En samisk gård har en historik som inte alltid är skriven. Samma marker kan bära spår av treusen hundra års renbete, och det är inte självklart att alla som finns i jorden är avsedda att kallas kulturminnen.

Tre sorters platser

1. Vardagliga spår: gammalsambruksgränser i fjället, hålvägar, byggnadsruiner, tomtar, lägerplatser, renskojan, siidasysslor. Kan ofta besökas.
2. Gruv- och smältplatser: äldre järn-, koppar- och tennslagplatser som beskriver en hel samisk smörbrödsindustri. Ofta fornlämningar enligt KML.
3. Kulturminnen: gravvarianter, offerplatser, siidavallen, "udda" och "fria" platser. Detta är de känsliga.

Siidagrav

När en siida begravde sina döda bars de för långt bort i skogen – och inte på samma plats. Sådana siidagrav är mer än en begravningsplats: de visar var en siida höll till och vilka vägar de reste. De flesta är inte markerade i terrängen. Arkeologer har hittat dem genom luftbilder och fynd, och de har inte sällan hamnat i gruv- eller kraftbyggen som hot.

Lagens skydd

• Kulturmiljölagen (KML 1988:950) skyddar alla fornlämningar, vilket omfattar gravfält, offerkällor och äldre samebyggnader.
• 1988 års lagändring innebär att många äldre kulturplatser blev fornlämningar.
• Det finns en motsvarighet i Finland och Norge, där lagenheter har rensat ut marken.
• Riksantikvarieämbetet i Sverige ansvarar för att vissa samekulturminnen klassificeras och skylts, och har en särskild policy för samekulturminnen.

Den samiska kulturella säkerhetsregeln

Här finns det viktigaste, och det är en regel som inte står i någon lag:

Vissa samiska platser får inte lokaliseras offentligt.

Det gäller särskilt:

1. Offerkällor och "fria" platser – platser där det är förbjudet att gå förbi, äta, sova eller jaga.

2. Omoderniserade siidagrav – vilka som helst utom i forsknings- och myndighetssammanhang.

3. Äldre kunskapsplatser, till exempel där vissa samiska framställningsmetoder eller läkemedel har producerats.

Som privatperson som fotograferar och dokumenterar är detta en regel att respektera, inte en fråga att avgöra själv. Det finns ingen etisk väg att "ta reda på" en helig samisk plats bara för att kunna publicera den. Om du hittar något som ser ut att vara en ovanlig samisk plats – lämna det ifrån dig.

Praktiska råd

• Läs inte av en siidas grav på en gammal karta och dela det inte vidare.
• Publicera inte bilder från heliga platser, oavsett hur vackert de ligger.
• Fråga den lokala samebyn om du vill dokumentera något som berör dem.
• Anmäl misstänkta skador till Länsstyrelsen – det är en skyldighet att anmäla fynd.
• Överväg i första hand att dokumentera det som inte är känsligt. Det finns mer än nog av samiska platser som kan berättas öppet.