Transkriberad uppteckning

Om folk skräpte åt barn trodde de alltid att bar- na blev sjuka. Om man hade ont i en arm eller ett ben, de kalla det ###, skulle man gå till en stuga som var flyt- tad och lyfta i den och säga: "Du som är flötter, hjälp du mej som är trötter." Det talte mamma om. För vårter skulle man kasta ärter i en brunn. Man skulle kasta i lika många ärter som man hade vår- ter och så skynda sej under tak innan ärterna hunnit sjunka till botten. Ernst Andersson tog handen på en död och strök över sina vårter och de gick bort. - Vårter brukte de också smörja med fläsk och så lägga fläskbiten under en jordfaster sten. När den var bliven rutten var vårterna borta. / Vad de en hade som vårter, piggar eller utslag, så trodde de alltid, att andra människor kunde hjälpa det. Pigger tog de bort genom att tvätta dem med vatten som de hade blandat upp med mull, som de hämtat på kyrkogården. Kistenavrar fick barnet om mora hade suttit på en kista och den hade gått ihop, om låset hade smällt igen. Då skulle hon ta´ barnet och lägga det i kistan sju gånger och låsa den riktigt varje gång. Det gjorde mamma med min bror i Pilagagården. Om mora hade suttit på en stol där en varm ka- ka hade stått fick barnet en kaka i änden. Då var det bara till att sätta barnet på en stol, som en varm kaka stått på. Om mora hade suttit på en nässla fick barnet nässlekulor i änden. Då skulle en plocka nässlor och bränna upp dem och ta´ askan och lägga i vatten. Det vattnet skulle en sedan tvätta barnet med. Vårtor kunde man alltid få bort om man tog han- / den på en död och strök över vårtorna. Det skulle vara en karl på ett fruntimmer och tvärtom. Om mora hade blivit rädd för något fick barnet gärna något märke efter det. Det var en tös som hade ett bär på kinden. En gång när mora var med ute och plockade bär hade faren slängt ett björnbär på henne och det hade råkat på kinden. Men då smörje hon bara med ett björnbär på barnet så gick det bort. Det var en mor som hade släppt ett tråg på en källing och han dog. Och det barnet fick slaget och det skrek som en källing alltid. Om mora hade varit med och slaktat kalvar och barnet fick slaget sa´ de alltid, att de skulle ta´ blod av en kalv och låta barnet dricka det varmt. Om mora titta i ett nyckelhål blev barnen vind- ögda. Om mora ser lik skulle barnen få likfärg. Det var en i Eskatorp, som gjorde det och barnet fick likfärg, hon var guler alltid. / När en hade blivit gastkramad skulle man tända på svavel och röka sig med. Då trodde de, att en hade gått emot döda och så hade en fått blåa märken efter dem. Om en hickade trodde de alltid , att det var någon, som skällde om en. Om en då tänkte precis på den, gick hickan bort. Näsklia berodde på, att det snart skulle komma näsvist främmande. Om det kliade i högra handen, skulle en få ett kärt handtag, i vänstra pengar. Om det kliade i högra ögat skulle en få förargelse, i vänstra glädje. Om en hade ont i magen skulle en plocka blommorna på bolmört och koka och dricka det vattnet. För förkylning och hosta kokte alltid de gamle blom- morna på hylle. Det kallte de hyllete. För huvudvärk drack de illa starkt kaffe och det kallte de huvudkaffe. De som hade gulsot bruka alltid köpa en gul garnharva och koka och dricka det vattnet. Så skulle de ock krypa igenom garnet. Det vet jag en i Eskatorp som gjorde. / Halshugg var sår som en kunde få under tår- na. Då var det bara att ta en ulltråd och binda om, så gick det snart bort. Om det var någon som hade ryggskott skulle en försöka förarga´n väldigt eller göra så han blev illa rädd. En kunde slå kallt vatten nerpå ryggen på´n eller ock släppa ner en nyckelknippa. Römarker i ansiktet kunde en skriva bort med en femudd på en mur. Då skulle en ta´ en nål och första skriva i ansiktet och sedan på muren. Om det sedan kom någon och tog på muren fick han det förstås. När de blev marridna trodde de alltid, att det var en levande människa, som var mara. Den bruka´ lägga sig på dem så de höll på att dö och de stönte så illa. Kunde de då bara få tag i maran och skära den i tån blev den en riktig människa igen och blev aldrig mara mer. En hade gjort det och han tyckte att det var en katt och så blev det en vacker tös. / Den som hade värk skulle blanda enerötter och fur- och granbarr och koka och tvätta sig med. Läkeblacker la´en på skoskav och på sår. Om en hade värkar kunde en dra´ hål med fläsk och sedan läka med en läkeblacka. Om en hade blåsor på tungan, var det någon ovän, som tänkte på en och skällde om en. Då skulle en spotta tre gånger i rad på fastanemage. Om en drack vatten på en vit orm i mars må- nad skulle en bli klok så skulle en kunna bota alla slags sjukdomar sedan. Det var många som gick och hade kalmerot i munnen jämnt för de trodde, att det var ett skydd mot kolera. För håll skulle en ta och mala fint glas, helst kristall, så det blev som siktemjöl och äta det så skulle hållet gå bort. Skurv var ett slags utslag i huvudet. Då skulle en plocka pors och tvätta sig med avkok på det. De blev så yra, / men skurven skulle la gå bort, kan jag tro. Om de lea på en stol på två ben, sa´ alltid de gamle till barnen: "Sitt inte så på stolen"! Då kunde ögonen svullna upp och de kallte de storsteg. Sängvätare skulle äta en råtta för att bli bra. De talte om att Johan i Sätinge gjorde det. De koka den nog. Om de var så trötta så de knappast kunde röra sig sa´ de, att de var trollslagna. De fanns de som kunde få tungspenen nerfallen, men Johanna i Tostorp (Torkelstorp) kunde lyfta upp den med ett skedskaft. Om det var någon som hade örsprång skulle en för- söka få en mor att mjölka i örat för då gick det bort.