Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Frieri och bröllop.
Orakel om den tillkommande. En torsdagsnatt tre torsdagar före jul kunde de få reda på, vem de skulle få till man. Jag och min syster, som är Ca- lifornien, var ute en torsdagsnatt; man skulle få höra något ljud från det stället, där han bodde. Jag hörde hunden skälla i Ljungslätt, där Olaus var hemma, och jag blev gift med Ola- us. Men min syster hörde inget, och hon blev aldrig gift. Julnatten gick däkerna tre gånger avigt kring sitt hus, så fick de se, vem de skulle få. Det skulle vara vid 12-tiden på natten. Midsommarnatten bakte de saltkakor. Det gjorde jag och en an- nan däka en gång. Jag åt inte upp min, men min kamrat åt sin, och på natten blev hon törst, och då kom en karl till henne med vatten. Hon talte om det för mej på morron, / och hon var så arger och sa, att den tar hon aldrig. Men det gick så lika väl, att hon gifte sej med honom.
Påsk
Första veckan i fastan kallades "matveka". "Köttsöndan" började "veka", då skulle det vara kött. De kokte då gärna "sô", soppa, också. De slaktade alltid ett "kräk" på hösten, och det var detta de tog av och kokade både då och under vintern i övrigt. På måndag var "kôrvmåndan", de hade gjort grynkorv i ett magskinn till jul, och denna skulle ätas opp då. Sen kom "fläsketisdan", då skulle de ha stekt fläsk. Onsdag sen var "askonsdan", då kokte de risgryns- / välling. Och så var det "motta- torsdan", då koktes "motta" (nävgröt) av skrämjöl. Till denna stektes fläsk, och då ställde de pannan mitt på bordet och doppade i den. Därefter kom "pannkak- fredan", då gjordes pannkaka av skrämjöl, och så åt de "bärmos" (lingonmos) till denna. Det var tunna pannkakor som de gjorde. Sen kom "smörlördan", då skulle det vara smörgås. De hade de här rätterna till middags- eller kvällmål de här dagarna. "Motta" åt de allt mest om kvällen.
Vår- och hösthalvåret, tideräkning.
Om de sov sjusovaredan, så ville de gärna sova sen med. Frost 40 martyrer - frost 40 nätter. Petter katt kastade sten i sjön. Tolfte veckan gick in tolfte april. Ture och Tyko skulle de börja så. Om det var solsken i advent, blev det snöyra på vintern efter jul. Så långt rimenet kom före jul, så långt kom regnet före midsommar. Mars mä sitt skägg lockar alla barn utan vägg, april mä si luva lockar alla barn in i gruva. Eller: april mä si hätta lockar alla barn te inrn setta. De skulle aldrig spinna eller spälta på lördag. Dagens indelning: Frukost, dawel, undar (förr) eller merafta (nu), kvällsmat.
Årets högtider (Annandagen)
I min barndom red byns drängar staffansridning annan- dag jul. De red från gård till gård och sjöng staffansvisan "Staffan var en stallerdräng, han vattnade sina fålar fem" o.s.v. De blev då bjud- na på brännvin överallt. Sista platsen var alltid hos far för vi hade kvarn och hästarna skulle alltid vattnas vid rinnande vatten och vid Ähle rann bäcken åt norr, di var alltid så högljudda men aldrig nå- got bråk för inga utsocknes fick vara med. Sedan hästarna voro hem- ridna samlades man hos den bonden som hade den grannaste tösa för att dansa och di var alltid välkomna för det var en heder att ha en så grann tös. I staffansridningen fick ingen vara med utan att han eller hans far hade häst. Jag fick aldrig vara med för jag var bara mjölnareson och ingen bonde.
Novellsaga, Aarne nr. 870
Tjuvommen på Kronoparken är som en stuga – det är en grotta i berget med hål i taket som en skorsten. Där var tre tjuvar. De tog en valltös som gick valle med kritter och hade henne till hustru, och hon fick tre barn. De tog vapenhusdörren i Lugnås kyrka och hade till dörr i grottan. De hade allting till jul utom ost. "Det skall jag gå efter" sa' hon. Ja, hon fick gå, men hon fick inte tala. Hon tecknade med halmstrån så de skulle finna vägen till Tjuvommen, och de kom dit och tog död på tjuvarna. Det var en visa om det. – Lelle stuten stinga' de, å bjällekona band de, å lella Inga den tog de med våld uti skogen. Det var en lång visa. En av tjuvarna kastade en kniv mot henne och den for i kjorteln på henne och skade henne i låret.
Annandag jul
"Ljuse stjärna" gick de med an- nandag jul på morron i min barndom. Jag minns en morron de kom o veva med stjärnan utanför fönstret o sjöng. Far skulle gå ut efter dem, men de hade stängt för dörren o sen sprang de, så han fick aldrig tag på dem. "De vise män och hedningar de kommo ifrån Median till Betlehem. Uppläto sina håvor och skänkte honom gåvor guld, myrra, rökelse." / Just det minns jag så väl att de sjöng. Bort på herrgårdarna särskilt tala' de om, att när de var ute o sjöng var det en som var Judas, han hade pungen, o den skulle han ha pengar i. Och far tala om att de var till Bjurbäcken o hade "Judas" med sig. Han hade en päls på sig, o så hade han något att ta brännvin i, o så skulle han ha pengar också.
