Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Troll
Det var till jul de hade bryggt på ett ställe. Om julkvällen skulle pigan hämta dricka i källaren. Då kom det ett stort troll och skrek åt pigan: "Hälsa Vörtasnugga att hon skall komma hem, för Dunten har fallit i elden!" Trollet, som var i källaren och skulle stjäla dricka, sprang därifrån hals över huvudet.
Arbeten etc. på ny och nedan. Himlakroppar
Slaktet skulle ske före fullmåne el. medan det var 'nytänning'. Det var för att sovlet skulle bli drygt. Träd som skulle användas till ved eller annat skulle hug- gas på 'nytänningen' näst före jul. Det var för att ve- den skulle brinna bra och att det skulle bli varmt av den. Lysedel skulle tas ut på 'nytänning'. Bäst då det ba- ra var en skära av månen. Det skulle bli lyckligt i de- ras samliv då.
Lucia
Förr i världen skulle man opp klockan fyra på lussemorron, det var "lussotta", alla i familjen skulle opp o äta då. Det var alla sorter, fläsk o korv o blodkorv först o främst. Detta var å inviga julen med. Sen fick de gå o lägga sig igen, när de ätit, särskilt barnen.
Juldagen
Om julmorgonen skulle den första som kom upp se noga efter i askan i spisen. Det minns jag att mor brukade göra. Om det såg ut att vara en stor fot efter en människa, så skulle någon av de äldre i huset dö. Var det fjät efter ett barn, så skulle ett barn dö. Om en brände upp soporna, som en sopade ihop på golvet medan julen, så blev det olyckligt för en under året.
Påskveckan
Dagarna i påskvec- kan kallades "askmån- dag, tvättisdag, dimmel- onsdag, skärtorsdag, långfredag o påskaf- ton." De ville gärna tvätta då på måndag för längre tillbaka se- dan, de hade ej by- kat då sedan jul. Och så sköljde man i sjön. Man tvättade till jul, påsk, midsom- mar o "oxsälja" (kreaturs- marknad i Filipstad 2:a onsdagen i sept).
Såkalas
Man bakade så mycket före jul, att det skulle räcka till ploganna. Man hade många brödspett i taket. På våren när ploganna tog sin början skulle hästarna eller oxarna ha av det brödet. Även fåren kunde få var sin bit. Krea- turen skulle bli starka av det brödet. De voro merendels skrana när de kommo ut om våren. Det var inte alltid som hästarna kunde hålla ploganna ut.
Julbordet och julbröden
Mitt på bordet lades julkakan eller 'pôpekàka'; den va så pass stor som en vanlig brödkaka. Kanten var inklämd med finget, så det såg ut som ett kugg- hjul (därav namnet; 'pôpe' = spene). På kakan lade de jul- korset. Se'n sattes julosten därpå och överst en smörask. Detta stod framme hela julen. Smöret och osten åts upp, så snart julen var slut. Men brödet fick inte ätas utan bars upp och lades i en havre- binge. Vid såtiden (på våren) togs det fram, och då var vi så glada, så vi kunna trillat omkull, för då tog de och dängde sönder julbrödet och delade ut det. Hela husets folk, karar och fruntimmer och barn och tjänare, fick sina bitar. Jag tror, det var ärter, som såddes den dagen. Det var i min mors tid det där bruket var. (Inget särskil med degen. - Inget plöjdes eller harvades ner.)
Julen
I forna dager så stöpte di ljus te jula. Då hällde di varmt vatten i e tjärne senna hällde di den smältade talgen oppå där. Sen tog di vekegarn å trädde på stecker å dôppa di opp å ner i talgen. Ett särskelt grenljus mä tre grener stöptes. Dä skulle stå på julbole. Allt ljus som hade använt unner jula å sär- skelt di som hade brônne unner julekväl va för mer än andre ljus. Di skulle ha förmåga å bote sjukdom å tocke. Dä va särskelt noga mä dom både ve stöpinga å senna di hade brônne. Di skulle ta's te vara å gömmes noga.
