Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Bot mot kalfdöd
Fordom när nyfödda kalvar m.m. ej ville leva i ladugården lades under ladugårdströskeln en täljkniv eller en lie, vilket var mycket verksamt och fördrev trolldomen.
Kloka
Anders i Valleberg hade svartkonstbok, så han kunde trolla. Di hade byggt en stuga på Vallebergsskogen. Så tände di eld vid stugan. Men Anders sprang runt kashogge och elden gick inte en bit längre än han ville. Stugan var svart av rök men inte en gnista tog i henne. – Pastor Hedrén tog svartkonstboken från honom. "Den boka gör du inte nô mä", sa prästen. Anders var såpass? att han tog piga från Vallberg till Tröneviken högsta natten. Han hade inte mer än linnet på sig. Och han gjorde henne med barn. När hon spände på och trolla och skulle ha henne, så var han tvungen att ge sig iväg på natten. – Det var trolldom förut i Valleberg.
Olycka trollas på människor och djur.
För många år sedan bodde en bjärnåbo på olika ställen i Ekenäs skärgård, där han dog, på Ängholmen. Det säges, att han, utan att man visste ordet av, kunde falla omkull på stugugolvet under något slags häftiga anfall, vilka slutade med att han insomnade. När han åter vaknade, gick han och »fälades» som alla andra, men han varken hörde eller sade något. Detta skov gick regelbundet åter över genom ett liknande anfall som det första Mannen skall själv ha sagt, att sjukdomen trollats på honom, medan han ännu var ofödd. Den kvinna, som utförde trolldomen, skall därvid ha yttrat: »Tar det inte på modern, så tar det på barnet.» Modern hade ej fått något men.
Svartkonst
Dä va e gômme, som inte va säker för trolldom. Ho kunne sätte sketa på fôlk. Ho lärde ut dette te nôn som inte va kar'te å tige. Den tala om valles dä geck te. En skulle ta e ryggkote frå en dö på körgårn. Så skulle en trä en trå igenom den kota. Så skulle den släppes ner i en bäck. Så länge son den kota låg i bäcken, så feck föremåle behôlle sin sketa. Bäcken skulle rinna nolôt. Om di tog vara på döringa ben, skulle di vare nättre te koklament 1). Koklament: trolldom, pukeri.
Skydd mot trolldom
De hade mycket att tänka på för att vara skyddade emot trolldom förr i världen. Stål och eld skyddade emot allt. När de hade småbarn i huset måste de vara särskilt försiktiga för att inte de skulle bli bergtagna, i synnerhet innan de blev döpta. Då tordes de aldrig släcka elden i spisen. Och även sedan de blev större så satte de en synål i mössan på dem om de var tvungna att gå ut med dem. Det har jag sett med egna ögon. När det var mörkt så hade de onda makterna mera makt. De ville inte gärna hämta vatten sedan det blev mörkt men ibland kunde de ju bli tvungna, men då lade de stål i ämbaret och så spottade de i källan innan de gick därifrån, men det gjorde de om dagen också förresten. Om de mötte kvinnfolk först när de skulle gå någonstans så skulle de också spotta, för kvinnfolksmöte var skadligt för både manfolk och kvinnfolk. Mötte de en katt så spottade de också och när de skulle meta så spottade de på masken. Det håller de förresten på med än idag. I ladugårdarna hade de tjärkors på dörrarna för att inte något ont skulle kunna komma in där och ibland hände det att de borrade hål i trösklarna och hällde dit tjära och sedan slog en tapp över. När de släppte ut korna först på våren så slog de alltid fast stål i tröskeln så att de fick gå över det. Då skulle det inte komma något ont åt dem under sommaren, trodde de. Över stalldörrarna brukade de ofta ha hästskor uppspikade och det var väl också för att skydda emot trolldom kan jag tro. Om det var något som skrämde hästarna ute på vägen så skulle de spotta igenom betslet så försvann det som hade skrämt hästarna.
Husligt arbete 263
Bakning. för att ej trolldom och häxseri makt skulle taga bort lycka med brödbaket så skulle man brukas i min hembygd att rita ett kors i degen när den var tillräd, Och sedan när bakungnen sopas ren så fick man inte blåsa in i ungnen, för då blev brödet blåsitt Och inga främmande fick se in ungnen för då kunde hela baket misslykas, veden i låghålet skulle läggas i kors så att inte trolltyg hadde makt att komma in där vid uttagning av brödet fick ej kakera läggas med avigsidan upp, och ej giva bort varmt bröd till främmande folk, man skulle aldrig bryta brödkaka från sig utan åt sig så blir brödet drykt och mättar
Kloka.
