Transkriberad uppteckning

Annandag jul var det ofta flera par, som vigdes (i kyrkan). Berättat av Johan Ahlin, Aplung, f. 1858. Bönemannen (se komm.) skulle ha ett par strumpor i arvode. ("Jag ska bort och tjäna mig ett par strumpor") Trolovning förekom inte. När man tyckte, att ett par gifte sig för snart efter bekantskapens bör- jan, sade man: "De skulle behöva äta upp en skäppa salt ihop (=tillsammans)". Vid lysningen gav grannar och vänner lysningspresent, och lysnings- kalas hölls i bruden hem (i regel). - Första söndagen efter bröllopet skulle de unga "sitta ungt folk": de satt ytterst i bänkarna på var sin sida om gången. De skänkte 1 kr. eller 75 öre till kyrkan, o. det meddelades från predikstolen.