Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara' red på dom. En skräddare vi hade sa': "Ja' ä så usel i da', för mara har reet mäk hela natta." Han trodde la rakt att dä va Skam. Ibland fick oxa' mara, så de kunde inte ta ut dom. Nej, jag vet inte något botemedel. (Åhman har ej hört talas om varulv eller manulv).
Mara.
Här är en ting hos hästar, som ingen människa kan för- klara, det har jag själv sett. Den hästen, som är marre´n (mar- riden), är så svett, så det dryper av honom. Manen kan ing- en människa re upp, utan det är till att klippa av den. Nej, jag vet inget botemedel mot maran.
Mara
Min morfar var med en annan skomakare, som hette Svan, och arbetade på ett ställe i Idala en natt strax före jul. Rätt som det var, så satte sig en tös upp i bädden och ville ut genom fyren. "Hyss, hyss, hyss, det är långt till Knäred å ria", sa hon. Svan slog till henne med en rem, och då gick hon och lade sig igen.
Mara
Det var en familj, som bestod av flera personer. Bland andra var det en ung man, som alltid svettades och våndades i sömnen. En kväll vid sängtid sade han till de övriga: "Jag har hittat ett hål i väggen. Skulle jag i natt börja att anfäktas, så sätt genast en plugg i hålet!" Mannen somnade och började som vanligt ge sig i sömnen. Då skyndade någon att sätta en pinne i hålet. Mannen fick då se en ovanligt vacker kvinna ligga i bädden. Hon kom att stanna i huset, och mannen blev kär i henne, och det blev giftermål mellan dem. De blevo lyckliga och hade barn tillsammans. En dag, då de sutto vid middagsbordet, sade mannen på skämt: "Vet du, var du kommit ifrån?" — "Nej, det vet jag ej", svarade hon. "Då skall jag visa dig det", sade han, och så förde han henne bort till väggen och sade: "Minns du, när du kom till mig genom det här hålet?" Och så drog han ut pinnen. I detsamma försvann hon.
Mara
Ett litet barn låg och jämrade sig en natt på ett ställe. Det var bara en skomakare, som satt uppe och arbetade, och han vände på barnet, men efteråt kom det ett nystan rullande. Det var barnets ande, som varit ute men inte fann vägen tillbaka, när skomakaren hade vänt på't. Nystanet försvann snart, och på morgonen låg barnet och var dött.
John Andersson
B359A: Innan hamnen fanns. Drunkningsolycka. Förr och nu. Backor. Sill. "Skal". Tobis och räkor. Tång. Båtar och riggning m.m. Fiskeplatser. Näringar. Sälar. Fiske vid Anholt. Garnstorlekar. Namn på fiskeplatser. Lodning. Namn på fiskemed. Gammal fiskare visar fiskeplatser med hjälp av med och yngre fiskare antecknar dem och anger värden på ekolod m.m. Fiskeplatser västerut m.m. Strömmar. B359B: Fyrar. Segling och urlastning i mörker. Agna backor m.m. Fiske på vintern. Dålig avsättning för fisk. Flundrefiske. Märkning av garn. Hummer. Olika fisksorter. En stor brugd. Olika fisksorter. Förvaring och försäljning av fisk. Fiskgrossist. Inköp av fiskematerial. Barka garn. Flöten och sänken på garn och backor. Torka garn. Torkad fisk.
