Wasaätten framträdde under 1300-talet och dess medlemmar innehade tidigt viktiga poster inom det svenska frälset. Ätten nådde sin höjdpunkt när Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523, vilket lade grunden för en stark centralmakt och bröt Sveriges union med Danmark.

Under 1500- och 1600-talen regerades riket av ättens medlemmar, däribland Erik XIV, Johan III och Gustav II Adolf. Ätten bidrog till reformationens genomförande och omvandlade det svenska riket till en nordeuropeisk stormakt genom militära framgångar och administrativa reformer.

Sätesgårdar som Rävsnäs slott och Djursholms slott var knutpunkter för ättens maktutövning. Ättens kungliga gren slöts med drottning Kristina, som abdikerade 1654, även om besläktade sidogrenar levde vidare under namnet Wasa.

Det heraldiska vapnet, det så kallade "vasavapnet", ursprungligen en kärve ellerervas, blev en symbol för den svenska kungamakten och ingår än idag i Sveriges stora riksvapen.