Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Tomtar
Hos Klockarn där Per bodde som spöka hade de en tomte. Och han var klädd i en röd luva. Det fanns de som hade sett ho- nom och de tog fel på honom och en liten pojk. Men grannen intill hade ingen tomte. Men så blev bonden arg på tomten en gång, för han kom ocjh bar på ett halmstrå som han hade på ryggen och han gick och pusta. Då sa’ bonden : ”Du går och pustar för ett halmstrå, det är väl ingenting”. Men då sa’ tomten: ”Vänta tills jag får dratt så mycket från dig, som jag har dragit till dig.” Förut hade de haft det bra där och tjock kor, men nu gick det utför med bonden. Han fick dåliga skördar och kreaturen dog. Men grannen blev rik. Då hade tomten gått över till den andre bonden. Om jul satte de ut mat för tomten, gröt satte de ut.
Svartkonst
"Stenbäcka-gubbe" bodde i Undenäs sn. Han kunde trolla han. De sa, att om de blivit av med något o gick dit, kunde han visa i en vattenså, vem som tagit det. En som mist en gris, gick dit, o han visade fruntimret, som tagit grisen. "Vill du, att ja ska göra henne nåt illa?" sa' gubben. "Ja, inte annat än hon kunde mista ögat," sa' den, som förlorat grisen. Och då tog Stenbäcka-gubbe en strumpsticka o stack till i ögat på bilden, o sen börja ögat värka på henne o värkte ut. Och han tala om precis var grisen var, "han ä flådder," sa' han. Den låg i en grop o var styckad o saltad, detta var före jul.
Djur
Vargar. Tre veckor före jul gick far valle med sina kor på ljungmarka; då kom tre vargar, och en av dem strök den ene puppen på en av korna, innan far hann dit. De högg efter halsen på henne, men hon var arg och försvarade sej – det var när jag var sju eller åtta år. De gick skall efter dem – så tog de slut. Rôtevischla var giftig – hon spruta' etter. Göken blir hök, det tror de än. Det är la efter ett år. Han har en sperv med sej, när han far. Den tar han först; se'n blir han spervhök. Sperven följer med honom hela tiden som han gal; den drar födan till honom. Förste höstacken han får se slutar han att gala. De var inte bra att gå ut på morron, innan man fått tirkesbeten. Akersknarren – Jag vet inte, om den var bra.
Vårarbete, skörd, tröskning.
Vårarbetet borde ta sin början i 13 veckan (6 april) om det gick. Den som kom först från julottan fick först "vårat". Bönorna skulle först sås. En brödkaka skulle gömmas från julen och grävas ner i jorden första vårarbetsdagen för att ge rik skörd. Linet såddes på eller efter Rebeckadagen. Kvinnor- na sådde detta och hade kam i håret (för att linet skulle bli fint), vit duk på huvudet och vit påse att ha linfröet i (för att det skulle bli renare vid skörden). Korn och bönor voro de "sädesslag" som såddes i Lin- dome i början av 1800-talet. Kvinnorna skötte om skörden. Skuro med skära. Tröskningen skedde med slaga och började tidigt på ottan men fick ej förekomma på kvällarna i fara för eldsvåda.
Frieri och bröllop
Annandag jul var det ofta flera par, som vigdes (i kyrkan). Berättat av Johan Ahlin, Aplung, f. 1858. Bönemannen (se komm.) skulle ha ett par strumpor i arvode. ("Jag ska bort och tjäna mig ett par strumpor") Trolovning förekom inte. När man tyckte, att ett par gifte sig för snart efter bekantskapens bör- jan, sade man: "De skulle behöva äta upp en skäppa salt ihop (=tillsammans)". Vid lysningen gav grannar och vänner lysningspresent, och lysnings- kalas hölls i bruden hem (i regel). - Första söndagen efter bröllopet skulle de unga "sitta ungt folk": de satt ytterst i bänkarna på var sin sida om gången. De skänkte 1 kr. eller 75 öre till kyrkan, o. det meddelades från predikstolen.
Tomtar
Min morfar blev en gång utkastad ur stallet av tomtgubbar. Han blev ond på hästen och slog till den med han- den, men han visste inte ordet av förr- än han låg ute på gödselhögen. Han bröt ena lårbenet i den vevan och blev aldrig riktigt återställd. Han kunde tala om att tomten tog honom i huvudet. I Grillsbol i Mo socken hade de sytt en ny vadmalskostym åt tomten. Den lade de i ladugården julafton för att han skulle bli fin till jul. Så sat- te de ut ett stort fat fullt i gröt. Men på julmorgon kom tomten / och visade sig och talade om att han inte kunde arbeta mera emedan han var för grann. Så fort de satt och spann efter kl 6 på lördagskvällen, så spann det hela natten. Det var ingen annan än tom- ten som var framme.