Biskopen i Göteborgs stift
Biskopen i Göteborgs stift 22.6.1953. Fil.lic. Carl-Martin Bergstrand, Kobbarnas väg 86, Göteborg Jag tackar hjärtligt för skriften om Frillesåsmärket, som jag fått mig tillsänd. Som ett litet bidrag till diskussionen, kan jag nämna att jag den 6 mars d.å. vid visitation i Värö pas- torat sammanträffade med kyrkorådet i Stråvalla. Därvid bjödos vi hem till kyrkovärden Emil Börjesson i Sevedsgården i Strå- valla. Samtalen kom att röra sig om förhållandena på orten, nu och i gångna dagar. Jag ställde frågan, om det låg någon sanning i talet om"Frillesäsingarnas" påstådda ovarsamhet med kniv och det s.k. Frillesåsmärket. Detta bekräftades allmänt av de närva- rande. "Frillesåsmärket" hade flera av dem sett. Det sades hava vara vanligt på 1860 - 90 talen. Kyrkovärden själv var så sent som 1912 ögonvittne till att en Frillsesåsbo fick kinden uppskuren från kindbenet till munnen vid ett uppträde på Skyttepaviljongen i Landa. Såsom teolog med intresse bl.a. för exegetiken har jag med åren blivit ganska skeptisk mot en del forskares s.k. "kritiska" metoder. Jag tror att man med sådana metoder kan ifrågasätta i det närmaste vilken uppenbar sanning som helst. Man skulle t.ex. kunna ta sig före att bevisa, att kroppsaga icke var vanligare förr i skolorna än nu eller att påståendena om svenska folkets brännvinsmissbruk för hundra år sedan är en produkt av moralise- rande prästers pessimistiska svartmålningar. / Med tack och hälsning Eder förbundne Bo Giertz
Vår- och hösthalvåret
När Torre är våter, så sitter åkermannen och gråter. April sa: "Hade jag makt som jag har mod som Göja min syster och mars min bror, så skulle kalv frysa i ko och gris i so och far på åkern mä sju kapprockar på och mor på rajnen mä sju skinnkjolar på." Om Perpetua kommer med is på sjö, så kommer säkert april med snö. De talade om Paulus och käringen och drängen och dräng- adrängen. Drängadrängen bröt av de andre. Om Bertil får sin hud torr, så får bonden sin nek torr. Om havren bara skyler kråkan om olsmäss, så kan det bli bra gröda. / Om det var sunnan vind mekalsmässe afton, så körde havsfrun in sitt fä, och då skulle det bli strängt, så foringen gick åt, när de skulle fö havsfruns fä med. De skulle alltid lämna något till havsfrun, då de räf- sade in det sista på ströbacken, det var till att muta hen- ne med, så hon inte kom med sitt fä. Mars kråka är så god som en höna. En bisvärm i maj är så god som ett lass hö. Pinsta regn gör pinet gröda. Om det frös till om gamla froedan, så skulle det bli farliga frostnätter före midsommar. Så som nyårsnyet är de tre förste darna, så blev det tre ny i rad. "Jag ska komma mekalsmässe da, om jag skall så komma med käpp och stav", sa vintern. Men det rimmet har jag hört av en, som var i- från Norrland.
Medicin för flere sjukdomar
Fallandesot om uppkom genom modern som under tiden innan barnet föddes blev rädd särskilt vid svinslackt, så många veckor som fostret blivit så många år blev barnet innan sjukdomen uppträdde. Om modern tog och klippte av per- sonen som fick fallandesot alla kläder som han hade på sig för tillfället och brände upp då skulle ej sjukdomen återkomma. Men inte alltid moderen finnes då är Marsormen mycket bra om man träffar en orm i mars måndad vilket är sällsynt lägges den levande i en kittel med kokande vatten och kokas. Pasienten tvättar sig i vattnet samt intager därav då försvinner sjuk- domen. Alla fallandesots sjuka äro ej lika därför ej lika botemedel stjäla en späd gris är mycket bra ingen skall veta utan den själv / som behöver botas. Grisen kokas hel. Wattnet dricks och fläsket ätes en del av vattnet smörjas med sjukdomen försvinner. Beskrivning på Kräftsalva som passar för flere sjukdomar. Ett halvt tjog levande kräftor, stöt dem sönder och koka dem i en kruka med en mark osaltat majsmör. Följaktligen måste tillagningen ske i maj månad. Man kokar dessa saker tillsammans tills salvan får en vaker ljusröd färg varefter man silar det genom en duk i glas eller stenkärl och förvaras under benämningen, "Kräfte-salva." Den passar för all sorts värk, eller när männskor eller djur brutit ben ur led. Både invärtes ock ut-värtes för intagning och smörjning.
Mara och varulv.
På ett ställe hörde de maran, när hon skulle ge sig ut. "Det är långt och kallt te Kragared", sa hon. De sa, att det fanns människor, som blev för- vandlade till marulv.
Läkekonst.