Kriminalhistorierer
En trollkunnig tjuv var "Stibben" i Stibberyd, Drösphult. Han tog aldrig av sig kalsongerna. Di kunde aldrig ta honom. Han stal t.o.m. julnötter. Hans gumma tyckte icke om det. En julkväll hade hon talat vid folk och övertalat sin man att för en gångs skull – för julens skull – ta av sig underkläderna. Det gjorde han och somnade. Då kom de, som stod på vakt och tog tjuven, som skrek efter kalsongerna. Man fann sju (7) barnahjärtan i kalsongerna! Stibben fick fängelse för alltid. En skulle avrättas i Jönköpings fängelse. Till prästen Junggren sa' han: "Ja dör inte för e yx." Och när han skulle halshuggas, gjorde yxan blott ett märke. Då tog man yxan under hans ben. Då miste trollgubben makten, och så sprang huvet av. Men avrättningen skedde bestämt inte i Jönköping.
Barnet på bok-sprötet
På en slup, som »sen-hösta» upp emot Jul, då redan hafs-isen börjat visa sig i sjön, skulle segla bort med sin last, hörde man två nätter å rad, ett ohyggligt jämrande spädt läte för-ut, då matroserna hade sin kaj-törn i skansen. — Tredje natten hördes detta jämmer-läte än ohyggligare och tydligare, och några gingo då ut ur skansen och såga tydligt ett mycket litet barn, såsom vore det nyfödt, sitta på boksprötet naket och med fladdrande hår i stormen, och högt jämra sig. — Hela besättningen öfvergaf då genast fartyget, utom Skepparn, som vid fartygets förlust vardt tvungen att afsegla; då han, sedan han påmönstrat helt ny besättning, gaf sig till sjöss och blef bort med man och alle. Bernh. Sundahl.
Bergtagna
De va e flicka frå Svartebo å ho gick vall i skogen. Å ho vart tagen utå rövare. Di bodde i berget å hadde'na i sju år. Men sen på sjunde året så skulle ho få gå ut ve julen, för ho hadde vatt så trogen. Men ho fick lova te komma tebaks igen. Å ho hitta hem te byn förståss, å när ho gick tebaks, så fick ho en kappe ärter te vägleda dom mä. Å på julafton, när di skulle spisa kvällsmat, rövara, så fick di påhälsning utå folket.
Lucia
Lussefärs släkte skulle vara ett stridbart folk. Det står ju: "I må komma som 12 000 tecknade av Lussefärs släkte så sloge jag Er dock." Lussemorgonen skulle man upp mycket tidigt för att hindra Lussegubben att komma in. När det blev ljust i huset så trivdes han inte. Lussebeten bestod av brännvin och fläsk. Ordet har inget med lus att göra. Vid lusse skulle korna ha bättre "foras". De fick då hö i stället för halm. Det var deras "lussebete". Var det inte slaktat till lusse så skulle det ske omedelbart. Men slakten skulle inte ovillkorligen ske Lussedagen. Grisen fick inte stickas med dagen, utan det skulle ske i ottan, "svinotta". Nötslakten kunde också företagas tidigt samma dag. Vid lussetiden tog man i tu med brygd och bak. 01 och bröd skulle sedan räcka till "lilla jul".
Vattnet på Jule-natt
Allt vatten skall på Jule natt, just vid Christi födelse-timme, förvandlas till vin. — En Bonde hade på Julenatt låtit allt sitt folk gå och lägga sig; men sjelf vakade han och »hade satt vatten för sig» och smakade på det till dess allt var förvandladt i vin. Då utropade Bonden till sitt sofvande husfolk: »Nu är allt vatten i vin — kommen nu och fyll i (på kärl) !» Men i detsamma svarades det honom ur luften: »Är allt vatten i vin, så är' dina ögon i sten!» Och så var det ock: när folket vaknade och kom opp, sågo de Husbonden sitta stenblind framför sin vatten-skål. J. Cederlund. [I marg. står med C. Säves stil]: Fyr Öernes Hist. ved N. Winther, II. pag. 239: »vatn til vin».
Nærsøken hulder
Huldre og ungkaren ved Sandnessjøen.
Eingong var det ei hulder som låg so etter ein ungkar, som budde ved Sandnessjøen. Eingong var det på nippen han ikkje hadde lote vore med henne til heimen hennar. Det var nyss fyre jul ho kom og vilde ha honom med. Men ungkaren ha ein pakke onglar han kom berande med. Og den som har stål på seg kjem huldra ingen veg med. Men sint vart ho huldra. "Det skal aldri koma til å bli nokon velstann for deg", sa ho då ho for sin veg. Og det segjast at det vart berre smått for honom og so lenge han livde.