Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara.
Mara hade min mor så mycket ont av, hon kunde inte röra ett finger. Hon hette Anna Lena, och var det då nån, som ropade " Anna Lena ", så vaknade hon, men ropade man " mor " eller " mamma ", så vaknade hon inte. Så fort hon vaknade, så släppte mara. Hon sa, att hon hörde maran, när den kom genom dörren. Det var ett fruntimmer som var mara. Hade en mor krupit genom en fölungehams, blev barnet mara. Hästarnas maner kunde bli flätade i så många pisker; det var mara, somgjorde det. och de blev så svetta. En skata hade de ofta hängade i stallet mot mara. Varulven okänd
Tydor
Det är inte bra att göra vändresa, som det kallas, om man måste vända om, när man är på utgående. Barnen skulle sluta och växa, om de inte åt opp maten. Man sa också, att det var en hungrig i släkten, om man sparde något.
Naturföremål
När vi barn skulle gå och bada och kom förbi en jättegryta, så offra vi alltid en sten i den, för att det skulle gå bra med badet. Jag vet inte, om det var de vuxna, som lärt oss det. Jag lärde mig det av några äldre barn.
Vaggvisa
Ro, ro till Fiskeskär många fiskar får de där en till far och en till mor, en till syster och en till bror.
Ramsor
Tummetott Slickepott Långeman Dra i land Lille Per i Marstrand.
Talesätt
Gubben trodde inte gumman (inte) var klok, förrän hon satt och sjöng vid bordet. (Som förmaning till barn vid matbordet.) Det är för svårt i mors skåp när inte dörrn går igen för trasor (- eller "när alla hyllorna ramlar".) Hundar har käft och du därnäst. (Som svar på tal, om någon säger "Håll käften!") När någon har gäspat, säger man: "Tack för att du inte svalde mig!"
Talesätt
Du är så dum som sju halvor öl "Den som låge!", sa den late, satt på sängkanten och sov.
Befolkningen
Örkene var som ett drömland. Det låg 2 1/2 mil från järnväg. Där var älvdans. Stora ekbackar. Och mycket orörd natur med vildhjort och rådjur med blanka ögon och hud som fläckiga blad. Tjädrar slog opp här och där. Mycket linneor och större förgätmigej än på andra ställen. Det vilade en egendom- lig snapphanestämning över allt. Det är också gammal snapp- hanebygd. Man kunde lätt gå vilse i de stora skogarna. Det gjorde jag också, fastän jag kände skogen ganska bra. Man kunde bli skogstagen som det heter. - Bönderna i Örkene hade sina gårdar ofta lågt nere så att backarna sluttade ned mot dem, för att gården skulle ligga skyddad. En stor- bonde där som hette Jöns Persson gick alltid klädd i jacka och en skjortblus med broderad halslinning och ärmar och gamla knappar av silver och vita ### och knäbyxor. Han arbetade inte själv utan bara befallde. De hade / furubjälkar i taket. De hade en storstuga, och en lillstu- ga. (Om julprydnader o.s.v. se "jul, Örkene, Strömstedt!) Bon- den hade affär också och han var förmögen. Men när han tyckte, att bondmororna köpt tillräckligt och att de inte skul- le ha råd att köpa mer, så sa han: "Nä, nu kan det vara nog!" Han tyckte att det skulle vara ordning i allt. - Mathållningen i vardagslag var enkel - åtminstone för tjänarna. Suba det var filmjölk och sill och potatis och amerikanskt fläsk, som ofta var härsket fick de hålla till godo med (x). - 'Det var vackert folk i den trak- ten. Det var danskt adelsfolk, som blandat sig med bönder. Fina vrister och vackra händer hade många av kvinnorna och de bar sitt huvud så vackert. Jag vet en gumma, som hade så förnämt utseende. Hon såg ut som ett gammalt porträtt och hon gick så vackert. Pojkarna var också stiliga. Men de dansa som tjurar. När de kadrilj så ansåg de att ju högre de hoppa upp ju stiligare var det. - Bönderna var också högfärdiga.' Vi sätter inte värde på en hattaskrapa utan (x) Ost hade de också. Men det var nog mest bonden själv bara, som fick av den. Då tog de och skar en skiva tjock som en brödskiva. / Herrskapsfolk var inte något förmer. Jöns Persson for till Stockholm en gång och talade med kungen för den präst han ville ha och den fick platsen också. Då va han klädd i sina bondkläder och väckte stort uppseende på gatorna och hade fyra döttrar. Den ena blev gift med en läkare och de andra blev också "bra" gifta. - Det fanns så stora skogar, att det fanns folk, som hade stulit ved i 20 år till spånkorgar, som de gjorde, utan att det märktes på skogen. Tillägg till ark 2: Lingonsuba bestod av vatten och lingon. Det fick folket, när de var ute på åkern och blev törstiga.