Om folk skräpte åt barn trodde de alltid att bar- na blev sjuka. Om man hade ont i en arm eller ett ben, de kalla det ###, skulle man gå till en stuga som var flyt- tad och lyfta i den och säga: "Du som är flötter, hjälp du mej som är trötter." Det talte mamma om. För vårter skulle man kasta ärter i en brunn. Man skulle kasta i lika många ärter som man hade vår- ter och så skynda sej under tak innan ärterna hunnit sjunka till botten. Ernst Andersson tog handen på en död och strök över sina vårter och de gick bort. - Vårter brukte de också smörja med fläsk och så lägga fläskbiten under en jordfaster sten. När den var bliven rutten var vårterna borta. / Vad de en hade som vårter, piggar eller utslag, så trodde de alltid, att andra människor kunde hjälpa det. Pigger tog de bort genom att tvätta dem med vatten som de hade blandat upp med mull, som de hämtat på kyrkogården. Kistenavrar fick barnet om mora hade suttit på en kista och den hade gått ihop, om låset hade smällt igen. Då skulle hon ta´ barnet och lägga det i kistan sju gånger och låsa den riktigt varje gång. Det gjorde mamma med min bror i Pilagagården. Om mora hade suttit på en stol där en varm ka- ka hade stått fick barnet en kaka i änden. Då var det bara till att sätta barnet på en stol, som en varm kaka stått på. Om mora hade suttit på en nässla fick barnet nässlekulor i änden. Då skulle en plocka nässlor och bränna upp dem och ta´ askan och lägga i vatten. Det vattnet skulle en sedan tvätta barnet med. Vårtor kunde man alltid få bort om man tog han- / den på en död och strök över vårtorna. Det skulle vara en karl på ett fruntimmer och tvärtom. Om mora hade blivit rädd för något fick barnet gärna något märke efter det. Det var en tös som hade ett bär på kinden. En gång när mora var med ute och plockade bär hade faren slängt ett björnbär på henne och det hade råkat på kinden. Men då smörje hon bara med ett björnbär på barnet så gick det bort. Det var en mor som hade släppt ett tråg på en källing och han dog. Och det barnet fick slaget och det skrek som en källing alltid. Om mora hade varit med och slaktat kalvar och barnet fick slaget sa´ de alltid, att de skulle ta´ blod av en kalv och låta barnet dricka det varmt. Om mora titta i ett nyckelhål blev barnen vind- ögda. Om mora ser lik skulle barnen få likfärg. Det var en i Eskatorp, som gjorde det och barnet fick likfärg, hon var guler alltid. / När en hade blivit gastkramad skulle man tända på svavel och röka sig med. Då trodde de, att en hade gått emot döda och så hade en fått blåa märken efter dem. Om en hickade trodde de alltid , att det var någon, som skällde om en. Om en då tänkte precis på den, gick hickan bort. Näsklia berodde på, att det snart skulle komma näsvist främmande. Om det kliade i högra handen, skulle en få ett kärt handtag, i vänstra pengar. Om det kliade i högra ögat skulle en få förargelse, i vänstra glädje. Om en hade ont i magen skulle en plocka blommorna på bolmört och koka och dricka det vattnet. För förkylning och hosta kokte alltid de gamle blom- morna på hylle. Det kallte de hyllete. För huvudvärk drack de illa starkt kaffe och det kallte de huvudkaffe. De som hade gulsot bruka alltid köpa en gul garnharva och koka och dricka det vattnet. Så skulle de ock krypa igenom garnet. Det vet jag en i Eskatorp som gjorde. / Halshugg var sår som en kunde få under tår- na. Då var det bara att ta en ulltråd och binda om, så gick det snart bort. Om det var någon som hade ryggskott skulle en försöka förarga´n väldigt eller göra så han blev illa rädd. En kunde slå kallt vatten nerpå ryggen på´n eller ock släppa ner en nyckelknippa. Römarker i ansiktet kunde en skriva bort med en femudd på en mur. Då skulle en ta´ en nål och första skriva i ansiktet och sedan på muren. Om det sedan kom någon och tog på muren fick han det förstås. När de blev marridna trodde de alltid, att det var en levande människa, som var mara. Den bruka´ lägga sig på dem så de höll på att dö och de stönte så illa. Kunde de då bara få tag i maran och skära den i tån blev den en riktig människa igen och blev aldrig mara mer. En hade gjort det och han tyckte att det var en katt och så blev det en vacker tös. / Den som hade värk skulle blanda enerötter och fur- och granbarr och koka och tvätta sig med. Läkeblacker la´en på skoskav och på sår. Om en hade värkar kunde en dra´ hål med fläsk och sedan läka med en läkeblacka. Om en hade blåsor på tungan, var det någon ovän, som tänkte på en och skällde om en. Då skulle en spotta tre gånger i rad på fastanemage. Om en drack vatten på en vit orm i mars må- nad skulle en bli klok så skulle en kunna bota alla slags sjukdomar sedan. Det var många som gick och hade kalmerot i munnen jämnt för de trodde, att det var ett skydd mot kolera. För håll skulle en ta och mala fint glas, helst kristall, så det blev som siktemjöl och äta det så skulle hållet gå bort. Skurv var ett slags utslag i huvudet. Då skulle en plocka pors och tvätta sig med avkok på det. De blev så yra, / men skurven skulle la gå bort, kan jag tro. Om de lea på en stol på två ben, sa´ alltid de gamle till barnen: "Sitt inte så på stolen"! Då kunde ögonen svullna upp och de kallte de storsteg. Sängvätare skulle äta en råtta för att bli bra. De talte om att Johan i Sätinge gjorde det. De koka den nog. Om de var så trötta så de knappast kunde röra sig sa´ de, att de var trollslagna. De fanns de som kunde få tungspenen nerfallen, men Johanna i Tostorp (Torkelstorp) kunde lyfta upp den med ett skedskaft. Om det var någon som hade örsprång skulle en för- söka få en mor att mjölka i örat för då gick det bort.