Vårarbetet.
Förste maj eller när di börja ploganna för åre, skulle di äte plogbeten. Dä va brännvin, ost, ägg å smör. Osten å lim- pa va gömd ifrå jula. När jula va slut, gravde di ner osten i säskorne, å där skulle dä ligge te våren. Di sådde aldri på ättermeddan, utan allti på förmeddan. Förste da'n kaste di all- ti ut nô korn på förmeddan. Kvennfôlka sådde ständit i disse traktera. Kar'n följde hästen. Di skulle aldri så arter änne böner i nolavär, för då skulle di bli halkokade. Di passa på när de blåste sönna. Kalas ble dä inte för än di hade skörda in på hösten, då ble dä för arbetsfôlke.
Julen
Julafton tidigt bars veden in; den skulle räcka till tjugondagen. Före middagen skulle allting vara hyfsat och allting i ordning; halm och hö skulle våndlas (= formas till runda tappar, lagom att ge en ko på en gång), så att det räckte julen ut, för under julen fick man inte våndla (kringgärning?) - Julstänger förek. ej. - Julneken fick de inte glömma av att sätta upp; de som hade råd satte väl upp två ell tre. Fick sitta, tills fåglarna plocka av dem. Julbadet var en tre fyra dagar före jul, man badade i stora baljor i köket. (Inget lades i vattnet). Efter badet skulle vattnet stå inne över natten. I köket hängdes (på julaftonen) lakan på stänger). Julkronor gjordes av halm och alla slags papper. De fick hänga kvar, tills de blev smut- siga. Uppom kronan hängde axknippen ('rôg å byg-aks') Ljus stöptes särskilda till jul och de satt i metall- / stakar. Julgran har vi alltid haft (klädes med kara- meller, frukter, glitter etc.) (Vid midsommar tar man in löv- ruskor från skogen). Halm har vi aldrig haft på golvet (medd. har ej heller sett det någon annanstans), men vi brukade ha gran- och enris (för att hålla golvet rent). Till julbrasan skulle de särskilt god björkved. (Askan tillvaratogs ej). Man hade inte nerdraget för fönster- na under julaftonens kvällsvard. Man åt klengås (smörgås) och mese (mesost) och välling; de som var bättre folk brukade väl ha lutfisk och potatis också. Om en gick ut och såg genom fönstret så kunde han se, om någon av folket var feg (dömd att snart dö): han såg då ett ljus slockna och börja brinna på mitten. Bordet stod dukat hela natten, men utan brinnande ljus. På julmorgonen fick korna 'frùkôstvásaan' (lyck- neken). - 20-dag Knut är julen slut, och då springer de omkring med varghuvud och annat, en del kritar eller sotar ner sig, vänder ut och in på gamla pälsar o.s.v. Förr hade de också en kannflaska och samlade brännvin i.
