Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk. Festeldar
Påskveckans dagar benämndes: svarte månd., vite tisd. dömle onsd. skär torsd. lång fred. påske lörd. Om påsk och Valborg tändes eldar ute.
Påsk
Ända in i mitt minne ha vissa personer målat tjärkors på dörrarna till påsk. Men far talade om att de förr i tiden brukat sätta upp en skä- ra över ladugårds- och svinhusdörren. Det ena som det för att hindra påskkäringarna komma in och klippa fåren. Jag såg själv sådana hack vid öronen på fåren som påskärringarna gjort med saxen. Korna mjölkade bra om de fick litet ####### i dric- kan, när de hade kalvat.
Palmen, påskris och fastlagssed.
a) Minns från min barndom att di tog in sälj eller videkvistar. Det var till Palmsöndagen. Då var det löv på det viset till påsk. b) Benämning på kvistarna/palmen/. Och det ris /björkris/ som di tog in till påsk, kal- lades för "påskris". c) Det var sälj - videkvistar eller björkris. d) Man har inte använt dessa kvistar eller riset att piska med. e) Detta med att ta in "palmkvistar" har fun- nits på orten så länge de gamla kan minnas, för det tala mor om. I min barndom var det in- te alldeles allmänt. Men nog hade de det i de flesta stugor. Minns det från fattiga torpar- stugor och småstugor. Men se att di hade fått / låna det från de bättre, det hade di från början, det tror jag. f. Nu /1939/ finns bruket både med palmen och med björkris. Seden har blivit allt vanligare åt- minstone när det gäller björkris och att få det grönt till påsk. En och annan saluför björkris. Men det är mest sådana som bor närmare sta- den. Det fanns på torget i Åmål för 15 å 20, år sedan. Nu pryder riset med fjädrar, band, pappersblommor o. d. Det kan nog vara bort- för en 10 år sedan, som di började med det.
Lucia.
Om lusse då skulle di lussa inne först, ha brännevin och mat mitt i natta, och sen skulle krättura ha lusse og. Di gick di till dom med lussekaka och sa: - Ät väl och trivs väl. (Och så var det något mer, men det hogar jag inte.) Di var uppe och söp sig fulle, börja vid 12- eller 1-tiden på natta. Sen somna di till det blev på dan. Påskekäringar var di lika rädde för om lusse som om påsk. Det var likadant. Di gjorde tjärekors på var dörr i llagårn, och satte kniv över dörrarne.
Påsk
Om påskafton eldar vi ännu idag påskefyr härute på Hårdebackskullarna. Förr skulle vi alltid samla med oss fåren och ta med oss dem till elden. Då sade vi, att vi "jätte påske- gymra". Detta är alldeles bortlagt nu. Om påsk brukade vi unga skicka varandra påskebrev. De hade oftast befängt innehåll, och man fick aldrig veta vem som skickat av dem. För det mesta innehöll brevet lyckönskan till Blåkullaresan och annat dylikt skämt. Om långfredagens morgon skulle vi ha stryk, det skulle man ha gott av hela året. På långfredags middag skulle vi ha gröt och mjölk och ingenting mera. Då skulle vi slippa från myggbett under sommaren.
Påsk
På påskafta rita de tjärekors på dörane å i skall' på fåra. Väst i Frösko hade de allri ant än ulökka mä krättur på ett ställe. Dä va mäst konstegt i lagårn om påsk. Se la dä sä na ongdomar där å titta. Då såg de att påskekäringane mjölka å de lätte se illa, kora. Påskebrev kasta de se långt ja kommer i håg. De rita no käringar å kvastar å se skulle dä ligga e påskekaka i. Sånne köpte de i Åmål fast dä va ju de som jorde hemma og.
