Transkriberad uppteckning

Om en man var mara, kallades han marulv, om det var en kvinna, kallades hon endast mara. En man var marulv, men hustrun visste det ej. En dag, då hustrun tänkte vila middag ute i trädgården, sade mannen: ”Om händelsevis en hund skulle komma till dig, medan du vilar dig, så behöver du väl inte slå honom, utan du kan ju endast fösa bort honom.” Hustrun begärde en förklaring här- på, men mannen ville ej ge någon. Hon gick emellertid ut i trädgården. Om en stund kom en hund till henne. Hon gjorde, som mannen bett henne. Men hunden var envis och bet i hen- nes röda kjol och kom att dra ut några trådar. När hon sedan fick se sin man ha ett par röda trådar i munnen sade hon: ”Jag tror du är en marulv!” ”Tack skall du ha,” sade mannen, ”nu är jag botad.” Det var en familj, som bestod av flera personer. Bl. a. var det en ung man, som alltid svettades och våndades i sömnen. En / kväll vid sängtid sade han till de övriga: ”Jag har hittat ett hål i väggen. Skulle jag i natt börja att anfäktas, så sätt genast en plugg i hålet.” Mannen somnade och började som vänligt ”ge sig” i sömnen. Då skyndade någon att sätta en pinne i hålet. Mannen fick då se en ovanligt vacker kvinna ligga i bädden. Hon kom att stanna i huset och mannen blev kär i henne och det blev giftermål mellan dem. De blevo lyckliga och hade barn tillsammans. En dag, då de sutto vid middagsbordet, sade man- nen på skämt: Vet du var du kommit ifrån?” ”Nej, det vet jag ej,” svarade hon. ”Då skall jag visa dig det,” sade han, och så förde han henne bort till väggen och sade: Minns du, när du kom till mig genom det här hålet? och så drog han ut pinnen. I detsamma försvann hon. En dräng, som ofta besvärades av maran, hörde alltid, hur hon tog hans träskor på sig, innan hon kom in. Då hittade han på att sätta dessa åt olika håll. Då blev hon borta. Ett sätt att skydda sig för maran under natten var att sätta sina skor, så att de bildade ett kors eller om man kunde vakna och säga: ”I Jesu namn.”