Birger Magnusson, känd som Birger Jarl, föddes omkring år 1210 i Bjälbo i Östergötland som son till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva. Han tillhörde den mäktiga Folkungaätten och kom att spela en helt avgörande roll för det svenska rikets enande och konsolidering under mitten av 1200-talet. Som jarl av Sverige stärkte han den kungliga makten och lade grunden för en mer centraliserad stat.

Under sin tid vid makten genomförde han stora samhällsreformer som präglade det medeltida samhället. Genom de så kallade fridslagarna införde han skydd för hemmet, kyrkan, tingen och kvinnor, vilket lade grunden till ett säkrare rättssamhälle. Han tillskrivs också traditionellt grundläggandet av Stockholm omkring år 1252, en strategiskt placerad stad som skulle växa till rikets nya maktcentrum och handelsknutpunkt.

Utrikes- och militärt ledde han den så kallade andra svenska korståget till Finland, vilket ledde till att Tavastland införlivades i det svenska riket och att Viborg grundades. Hans diplomati och militära styrka säkrade den svenska närvaron i österled. Inrikespolitiskt balanserade han skickligt mellan stormännen och den uppåtgående kungamakten, inte minst genom äktenskapspolitik.

Genom sitt giftermål med Ingeborg Eriksdotter, dotter till kung Erik Knutsson och syster till den svenske kungen Erik Eriksson, knöt han sin ätt närmare den Erikska kungaätten. Hans söner skulle senare komma att regera det svenska riket, däribland kung Valdemar Birgersson och kung Magnus Ladulås. Därmed säkrade han sin ätts ställning på den svenska tronen för generationer framöver.

Birger Jarl avled den 21 oktober år 1266 på Jälbolung i Västergötland. Hans död markerade slutet på en epok av starkt jarlvälde och riksbyggande. Han begravdes ursprungligen i Varnhems klosterkyrka, där hans grav fortfarande utgör ett av landets mest kända medeltida furstemonument.