Påskkäringa
Dä va e påskkäring spm for opp gönom kôrsten när ho skulle fare te Blåkulla om påsk. När ho for, så sa ho: "Här opp å hämt." Nu låg drängen i sôffa å hörde dette. Han geck ôpp å laga iårdning en #### å skulle fare ätter käringa. Men när han skulle fare så sa han fel. "Här opp å här ner, sa han - änne här ska ja opp å här ska ja ner. Drängen feck ri opp å ner i kôrsten hele nat- ta te dess att sola geck opp på môren.
trasdockor om påsk
Om påsk klädde de ut förfärlet grömme trasgubbar å reste utaför på döra om natta hos nôn som de'nte tökkte um. Ja va mä en gång å jorde en sôn å sätte ôpp'en. Dä va ja å e flekka te, ve flätta ihop hårt, hårt utå halm å traser se dä ble änna som en bra stor kar. Se jekk ve mett i natta mella påskafton å påskdan å sätte ôpp'en hos e tös sum den annra flekka tökkte illa ôm. När de lätte på döra på môran kom 'an faranes in. Den flekka som fekk'en tog se illa åt sä å grät.
Påsk
Fastlagssöndagen skulle folket äta fastlags- bullar och mjölk. Skärtorsdag skulle de ha särskild mat, bestämt skulle det vara gröt till middag. Påskvecka eller dymmelvecka, svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, skare tors- dag, långe fredag och påske lördag. På långfredagens morgon hade solen svårt för att gå upp. Men det var ju klart, att det var som andra morgnar, men det hade de för sig. På långfredagsmorgonen piskade de varandra, innan de stego upp, det var "långfredags -stryk", det skulle vara för att visa hur Jesus gisslades, men var det fasoner att bära sig åt på det sättet och göra spe av bibeln? / Påskkäringarna foro till Blåkulla, och det ska ju ligga i Småland. Innan de gåvo sig av, så skulle de upp i klockstaplarna och skrapa på klockor- na, för att det skulle lyckas bättre för dem. Sopa, raka och smörjehorn skulle de ha med sig och så kaffekittel. Och på påskafton sköt de och eldade och levde bus, så jorden skalv, och svor och söp. El- den på påskafton är allt en dålig sed, är det skick och fasoner, det är ju ingen kristendom. Och så ritade de kors med tjära över dörrarna till fähusen, för annars kunde kunde påskekäringarna gå in och ta kreaturen och rida på.
Utklädsel vid jul och påsk
"Julgopper." På julen klädde en del folk ut sej i långhalm å filler å traser å styrde ut sej så stygge. Se'n gick di omkring i stugerna å ba om än de ena å än de andra, iblann ba di å få komma in å ligga. Di låtsa allti som di va främ- mande, men en kunde allt känna igen dom. Då sa di att di va julegopper. "Påskegymla." På påsk så hade di "påskegymla". Då va de nån, som tog en lång stör å re på, precis som e påskekärring å så hängde han en stor fäll över hela huvet å så ble de en lång romp utå fällen, som hängde å slängde över stören. Så skulle di ha ett rackelag å stöta i golvet me, å så kröp di ihop iblann å iblann gjorde di sej större. På de viset gick di omkring å skrämde ongana.
Påskkäringar
Det var en finskekäring, som hade förstört ett helt mäskekar för dem på Gyltungebyn. Hon var en riktig påskkäring, den, och var ute och red om påsk, och di hade skötet ner'a vid Köpmannebro. På Gyltungebyn fick di skicka efter en finne till att göra om detta här med mäskekaret. Och han lärde dem, att "nu ska I först skita i mäskekaret och sen ska I vaska't riktigt noga, och sen blir det bra. Men när detta blir förvänt, då kommer den dära till ere igen och vill låna något av er, mjöl eller salt eller vad det må vara. Men I ska inte ge na nå slag, inte en drick vatten en gång, för då blir det lika galet igen med mäskekaret". Och finskekäringa kom och ville låna först mjöl, men di neka, sedan salt och vad hon kunde finna på. Till sist, när hon inget fick låna, så var hon så kvick till vips vara framme och ville ta sej en drick vatten. Men di fick då motat undan'a där med. Denne samme käringa red påskkäring på sin sopa, och då var det en gubbe, 011e hette han, som såg henne. Och det var grant väder, men han kände, hur det regna på'n. "Åh, min Herre och min Gud, kan det regna ifrån så klar himmel", sa han, och då svara hon där uppifrån: "Jo, det är Ali i Moviken som pessar på dej." Hon blev nedsköten, som sagt, vid Köpmannebro.
