Samernas historia i Sverige är inte bara historia – den är en historia om hur en stat behandlade ett urfolk. Under fyra århundraden försökte den svenska staten omvandla samer till svenskar, och spården av det är fortfarande synliga i landskap och i människors minne.

1600–1800-talen: lappfogdar och tvångsarbete

Från 1600-talet utsåg staten lappfogdar, statliga tjänstemän med uppgift att kontrollera samer, deras renar och deras handel med nybyggare. Fogdarna fungerade som en sorts statlig inventering – de räknade renar, kontrollerade skatt och förde register över varje sameby.

Det som gjorde systemet illa var lappfogdarisering, som innebar att familjer flyttades från sina traditionsområden till nya. Syftet var att säkra skattebasen och styra nybyggandet, men resultatet blev att samiska familier slås sönder och att landsbruk traditioner knöts till nya marker.

1800-talet: rasbiologin

Under 1800-talet växte rasbiologin fram i Europa. Svenska forskare och myndigheter mätte samiska skallar och kroppsmått och använde resultaten som bevis för att samer var "en lägre ras". Det var inte bara oetisk forskning – den blev politik. Svenska myndigheter använde den för att motivera att samerna inte hade "något att erbjuda den svenska staten" och därmed inte behövde samepolitiska rättigheter.

När Finska Sameförbundet bildades 1899 och Samefölket – av pastor Lars Levi Lästadius – grundades i Stockholm samma år, blev de de första organiserade samiska politiska rörelserna. Rättigheter påståddes med stöd av folkrätt och av folkenas status som/statsborgare.

1900-talet: avförande och fjällägg

• Avförandet: Fram till 1960-talet var avförande av samer från marker och bosättningar en del av vardagen, ofta med tvång. Ett känt fall är Kåfjord i Norge 1951, där 24 familjer tvingades flytta för att bereda plats för ett kärnkraftsreaktorbygge.
• Fjälläggsdecisionen 1971: När staten beslutade att flytta ut samerna från Stora Sjöfallet för att bygga ett stort vattenkraftverk rörde sig om 500 familjer, ca 2 000 personer, med 25 000 ren. Valet stod mellan kraftverket och värden i nationalparken, och staten valde kraftverket.
• Protesterna: Samer, och många icke-samer, reste sig mot beslutet. En av århundradets mest kända bilder är Ella och Raili Fjellströms demonstration 1971. Samma år reste sig Áile ja Päivi Aikio i Finland, och den så kallade Försvenskningen av samefolket i Sverige.

Rättsliga efterspill

Fjälläggsdecisionen föranledde flera domstolsprövningar. Under 1980- och 1990-talen skadeställdes staten i en lång rad mål. När Sverige röstats nej till EU-medlemskap 1994 försvann möjligheten att överklaga ett avgörande i EU-domstolen som visat att Sverige brutit sina egna folkrättsliga åtaganden. Fallet är ett av de mest diskuterade i svensk folkrättshistoria.

Vad lämnade de efter sig?

1979 ersattes begreppet "lapp" med "same" i svenska offentliga dokument. Men de djupare spåren finns kvar:

• Många samefamiljer lever fortfarande med att ha blivit avflyttade från en gård de ägt generationer.
• Kunskap om äldre sameplatser har inte alltid samlats in – en del finns bara i minnet hos de äldre.
• Renslingar och gamla samebyar ligger ofta i områden som i dag exploiteras, vilket gör det svårt att återupptäcka vad som fanns.