Kungliga Myntkabinettet har sina historiska rötter i den kungliga skattkammaren och det tidiga Riksarkivet, där drottningar och kungar genom seklerna samlade mynt, medaljer och antikviteter. Själva grunden till dagens institution brukar tillskrivas Johan III under senare delen av 1500-talet, även om den systematiska samlingen växte sig starkare under Karl XI:s och Gustav III:s regeringstider. Museet har under århundradena inrymts i flera olika byggnader i Stockholm, men är starkt förknippat med det svenska kulturarvet kring handel, finanser och kunglig propaganda.

Samlingarna speglar inte bara den svenska riksdalerns och öresmyntets utveckling från medeltid till modern tid, utan rymmer även en av världens främsta samlingar av utländska mynt, antika grekiska och romerska valutor samt de ikoniska och enorma svenska plåtmynten från Kristina:s och Karl X Gustav:s dagar. Dessa tunga kopparmynt är unika vittnesbörd om en tid av ekonomisk omvandling i Sverige. Genom donationer från framstående samlare som Bror Emil Hildebrand, som under 1800-talet verkade som museets chef, utökades det vetenskapliga materialet avsevärt.

Utöver numismatik har institutionen ansvarat för att bevara och visa medaljkonst som dokumenterar militära segrar, kungliga kröningar och vetenskapliga framsteg. Medaljerna fungerade länge som statsmaktens främsta massmedia för att spridahärskarens ära och politiska budskap. Verksamheten har genomgått flera organisatoriska förändringar och ingår numera i den myndighet som även inrymmer Historiska museet, men förblir en central hörnsten för förståelsen av den svenska ekonomiska historien.