Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Titta Grå och Den Onde.
Denna text håller på att skrivas av, av en användare eller är under behandling.
Denna text håller på att skrivas av, av en använda...
Denna text håller på att skrivas av, av en användare eller är under behandling.
Odens jakt
Min far och farbror var ute på jakt. Det drog om, så att det blev kväll, innan de kom ur sko- gen. Jämt som de kom till ett gammalt pass, där de bruka passa hararna, så fick far höra att det skällde hundar i luften. Det var som att det skulle bli liv i hela skogen. Farbror hörde också detta. Det gick fram och tillbaka. Så small det skott ibland. Far sa, att det var Odens jakt. Det var en som hade jagat på söndag, och han fick inte ro utan fick vara ute med hun- darna och bössan om nätterna.
Bortbytingar
Det var en liten karl i R. Den fick alltid he- ta byting. En sa mest byting om sådana som bli- vit bortbytta – men också bortbyting. Di sa, att det var skogråa som hade bytt till sig ett barn. Och så hade de fått denna lilla dvärgen i stället. Det var mest skogråa di var rädda för. Men trollen var också farliga. — Någon sägen har jag inte hört. Men alla som inte var skapade som folk, så fick de det på sig, att di var bytingar.
Bjäran
Det var en hare som en råka på i skogen nå- gon gång. Den kalla en trollhare. Det gick inte att skjuta den. Detta var en hare, som var ute och tog mjölken från folk. Det var skogråa eller den Onde som skicka ut sådant elände. Så var det tomtormen som stal mjölken från kor- na. Den ormen var en allt led vid, för en trod- de inte mer än jämt, att den Onde var med.
Gastar
Vid Svartmyren kunde en inte vara säker för gasten. Om en kom dit om kvällen, så flög han upp. Det var en stor svart fågel. Det skramlade alldeles som i ett torrt skinn, när han for genom skogen. Det var något ont. Om en passa på och korsade sig för brös- tet så let det inget ont på en. Eljest kunde en bli sjuk.
Farsoter
Rösoten gick när jag var ung. Det var många som dog i den. En skulle dricka av sitt eget urin, för att en skulle få bot. - Det kom blod ur stolgången. Digerdön var stygg. När den tog tag så blev di svarta och dog tvärt. Det var inte mer än en människa kvar i hela Dal och en uppe i Värm- land. Det var sägen jag hörde. Koléra dog folk i på fars tid. Det tog folk, så att di tvinna sig som en mask. Smettkôppra gick här 1867. Det var många som dog av dem och de som inte dog, så fick de fullt med stora ärr på kroppen. Folk rökte med enris i husen och så drack di tjärvatten och brännvin, för att di skulle begå sig.
Kungar
Om Karl XII hörde en den sagan, att han in- te skulle bli skjuten. Men när en knapp kom ur rocken så kunde han inte skona livet på sig längre. Di ha påstått att di tog den knappen och gjorde en kula, så sköt de kungen med den kulan. Så har jag hört i en tid om detta. Halvor skulle ha kungen häst att rida på. Kungen sadlade hästen. "Var snäll håll hästen en stund," sade Halvor till kungen, "medan jag springer in ett slag!" Det dröjde en god stund. Krigarna, som var med ville hålla hästen, men det fick de inte. Han lämna inte märren från sig, förrän Hal- vor kom. Halvor var många ärenden till Norge åt kungen. Det var för att få underrättelser. / Karl XII tog björnarna på högafflar. Så tog han starka påkar och brasa på björnarna i huvudet med. När han var i Klevmarken låg han på en lång kis- ta i ett rum hos Halvor. Första gången han kom in så ville han köpa brännvin. Gumman satt då vid spinnrocken och spann ulltråd. "Det är så litet brännvin vi har," svarade gumman, "så det är inte värt att gå från rocken för det," svarade gum- man. Men till sist fick hon det. Halvor fick Klevmarken av kungen. Han var bjuden större gård, men han valde Klevmarken. Då sade kungen: Om en bjuder en hel kaka så tar han en halv.
Slåtter, skörd
När det led på slutet och till sista lasset, så började en räkna efter, så att en fick ett stort lass det sista. För om en inte fick det lasset stort, så fick en litet i ladorna nästa år. Den sista neken kallade en löckenek. Det skulle vara lyckan för nästa år. Blev den mindre än de andra nekerna, så fick en inte mycket att mäja nästa år. Om en skulle ta upp en skatt, så skulle det vara en förstfödd med. När en började så, så skulle en kasta ut de första kornen tidigt på morgonen. Och dessa skul- le en kasta högt, för då skulle en få lång säd.
Fastlagen och påsk
När jag vaar pojk, så ritade jag påskbrev och sprang till granstugorna med om påskkvällen. Det var vanligt då och förekommer ännu. När en skulle kasta påskbreven, så ville en gärna spö- ka ut sig litet, så att ingen skulle känna igen en. Det var ju lättvindigast att sota sig litet i ansiktet eller om en hade ett skrå- pukansikte så tog en det på sig. Så smög en sig fram till dörren. Öppnade den och kastade in breven och se'n sprang en därifrån. en band en liten röd tygdyna vid brevet.
Påsk
Påskbrev Det har en hållit på med så länge jag minns att kasta påskbrev. Det var jag med om. Men det var som pojk. Vi rita stygga käringar på papper. Pap- peret lades ihop som ett brev. En vänta till kväl- len, innan en smög sig till grannstugorna och kas- tade in dem. "Sopa raka och smörjehorn får du nu med dig till resedan (?). Smörjer du väl, så rider du fort till dess du kommer till Blåkullas port. Detta var en sådan vers, som en brukade skriva på brevet. Seden håller på ännu.
Vårhalvåret
En väntade alltid på att palmerna skulle vara utslagna till palmsöndag. Det var knopparna på sälgen en kallade så. Det var små grå katt- ungar. Om det fanns sådana kvistar färdiga, så tog en in sådana och satte i ett glas till palm- söndag. Så vanligt var det inte, att en tog in kvis- tar i förtid. Men det förekom ju en och annan gång det också. Roligast tyckte en det var om en fick ta kvistar direkt av träden vid den ti- den. Påskris har de inte börjat med förrän nu på senåren. Det har en fått lära från stä- derna. Och så har en läst i tidningarna hur de gjort på andra platser.