Husligt arbete.
Spinning och vävning av lin. Linspånaden började först efter jul. Men så snart Knut var förbi, så kommo spinnrockarna fram. Och sen arbetades det både bittida och sent. Först spann man de sämsta linet, som kallades grovblår (-blånor). Allteftersom det spanns, vävdes det. Grovt blev ty- get, men det användes också ensdast till säckar. Des- sa såldes genast. Det gällde nämligen att skaffa pengar till kronoskatten. Den skulle alltid ut i början av februari, och det var inte roligt att kom- ma på restlängd. Säckarna brukade betinga ett pris av 6 á 7 daler stycket. Sedan säckaväven var slut och skatten kla- rad, togo kvinnfolken ihop med de finare linet. Arbetet måste utföras väl, annars blev tyget ojämt / och svårsålt. När spånaden var färdig, skulle garnet blekas medelst upprepade bykningar. Luten skulle nöd- vändigt kokas på bokaska (aska efter bokved), någon annan aska dugde inte. Efter sista byken häng- des garnet på stänger ute på lämplig plats, så att vårsolen riktigt kom vid att skina på det och bleka det. Sen vävdes det med kläm. Det arbetet började i slutet av mars eller början av april. Det skulle vara avslutat, innan vårarbetet tog vid. Väven blektes, sedan den var färdig. De långa vävräckorna lades ut på någon lämplig "aikra" (gräsbevuxen åker). De fick inte ligga ute om nätterna, ty då blev det gärna en del gula fläckar, som voro svåra att få bort. Var väven blekt, skulle den bykas och där- efter sköljas upprepade gånger i rinnande vatten. Slutligen skulle den manglas. Förfärligt tunga / och tungt gående stenmanglar funnos här och var i gårdarna. Gick allt väl, så lågo massor av vävar färdiga både här i Landa och i grannsocknarna att köras till Larsmässemarknaden i Göteborg.
Maran
Om en man var mara, kallades han marulv, om det var en kvinna, kallades hon endast mara. En man var marulv, men hustrun visste det ej. En dag, då hustrun tänkte vila middag ute i trädgården, sade mannen: ”Om händelsevis en hund skulle komma till dig, medan du vilar dig, så behöver du väl inte slå honom, utan du kan ju endast fösa bort honom.” Hustrun begärde en förklaring här- på, men mannen ville ej ge någon. Hon gick emellertid ut i trädgården. Om en stund kom en hund till henne. Hon gjorde, som mannen bett henne. Men hunden var envis och bet i hen- nes röda kjol och kom att dra ut några trådar. När hon sedan fick se sin man ha ett par röda trådar i munnen sade hon: ”Jag tror du är en marulv!” ”Tack skall du ha,” sade mannen, ”nu är jag botad.” Det var en familj, som bestod av flera personer. Bl. a. var det en ung man, som alltid svettades och våndades i sömnen. En / kväll vid sängtid sade han till de övriga: ”Jag har hittat ett hål i väggen. Skulle jag i natt börja att anfäktas, så sätt genast en plugg i hålet.” Mannen somnade och började som vänligt ”ge sig” i sömnen. Då skyndade någon att sätta en pinne i hålet. Mannen fick då se en ovanligt vacker kvinna ligga i bädden. Hon kom att stanna i huset och mannen blev kär i henne och det blev giftermål mellan dem. De blevo lyckliga och hade barn tillsammans. En dag, då de sutto vid middagsbordet, sade man- nen på skämt: Vet du var du kommit ifrån?” ”Nej, det vet jag ej,” svarade hon. ”Då skall jag visa dig det,” sade han, och så förde han henne bort till väggen och sade: Minns du, när du kom till mig genom det här hålet? och så drog han ut pinnen. I detsamma försvann hon. En dräng, som ofta besvärades av maran, hörde alltid, hur hon tog hans träskor på sig, innan hon kom in. Då hittade han på att sätta dessa åt olika håll. Då blev hon borta. Ett sätt att skydda sig för maran under natten var att sätta sina skor, så att de bildade ett kors eller om man kunde vakna och säga: ”I Jesu namn.”