Kloka.
Här strök omkring en gubbe från Mark, som på- stod sig kunna bota både folk och få, dock särskilt kre- atur. Han hade alltid med sig en pojke, som skulle bli "doktor" efter honom. Gubben hette Sven. En gång för- sökte han bota ett sjukt djur hos min hustrus släkt. Ingvar på Stocken. Men det misslyckades för honom. Ibland var han dock rätt bra. Han brukade i många år be sig in och jula här hos oss. 1) 1) Sonen bodde liksom fadern sörsta delen av sitt liv på torpet Fäåsen i Gunnarsjö sn, Mark. Han hade stort rykte. Jag kände honom personligen, Fäåsadoktorn. Skildringar av honom från Gunnar Johans- son i arkivet. J.K.
Lucia.
På vissa ställen slakta' di på lussotta. Då skulle di vara uppe klocka' ett. Någon skulle klä sej te lussebrud, så fin som möjligt mä vit klänning å gammaldags band å krona av lingon mä ljus i. Ibland va' dä två lussebrudar. Men ibland va' dä en kar' – dä va' en flicka, som va' utklädd te kar! – så då va' di herre å fru. Di hade inte lussekatter men lussekusar, di va' runda. Dä va' ve femtiden di kom å bjöd på kaffe. Lucia – dä va' väl någon som skulle båda julens ankomst.
Annandag jul
Den morgonen var många både gifta och ogifta ute i gårdarna å "sjöng staffan". De gick från stu- ga till stuga å sjöng så länge benen bar. Var de kom in blev de fägnade med brännvin och smörgås eller kaf- fe och bröd. Så gick en del å "gjorde sig före" med att göra fint i lagård å stall på grannställena. Då fick de 'môkegås' om de blev upptäckta å in- te kunde komma undan. Djuren fick inget särskilt foder denna morgon. Man åkte skridsko och kälkbacke den dagen. Då kunde så många jäntor och pojkar vara tillsam- mans. Det var för nöjes skull. Annandag jul började "julkalasen" å höll på till tjugondag Knut.
Vattenväsen
Vid Kasenberg höll "strömgôbben" till. Far hade be- stämt sett fät efter honom i mjölet. Det var som ongefät, men det var inte mer än fyra tår. En gång så hade "strömgôbben" stoppat kvarnen. Det var före jul så det var full kvarnen i gubbar. Men mjölnaren bar sig åt så ville inte kvarnen gå. Då var det en gubbe som gick ned för att se om det var något fel på vasshjulet. Då fick ha se en gub- be som satt och skrattade och höll i hjulet med hä- derna. Gubben lade ned ett kvarter tobak och så smög han sig därifrån. Då började kvarnen att gå. Det var många som fick ligga och vänta för "ström- gubbens" skull. Men bara de kunde med honom, så fick de som de ville, bara de inte var otidiga på något vis.
Jul (Annandagen)
Annandag jul gick ungdomen i min barndom ut för att ställa till byss. Men det var endast bondsöner, min far var statare på Rådene herrgård och hade inga kor, så vi fick aldrig vara med. De drog iväg tidigt på ottan och smög sig fram till gårdarna och om det var tyst smet de in i lagårn och farade och mockade. Var di sams med bonden gjorde de fint och rent samt gav djuren dafor sen väckte de bondfolket och blevo bjudna på fägna. Va de osams med bonden, väckte de skiten på forebondet och drog in hö och halm i ladugården så djur sto te buken i hö, men där väckte de inte och blev fägnade.
Julafton
På julafton lades opp stora "jula- vråer" med ved, och de skulle ligga till över tjugondagen, det var torr och huggen ved. Vi barn, som hörde under Ebbe- torps gård här, fick gå fram till herr- gården på julafton och få en vörta- kaka och någon småkaka och kanske ett par äpplen, om det varit bra fruktår. Det fick vi tills vi gått och läst. Sen la' vi våra kakor på julbordet hemma, och de låg där ända till tjugondagen. Och de gamla under gården fick en kaka och en korv där till jul. / Och kyrkvaktaren här gick sedan omkring mellan jul och nyår och fick kaka och korv på varje matlag och någon sup. Sen skulle han som lön ha 16 kannor råg på varje helt hemman. På julafton skulle alltid korna få en havrenek.