KORPSKRIFTEN

...
Meny

Befolkningen

Berättare: Gerda Strömstedt (f. 1876)
Upptecknare: Astrid Westergren

Transkriberad uppteckning

Örkene var som ett drömland. Det låg 2 1/2 mil från järnväg. Där var älvdans. Stora ekbackar. Och mycket orörd natur med vildhjort och rådjur med blanka ögon och hud som fläckiga blad. Tjädrar slog opp här och där. Mycket linneor och större förgätmigej än på andra ställen. Det vilade en egendom- lig snapphanestämning över allt. Det är också gammal snapp- hanebygd. Man kunde lätt gå vilse i de stora skogarna. Det gjorde jag också, fastän jag kände skogen ganska bra. Man kunde bli skogstagen som det heter. - Bönderna i Örkene hade sina gårdar ofta lågt nere så att backarna sluttade ned mot dem, för att gården skulle ligga skyddad. En stor- bonde där som hette Jöns Persson gick alltid klädd i jacka och en skjortblus med broderad halslinning och ärmar och gamla knappar av silver och vita ### och knäbyxor. Han arbetade inte själv utan bara befallde. De hade / furubjälkar i taket. De hade en storstuga, och en lillstu- ga. (Om julprydnader o.s.v. se "jul, Örkene, Strömstedt!) Bon- den hade affär också och han var förmögen. Men när han tyckte, att bondmororna köpt tillräckligt och att de inte skul- le ha råd att köpa mer, så sa han: "Nä, nu kan det vara nog!" Han tyckte att det skulle vara ordning i allt. - Mathållningen i vardagslag var enkel - åtminstone för tjänarna. Suba det var filmjölk och sill och potatis och amerikanskt fläsk, som ofta var härsket fick de hålla till godo med (x). - 'Det var vackert folk i den trak- ten. Det var danskt adelsfolk, som blandat sig med bönder. Fina vrister och vackra händer hade många av kvinnorna och de bar sitt huvud så vackert. Jag vet en gumma, som hade så förnämt utseende. Hon såg ut som ett gammalt porträtt och hon gick så vackert. Pojkarna var också stiliga. Men de dansa som tjurar. När de kadrilj så ansåg de att ju högre de hoppa upp ju stiligare var det. - Bönderna var också högfärdiga.' Vi sätter inte värde på en hattaskrapa utan (x) Ost hade de också. Men det var nog mest bonden själv bara, som fick av den. Då tog de och skar en skiva tjock som en brödskiva. / Herrskapsfolk var inte något förmer. Jöns Persson for till Stockholm en gång och talade med kungen för den präst han ville ha och den fick platsen också. Då va han klädd i sina bondkläder och väckte stort uppseende på gatorna och hade fyra döttrar. Den ena blev gift med en läkare och de andra blev också "bra" gifta. - Det fanns så stora skogar, att det fanns folk, som hade stulit ved i 20 år till spånkorgar, som de gjorde, utan att det märktes på skogen. Tillägg till ark 2: Lingonsuba bestod av vatten och lingon. Det fick folket, när de var ute på åkern och blev törstiga.

Socken Örkeneds
Landskap Skåne
Härad Ö. Göinge hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Befolkningen

Fler sägner från Skåne

Se alla i Skåne »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //