Under 1300-talet genomgick det nordiska samhället stora förändringar där kungamakten, kyrkan och den framväxande adeln formade landets öde. Det var en period då städer som Uppsala och Stockholm växte i betydelse som administrativa och merkantila medelpunkter, och stenarkitekturen började prägla både kyrkorum och befästade gårdar.

Flera dramatiska händelser utspelade sig under detta sekel, inte minst maktsökandet kring Magnus Eriksson som regerade över både Sverige och Norge. Det var också under detta århundrade som Tyska orden och Hansan utövade stort inflytande över Östersjöhandeln, vilket påverkade både ekonomi och kultur i de svenska kustområdena och inlandets handelsleder.

Stenkyrkor och biskopsgårdar uppfördes eller byggdes ut i stor omfattning under denna tid, ofta utsmyckade med kalkmålningar av mästare som den kände Albert Målare som visserligen verkade strax därefter, men vars föregångare lade grunden till det sakrala måleriet. Dessa platser vittnar om en djupt troende feodal tid där pestens härjningar under mitten av seklet, det så kallade digerdöden, djupt skakade befolkningen och förändrade de sociala strukturerna i grunden.

Idag kan besökaren i det omgivande landskapet ana spåren av detta sekel genom medeltida kyrkobyggnader, borgruiner och gamla sträckningar av ridvägar. Det är en epok som bjuder in till djupare historisk eftertanke kring hur tidens människor hanterade svår kris, feodala strider och en nyväxt samhällsordning.