Påskkäringar
För en hundra år sen var det mycket utav påskkäringar här, och det är sant med, det skall jag tala om. En spädkalv vi hade, den hade di jaggu haft och ritt på, det är då så sant, och en påskmorron hade di klippt alla våra får mellan öronen. Kapten Ali var själve förman för påskkäringarna. Di hade gjort något ont och blidde anklagade utav folk och blevo förda inför rätten. Och kapten Ali gick fram till domarn och klappan' på axeln och fråga'n: "Ska han döma oss i dag?" sa hon, och då blev han som förlamad och dugde inte till något sedan. Han kunde då inte göra något vid det den gången. Kapten Ali och hennes sällskap, di hade lockat med sig en tös, som var alldeles okunnig. Och så kom di då till själve Bisen. Och han hota dem, för att di hade tatt med sig den däre nybörjarn, för den kunde röja dem allihop, sa han. Och Bisen bet tösen i fingern, så hon blödde och skulle skriva in henne med det blodet, men då ryckte hon till sig fingern, så han aldrig fick till sig något blod. Hon ville inte vara med i det där kompaniet, och hon slapp då ifrån det. Men hon fick aldrig vara i fred för djävulen sedan, och till sist måtte di sätta na i ett kar och öppna livådern på na, så hon fick slippa. Kapten Ali och di andre påskkäringarna kom till sin husbond om påsk, och då fick di vänta på'n, och då fråga di honom, varför han dröjde så länge, och då sa han, att han hade varit uppe i Bergslagen och hjälpt en piga och mördat ett barn, sa han.
Påsk
I 'fastevecka' (första veckan i fastan) var det så noga, för då skulle det vara viss mat varje dag. Veckan började med 'köttsöndan' och då skulle det vara kött den dagen till alla målen, så kom 'kôrvemåndan' och då skulle det vara korv och på 'fläsketisdan' fläsk; 'stomponsdan' skulle det vara 'stompar' eller limpa och 'kaketorsdan' kaka och på 'ostefrädan' ost och 'smörlördan' smör. Långfredag fick de, som låg längst, 'långfrädagsstryk'. Då skulle de ha stryk så det kändes och fick det ock- så ibland så det sved. Det skulle vara för att Fräl- saren led den dagen. På påskkvällen fick vi påskägg. Mor kokade ett par åt oss var. Den kvällen eldade de på bergen. Det var att repa ihop en stor rishög på det högsta bärget och tända eld på den. Eller de satte upp en tom tjärtun- na / på en lång stång och tände eld på den. Så sköt de vid eldarna. Somliga roade sig med att skjuta 'kôlsmäller' (la- de ett kol på spatt (?) eller litet vatten och slog en sten på det). Så kom utklädda 'påskkäringar' och 'påskgubbar' och hälsade på vid elden. De voro så bedrövligt us- ligt klädda och sotade i ansiktet. Flickorna hade klätt sig till karlar och och pojkarna till fruntimmer. De ha- de var sin gamla 'soplimme' (kvast) med sig och en gammal kokare. Så levde de pajas med de andra omkr. elden. Åt alla håll man såg lyste 'påskevarmer'. 'Påskekäringarna' kom och klippte fåren om påsk. Endera klippte de dem i huvudet eller också fläckar på bo- gen. Vad de ville med det vet jag inte, men för att de inte skulle ta sig in i fähuset sattes ett tjärkors på dörren. De trodde, att 'den onde' var i påskkäringarna å han och hans anhang kunde inte göra något vid det man ha- de korset på.