Lucia och jul
Det mesta utav höstarbetet skulle vara undangjort till Lusse. På Lussemorgon var de uppe i ottan och tröskade. Innan de gick ut vid tretiden fick de en sup och sedan var de ute och arbetade men sedan var de inne och åt flera gånger mer än vanligt för de brukade göra undan slakten till dess så att de liksom smaka av då. När de bärgade ”årvägen” så band de sista stråna i ”läktnecker”. Det brukade kvinnfolken vara styva till. Det hängde liksom fransar på sidan av de där neckerna. Dem gömde de till jul och utav dem skulle varenda ko ha med på julaftonen. Åt hästarna gjorde de också iordning litet särskilt. De brukade få havre med brännvin i. Om jul hade de alltid långhalm på golvet i mitt hem och den fick ligga över hela julen. Då använde de talgljus också annars lyste de sig med stickor och så lyste det bra ifrån de öppna spisarna. På julafton hade de också en brasa men den fick brinna ner utan att de rörde alls vid den och sedan kunde de spå i askan. De tog varsel i på det sättet också att de gick ut och tittade in igenom fönstret när de satt och åt vid julbordet och om det var någon som var utan huvud så skulle den dö innan nästa jul. All maten på julbordet fick stå kvar över natten och de åt utav den innan de for till julottekyrkan också. På bordet låg också en hög med bröd och den fick ligga kvar till tjugondagen. Det var ett bröd som de kallade julkorset och det åt de inte upp då heller utan det gömde de till såanden i sädesbingen och då delade de ut det till såkarlarna och hästarna fick väl litet med också. Det minns jag inte men jag minns att de talade om det. Men att de hade ett bröd på julbordet som såg ut som två S i kors det minns jag. När de hade varit till julottan så körde de hem så mycket de orkade för den som hann hem först skulle få nästa skörd först. Sedan de hade varit i kyrkan fick ingen gå bort på juldagen. På trettondagen klädde de ut sig och gick med ”den ljuse stjärna” och sjöng vid gårdarna. Överallt där de sjöng skulle de in och ha fägnad.
Elofsbyn 7 Desember 1919
Elofsbyn 7 Desember 1919 Hur jul firas föritiden, Vilket beretas af Elina Svensdotter som i sin barndom såg en mycken het af desa seder och bruk hon var föd år 1844. men ävenberetar endel efter sin fader Sven Svensson i Elofsbyn, som var föd 1806 död 1889. han lefde och var bosat här, som nu beboss af dottern Elina Svensdotter, Plassen är belägen. i hemmanet Elofsbyn i Töcksmarkssoken Nordmarkshärad af Wärmlandlän. (Postt adres är Töcksfors) Brätelsen lyder sålunda klokan 3 på lusotas mårgon skulle julesuga slacktas, Sedan skulle skona som till hörde huses folk smöras. Allt till jul skullle vara färdigt 3 dagar före jul, äfven veden skulle då vara hugen. Och då kåm fästingarna körande till gårdarna och då skulle di ha säd i sina säckar samt kallas. di hade grana säckar med röda och gröna tofsser i säckbanda tömmarne var snoda af röt vit och grönt garn, hästecke var det ock så gröna tofsser i alla 4 hörn. och allt deta skulle fäste piga ha gort. der för när fästingarne kåm till en gård, kåm huses töser utt för att se på ###, för att di skulle lära att jöra desa saker när di blef fästepiger. hästarna skulle klipas 3 dagar före jul tidigt på otta. deta för de att di inte skulle få nisse i stalet. Om julafton skulle man bära in så mycken ved, att man hade över juldagen, och äfven skulle man intaga köt och allt vad man skulle ha tur boden, för om man gjick till skullet eller till boden om juldagen då skulle, = / det icke stope varken ved, eller mat. Om julaftonen skulle lögen in, Och fågelneken upp på midag. fick man fågel i neken strack då fick man får lycka om åre. under julen skulla väggarna vara kläda med boningar eller lakan. om julkväl skulle alla lögas, och ha lögsup, men ingen fick gå i lögekare förän man hade släft varmme der i för det kunde vara neck i vattne. under jule= kvällen skulle jule reset brina, och dessa var noga att resa och skulle resas af husfadern, och under det han bran fickingen kåmma när den och icke fick den ramla af sig skällf uttan den skulle brina stadigt ned, annars var det inte bra. när den hade brunnit ned, skulle man slå en sup