Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Väderleksmärken
Om Anders braskar, så slaskar jul - om det var frost på Andersdagen skulle det bli milt till jul. Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfrudagen. Julasummer och påskavinter - om det var gott väder till jul skulle det bli kallt till påsk.
Hemmet.
Bröd för 70 år sedan. Vi hade aldrig annat än runda kakor med hål igenom så vi kunde hänga upp dom på långa spett. Aldrig tunn- bröd. Det var att hålla sig det mesta till havren, men vi hade lite råg att blanda i; det kallades "blånnesbrö". I Lång- sered räknade jag 10 fulla spett med bröd i taket om jul. Se- dan bakade de inte till påsk en gång. Det brödet blev så hårt, så det stod inte till att skära det, utan de bröt det i fjärdingar. Det var de som stötte kokta potater och blandade i deg och bakade bröd. Och potatismjöl var bra att blanda i bröd, så länge brödet var lent, men sådant bröd blev snart hårt. Sällan bakade de något bart rågbröd; det var till högtider. Limpor bakade de aldrig i min barndom annat än för julhögar.
Staffanståget
Staffanstågets deltagare kläddes ut i vitt. Kung Herodes skulle rida på en häst. I tåget fanns en trashank med en påse på ryggen och han tiggde. Då bad han om: "pengar i pongen brännvin i donken ljus i mi stjärna" Detta skulle man ha till en bal som gjordes på tredjedag jul. Staffanståget gick ur stuga i stuga. Man gav sig iväg på Annandagen. När det kommit fram till något ställe, stannade det framför fönstret och där höll man fram stjärnan och sjöng: Kung Herodes han rider på en apelgrå häst Till Betlehem för att Si god morgon, si god morgon både kvinna och man husbonden uti huset med sin maka för ### / Ja vi sjunge och vi tralle på den heliga juledag och vi önske allesammans att det vore till behag.
Himlakroppar
I Karlavangen va fire te hjul, tre te skäker (skaklar), di tvo bakare jula peka rätt mot nordstjärnan För te å finne Solmarke, geck an far ut en Sjäneklar kväll å sätte opp käpper i snön ätter nolsjäna nä sola kom opp å skugga käppane på ene sia i rak linie, da va dä meddan, å klökka va tôlv, å sô geck han inn ôt sönnare fönstre å jorde e skôre i fönsterpåsten ätter skuggen tå mällapåsten, å ätter dän skôra stälde vi klôkka
Vårhalvåret.
Kyndelsmässa kallades inte Lilla jul, de hade firat den förr. Det var tjugondedag Knut; det var den 13 januari, som var Lilla jul. Sigfrid och Mattes, om det var lika väder på de dagarna, blev det vinter i sju veckor. Det var inget särskilt med Vårfrudagen mer än att man inte skulle tända något lyse efter den dagen. Kristi himmelfärdsdag var ungdomen ute och roade sej bittia. De gav sig ut på sjön eller ut i skogen eller dansa- de på en loge. Nej, de letade inte efter rävungar; det fanns inte mycket räv på Orust. Urbanus skulle de så linet. Beda - det var inget. Petter katt kastade den varme stenen; efter den dagen är inte isarna säkra, det äter både under och över. / Fyrti martyrer - frös det då, så blev det fyrti frostnät- ter före midsommar. Vet inget om Tiburtius, inte heller om Pålsmässa.
Vårarbete
När min farfar skulle till att så, fick de inte ta all säd ur sädesbingen, utan de skulle låta åtminstone tre korn ligga kvar i ett hörn, som ej fick röras. De fick inte tas opp heller när andra skörden kom. Tog de bort alla korn, blev det sämre skörd året efter. De baka bröd till jul o gömde tills de börja vårarbetet på åkern, "sålöpar" kalla de det brödet. Antingen var det runt o gjordes så att en länk rullades runt undan för undan med ett hål i mitten. Det blev då som en rund kaka. Eller också var det fyrkantigt med fyra rullade trissor i hörnen. / De bröden bakades av vörtedeg. Det var bara folket som åt av de bröden där jag var.
Julafton
Vi hacka granris o repa enris o hade på golvet till jul när jag var barn. Första julgranen vi hade var en pelare av trä med inborrade pinnar som grenar. Så kläddes den med silverpapper, o så hängde vi ljus o godsaker i den. Husdjuren skulle ha en god haverkärve på julaftons kväll. Min morfar hade hästens ämbar inne under bordet på julafton, o så släppte de i detta av allting som de åt, o var o en slog i en sup också. Sen stod / det där under julnatten, o så fick han det på julmorron. Han blev så livad av detta till julottefärden. Sen kappkörde de hem från julottan. Den som kom först från julottan, fick först in säden på hösten. Min morfar spände ifrån en gång o red hem.