Mattes i Glassnäs var vida bekant för sin trolldom och ett eftersökt sälskap på de resor som bönderna gorde till Norge en gång Mattes skulle resa till Fredrikshald och köpa säd tog han med sig ett lass näver, då han ansåg sig skulle få bättre betalt då ett skeppund näver i Sverige värderades lika med en tunna havre. Då mattes kom till Fredrikshald reste han från den ena köpmannen till den andra, han blev bjuden dårligt betalt, men måste ändock sälja, då han skulle ha säd med hem, Då mattes hade fått sålt näveren och fått betalning, och skulle resa hem lyfte han upp armarna, viftade med händerna och sade "För väder och vind", och all näveren blåste bort
Per Svensson
Mjölkharar. Ormar. Paddor suger musten ur kor. Mjölkharar. Prosten Nyman. Mjölkharar. Sälja sig till den onde. Spökerier. Spökerier. Ben från kyrkogården. Stål mot trolldom. Trolleri. Ben från kyrkogården. Folktro om skatan och korpen. Trolleri. Smörtur. Rackare. Stämma blod. Svartkonstbok. Stulet fläsk återställes. Stämma blod. Svartkonstbok. Trolleri. Svanslös kattras. Sägner om pesten. Gravröse. En historia om ålfångst. Ål. Ett mynt. En historia om ålfångst. Ål. Historia om en glasögonförsäljare. Om ålfångst. När lantmätaren körde i diket. En glasögonförsäljare. Historia om en förstoringsagent. Om ålfångst. En lantmäteriförrättning. När landsfiskalen mätte upp säd. När landsfiskalen mätte upp säd. Ett besök i Lund. En gömd snapphaneskatt. Pestbarnen. Ett besök i Lund. En gömd snapphaneskatt.
Olycka trollas på människor och djur.
För ungefär femton år sedan [på 1870-talet] hade en försmådd friare beslutit att ge in åt sin gynnade medtävlare. På ett bröllop voro båda närvarande och där skulle det ske, men han fick inte något lämpligt tillfälle. Om han inte fått trolldomen överflyttad på någon, skulle han själv ha blivit utsatt för den. För att nu inte sådant skulle ske, lät han ge trolldrycken åt sin medtävlares syster. Hon vart genast sjuk och underlig och sedan så rasande, att hon måste vaktas. Det var inte annan råd än att hämta Sievi-gubben. Han förde henne i badstun och badade henne med nio brinnande pärtor och hade också andra konster för sig. Efter tre veckor skulle hon bli frisk. Och tre veckor därefter, precis på dagen, var hon alldeles frisk och redig och erbjöd sig att gå med på utarbete.
Trolleri med djur
De skämde hästar för varann så de inte kunde gå, men trollgubbar kunde göra det bra igen, de hade troll- saker som de smorde på ryggen och efter sidorna. Ett avi't folk kunde förtrolla kor för andra, de gjorde så att kor som skulle till att kalva sjukna ner och inte orka opp. Då kunde de blanda ihop bränn- vin och kattdynga och annan smörja och röra i med en stålkniv motsols och ge dem. / I gamla la'gården i Nordändan (Bjurtjärn) var det ihopbundna knyten med halve spikar och hele spikar i. Och när djuren blev sjuka la' de spikkny- tena vid tomtstenarna (hörnstenarna). När de byggde la'gårdar la' de ner troll- saker. Det var inte så farligt med trolldom i nye la'gårdar som i gamle, de som kunde nå't fick mer makt där då.
Spöken
Om hästarna inte ville gå fram, så skulle man titta genom betslena eller genom en ring i seldonet. Fick de bara gjort några sådana där vidlyftiga ex- periment, fick de hästarna att gå. Eller man kunde titta genom en selkrok för att binda trolldomen. Häs- tarna brukade alltid stanna vid Rotneros herrgård i ett par brattna backar. Det var förstås fel på seltyg och hästarna blev trötta. Soldat Höj, som sköt- te jordbruket åt gubben far, råkade ofta ut för sådant här. I Björkefors gamla herrgård, norr om Sunne, är det flera, som sett människor.1) Detaljer om det kan jag inte, men det skulle nog inte skada att höra efter i trakten, för det är flera, som kan inty- ga, att det absolut har visat sig något där. 1) Mycket sannolikt! C.M. B-d.
Lusse rit.
För länge sedan i tiden, brukade folk som hade kreatur, på Lussenatten binda en krans av lingonris och vita evighetsblommor. Kransen hängdes över ladugårdsdörren i det man sade. "Vi bringa dig en krans, Du lagår'ns vita fru Lussia, Att vara djur mä dräktiga bliva. Och mycken tur och lycka, du oss månde giva." Den som gjorde detta hade även med sig en påse som innehôll saker som skydda mot trolldom och förgörelse. Påsen lades under golvet i ladugarden, och när den dit lades skulle man säga: "Så sant som denna påsen lägges här / Skall mina djur frodas och växa Och här in skall varken komma troll eller häxa." Berättaren har hört ovanstående av gammalt folk i Öster- götland. och de sade att seden ej förekommit på de senaste hundra åren.
En trollpacka
I Vången Ödsköld socken levde för många år sedan en käring som kunde trolla. Hon blev anmäld och skulle på tinget stå till ansvar för sina trollkonster. Domaren frågade hene om det var sanning att hon övade trolldom och det erkände hon. Sedan ville doma- ren ha reda på vari hennes trolldom bestod. Jag kan mjölka andras kor var och när jag vill utan att behöva flytta mej ur stället. Det enda ja behöver är en mjölkbytta och en kniv. Doma- ren befallde då att man skulle låta henne få detta. Trollkäringen gick bort till dörrposten och högg / ett hål med kniven och satte mjölk- byttan inunder och snart kom det mjölk framrinnande ur hålet. Detta antecknades i protokollet. Käring- en dömdes sedan till halshuggning som genast gick i verkställighet.