bränvin i glase, Reset var bäst om den var af töreved, för då skulle man få fete bässar om åre. Alla man skulle sita till bors om julkväl, och ingen skulle gå utt för det var icke bra. När man sat vid bordet stack någon sig utt och titade in jenom fönstret sat det någon vid borde uttan hufvud den skulle dö om åre, katten fick icke vara ine om julnata, datt det något under bordet när man ått det fick man icke taga upp för om mårgonen skulle man seefter om (det var borta var det borta då hade tom= ten varit der. juleborde var ett långt bord efter den enasvägen, på innersidan var det en fast bänk, på ytersidan var det försyt (?), bordet var dukat med vita (lösa bänkar) dukar af line. över bordet hang kronstanger och på den var det som husets line hang så mycket det fick rom, Den mat som ständigt skulle stå på bordet under hella jul, var en kakrufva, en stomprufva, en ostrufva en smör ask af tre, ett tenstop med öli, en brän vinspottel en drickesbägare, / Även på kakrufva skulle bolakaka ha sin plass den var uttstyrd med figurar på der var jul grisen, harar ringar och den prydliga julebocken med sina stora horn. allt var jort af deg och stegt i bakomen. när man säte sig till bords skulle husfader läse och sungge, och äfven när man gick i från borde skulle det läsas och sunggass, halm skulle uttbredas på gålve i julstugan. Och jule juse skulle brinna hela jule natta om det slocknade det var inte bra för då skulle någon dö om åre, och sorg skulle draba det huse under året, Om julda mårgon fick man icke tända varme från jullejuse uttan det skulle blåsas ut, Om julenata brukade att bare och höfse i fjuse, om julekväl skulle man säga tillvarge djur ätväl och trifsvel i kväll är det julekväl, om julotta skull man även säga ätväl och trifs väl i dag är det judag. tidigt om julottas mårgon skulle man upp för att tända jule jusen i fönstren det var 2 i varje fönster, sedan skulle man till kyrkan der var ottekänst, och då skulle man ha jus med sig till kyrka och det skulle vara grenejus, det var en stam med så många grenar på som det var med lemmar af huse, när husfolket hade rest till kyrkan, då skulle halmen som låg på golve utt bäras, när man kåm från kyrkan skulle man sitta till bors och läsas och skungas om juldan fickingen gå i stugorna på besök för det en skam. men om judakväl då kåm julebockarna. di var kläde i både mans och fruntimersdrägt men styga var di. Ansikte var beklät meden mask af fåreskejn med ulla utt. med hål för ögonen munnen och näsa / Näsan var af skin och ganska lång. till lufva brukades en Peckluva mången gång med en kosvans i topen. dem lefde lustigt och lifvat den de kåm. dem åt och drack som dem ville af maten som stod på jule borde. reset var det äfven då af god björkved. Om annadagjul då väcktes man af skärn gossarna, som stanade uttan för fönstret och sang om den juse skärnan, dem bar två jus under ett såll. (di sang så här) I dag I dag är Andajul vi tacka di så gena, altför den juse skäna, (deta är vad hon mins af visan) på annandagkväl då var det barna kväl, då fick barn börja gå i stugorna och leka. Om nyrsafton skulle man sita till bors igen och då skulle det läsas och skunggas, både till och i från borde. Och då skulle man resa botenreset som skulle brinna till andra året hade in trät. för man skulle vaka utt det gamla året. när det var jort skulle man läga sig att sova, men man fick icke sofva till morgonen uttan husfader skulle upp i mörkret och skrifva det nya årtalet på murvallvet och den som förs skref årtalet den fick bästa skörden om åre. om Nyrdagen fick man att gå i stugorna men det var icke alla som ville gå då häler, män om det kåm en mans person om nyrsdagen de var bra, men var det ett fruntimmer då vart di bedrövade, om träten kväl då skulle man sitta till bors i gen och skunggas och lässas skulle det, samt en god björkreset skulle brina om tjundakväl skulle man dricka julen utt och det på ranner så det förslog. (Slut) jag in sänder deta för att få del taga i eder jultäfvlan, som jag ser i vår käre (Handelstidning, Veko blad. Götteborg) God jul. Och gåt Nyttår önskas eder, af in sändaren som är. E. Mogren Elofsbyn Töcksfors