Begravning
När någon var död, la man en bok inunder hakan på honom, så inte mun skulle åka isär. Och så la man en peng på ögonlocken, för om han titta med högra ögat, så vänta han en man efter sig (då skulle en man dö snart) och om han titta med vänstra ögat, så vänta han en kvin- na efter sig. Då ville man förstås att hans ögon låg igen. Så tvätta man liket rent. Liket skulle ha rent linne, vita strumpor och byxor. Liket fick inte ligga naket. Snickaren kom och tog mått på kistan. Sedan gick fruarna och köpte tyg till svepan. Det var tyg till örngott, nattröja, täcke, lakan och mössa om det var damer. Det var rik- tiga kalas, när man satt och sydde svepan på svepedagarna. De fick kaffe och mat hela dagen. – Kistan var alltefter råd och lägenhet. Det var alltid krus kringom den. Den stod i likrummet. Det var en kammare eller ett uthus. Där var / fint med blommor och brinnande ljus. – Man hade inte något likbord. – Speglar var överklädda med vitt och soffor. – Så där en dag före jordfästningen kom folk för att bese liket. Man gick till och med i gravkoret och tittade, om inte locket var igenskruvat. Man brukade sjunga ut liket. När de hade kappan på och innan man bar ut liket, sjöng man en psalmvers. Prästen var med då. – Den fick inte klockringning, som tagit livet av sig. Men han fick då ordentlig jordfästning. Enligt min uppfattning är det konstigt för den kan väl vara lika bra, som tager livet av sig i hastigt mod som den, som dör i sotsäng. – Det begagnades mycket sprit på begravningar förr. Man fick sirapsbrännvin när man kom från kyrkan och sedan drack man nästan hela kvällen, tills man blev redlös. Begravningen kunde vara ett par dagar. Det är ju borttaget nu. – Var det på vintern, kunde de bjuda på kött och lake. Det hade bakats allt möjligt. Här i Göteborg skulle man bjuda alla hyresgäster. Men det är borttaget nu. Det gjorde vi, när min man dog för tio år sedan.
Präster och kyrkväsende.
När man konfirmerades fick man läsa en vecka på vintern och en vecka före midsommar. Flickorna läste i en vecka och pojkarna i en. 14 dagar före midsommar började man sista läs- ningen. Jag konfirmerades när jag var 16 år. Vi var 102 barn. Prosten hann inte med att förhöra alla på läxorna utan de duktigaste fick förhöra de sämre. Prosten skulle ha något hemifrån : en kalvstek, ull eller bylta med smör. Det hade barnen med sig. Jag bodde hos en konsul och for inte hem under veckan utan bodde hos konsulen hela tiden. En del av barnen var ju från själva kyrkstaden och bodde hemma. Bondbarnen som var långtifrån bodde i sina kyrkstugor. Man läste inte i kyrkan på vintern. Det var för kallt. Man höll till i tingshuset. De två sista dagarna gick barnen till skogen och plockade lingonris och vilda blommor och den andra dagen band de långa girlander, som skulle vara vid läktaren / och predikstolen och runt altaret. På midsommarafton stod vi vid gången. Gossarna på den ena sätan och flickorna på den andra. Det var stor tillströmning till kyrkan på midsommar. Kyrkan var stor och trevlig och hade en klocka, som hördes på två mils avstånd. Sillkakan det var nattvardsbrödet. Man var man och kvinna, när man fått det.
Näckar.
Anders Bengtsson och Lille Krischan, (Kristian) mal- den en natt på en gammaldags kvarn. Med detsam- ma som de passade kvarnen kokades tjära, och dessemel- lan spelades kort. Bäst son de höllo på med kortspelet, stannade kvarnen. Hur gubbarna än buro sig åt, kun- de de ej få igång kvarnen. "Det är näcken som hål- ler hjulet," sade Lille Krischan. "Det skall han allt få för," och så tog han en skopa kokande tjära och kasta- de i kvarnhjulet. Nu blev det fart på kvarnen, så att hela kvrnhuset darrade, och mjölet rök i taket. An- ders Bentsson blev rädd och sprang ut, men Lille Krisch- an stannade kvar. Så småningom återtog kvarnen sin vanliga gång, och gubbarna lugnade sig. De kommo överens om, att ej tala om för någon, att de spelat kort i kvarnen.
Läkekonst
Man skulle ha kastanjer i fickan mot reumatism. De skulle helst förvaras i byxfickorna, så att de kom i så nära beröring med kroppen som möjligt.
Näcken
Man skrämde barnen för näcken. Han kunde dra dem ned i sjön, om de gick ut på bryggorna. Men jag tror inte, att de stora trodde på näcken. - Jag har inte hört näckhistorier annars.