Annandag jul
Det har allt varit så att stjärngossar gått omkring på annandagen förr, jag tror det var på annandagens kväll. "Judas mä pungen" var med. De skulle ha både fägnad och pengar när de kom, och sjöng gjorde de också. Men det har aldrig förekommit i min tid, de äldre tala om det bara. De kunde klä ut sig o gå om- kring under mellandagarna, de började annandag jul eller tredje- dagen. Det var ett par tre stycken som klädde ut sig o gick omkring, / de klädde ut sig så ynkligt det stod till o svärtade sig van- ligen i ansiktet. De kallades "skrå- buker" eller "skråpuker". När de kom till ett ställe, så skulle de ha fägnad, men på somliga ställen blev de utjagade, för folket äm- nade ta fatt dem o se vilka de var. Detta skulle de ha hemligt.
Lusse.
Här på bygden drog ej ungdomen omkring och lussade hos varandra, som de gjorde på sina håll, utan det var en familjens angelägenhet. Tiden medgav ej att gå omkring och lussa heller, för den dagen var den mäst ansträngande före jul. Det var slaktedagen. Mor eller någon annan kvinna gick upp och kokade kaffe vid tretiden som hon bjöd alla på, som småbröd var det lussekatter. Far tog en stor sup extra på morgonen till kaffet. När kaffet var drucket så blev alla liggplatser tomma på ett ögonblick, för den som kom sist ur sängen kallades för lusen sedan en tid framåt tills han visat bättring. Och redan vid fyratiden hade man eld under pannan till skålle- vatten, grisarna skulle vara slaktade före dager.
Julafton
I min fars tid skulle korna alltid ha hö och ett stycke bröd om julafton. Han gav dem själv, och han sade alltid därvid: Ät och trivs, för nu är det jul!" I min barndom gick pojkar omkring med julebocken om julafton. De hade hängt huden av en ko över en pojke. Denne bar i handen en stake, på vilken ett bockhuvud var fäst. Så ryckte han i ett snöre, så att gapet öppnade sig. Detta var fodrat med rött tyg och avslutades i en pung avsedd att lägga pengar i. Samtidigt bräkte han och sa- de: "Pengar i mitt skägg!" Det hörde till, att han skulle göra sig lustig i husen och låtsas, att han stångades. Det hände på sina ställen, att de gömde en kaka från den ena julen till den andra. De ville väl visa, att de aldrig var brödlösa. De var så galna förr.
Annandag jul
Annandag jul var de ute och red Staffan. De gick ald- rig av hästarna då. De satt på hästarna och sjöng: idag, idag är andag jul tackom vi så gärna dä ä dä vi rider Staffan för allt för den ljusa stjärnan. Staffan var en stalledräng tackom vi så gärna. Han vattna sina fålar fem allt för den ljusa stjärna. Vi ser på eran korssten gul, att eran doter har lupit ful, vi se på eran korssten vit, för eran doter red vi hit. / De skulle ha mat och fägnad. Husets folk gick ut till dem med det. Överallt fick de brännvin. En del datt av hästarna till slut. Nej, hemma brukade de inte måka i andras lagårdar. Skulle inte det vara om julkvällen det? Känner inte till årsgång.
Djävulen
En man söp oupphörligt hela julen. Trettondedagsafton kom han också berusad hem. Hustrun höll just på att ösa upp gröt ur grytan. Mannen sparkar helt brutalt till grötfatet så att den kokheta gröten kommer på hustruns händer. Hon gråter av smärta men förebrår honom inte för gärningen. Det griper mannen. På natten kan han inte sova emedan han ser en stor, svart hund med glödande ögon och lågande mun, stå med tassarna lagda på sängkanten stirrade på honom. Han väcker hustrun och frågar om hon ser något. Men det säger hon sig inte göra. Efter detta vågar ej mannen under hela den vintern släcka lampan och lägga sig. Han blir efter den tiden nykter och skötsam.
Tomtar
På ett ställe hade de en tomte och allt var så ordentligt och bra, och kreaturen voro feta och välskötta. Varje jul band de ett par vantar, som tomten skulle ha på julkvällen. De skulle ligga på huggkobben och grötfatet skulle stå bredvid. Men sonen där läste till präst och han tyckte detta var hedniskt bruk och vantro. Han tog vantarna och gömde undan dem i en låda. Efter den tiden började det bli förfall på gården, boskapen blev mager och ville inte trivas. Far och mor visste inte om, att de gjort tomten emot på något vis och kunde inte förstå, vad det berodde på. Men så hittade de vantarna i en av sonens lådor och då frågade de honom, varför han gjort så. "Dem skall jag ha, så att jag kan bevisa på yttersta dagen, vad tro I har haft", sa prästen. Detta hörde tomten, och den natten brann ladugården upp.