Transkriberad uppteckning

Spinning och vävning av lin. Linspånaden började först efter jul. Men så snart Knut var förbi, så kommo spinnrockarna fram. Och sen arbetades det både bittida och sent. Först spann man de sämsta linet, som kallades grovblår (-blånor). Allteftersom det spanns, vävdes det. Grovt blev ty- get, men det användes också ensdast till säckar. Des- sa såldes genast. Det gällde nämligen att skaffa pengar till kronoskatten. Den skulle alltid ut i början av februari, och det var inte roligt att kom- ma på restlängd. Säckarna brukade betinga ett pris av 6 á 7 daler stycket. Sedan säckaväven var slut och skatten kla- rad, togo kvinnfolken ihop med de finare linet. Arbetet måste utföras väl, annars blev tyget ojämt / och svårsålt. När spånaden var färdig, skulle garnet blekas medelst upprepade bykningar. Luten skulle nöd- vändigt kokas på bokaska (aska efter bokved), någon annan aska dugde inte. Efter sista byken häng- des garnet på stänger ute på lämplig plats, så att vårsolen riktigt kom vid att skina på det och bleka det. Sen vävdes det med kläm. Det arbetet började i slutet av mars eller början av april. Det skulle vara avslutat, innan vårarbetet tog vid. Väven blektes, sedan den var färdig. De långa vävräckorna lades ut på någon lämplig "aikra" (gräsbevuxen åker). De fick inte ligga ute om nätterna, ty då blev det gärna en del gula fläckar, som voro svåra att få bort. Var väven blekt, skulle den bykas och där- efter sköljas upprepade gånger i rinnande vatten. Slutligen skulle den manglas. Förfärligt tunga / och tungt gående stenmanglar funnos här och var i gårdarna. Gick allt väl, så lågo massor av vävar färdiga både här i Landa och i grannsocknarna att köras till Larsmässemarknaden i Göteborg.