Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Vårarbete, skörd och tröskning
Många oller bådar dålig gröda. Udda nek på ett fält skulle varsla om klen skörd på samma stycke nästa år. Hittade man tvillingax blev det följande året ett gott år. Det var redigt bra om det var mycket snö i Torsmånaden . Om den månaden var torr och kall, kunde man vara säker om att få ett gott år. April vit och maj kall, fyller bondens lada all. När de skulle så på våren, tog de några halmstrån ur fågelneken, som de satt upp till jul, hackade dessa och lade dem i såkupan. Så fick halmen följa med säden som de sådde.
Kristina Persson
S495B2: Fadern. S496B: Farmodern. Barnsbörd. Jordbruk. Slåtter. Jul. (Brott i spåret på slutet.) S497A: Får. Kläder. Strumpor. Barndop. Kyrktagning. Bröllop. S498A: Tröskning. Mat. S497B: Mat. Får. S498B: Får. Ormar. Hus. S500A1: Äldre hus. Spisar. Tallrikar. S499A: Mat. Smör. S500A2: Smör. Ost. Böda kronopark. S499B: Böda kronopark. Svåra året. S500B: Bönder. Skogsrået. Resor. S501A1: "Jungfrun". Drunkna
Vår och höstarbete, slåtter, skörd, tröskning
Göja lånade två dar av mars, för hon skulle frysa horna utå', bocken. Gertruds drängar Bär ljus i sängar. Om havren skyler kråkan om Olsmäss så blir det lejdesäd . Rim före jul betydde regn före midsommar. Regnar det bönesöndag så ska Hinnareboa hänga upp sina harver. Om kyndelsmäss är lärkan så högt som oxen bär oket. Ett gott majregn är bättre än vara kung. En bisvärm i maj är bättre än ett lass hö. Om det regnar på Gall, så växer det korn på hall. Margareta pessar i nötterna.
Jul
Vört togs undan vid brygd för vörtlimpa till jul. Var o en av tjänstfolket i en gård fick sina julbakkakor av rågsikt, vörtlimpa, julkors, rullat med ett russin i mitten. Lutfisken skul- le läggas i blöt lus- sekvällen, då blev den färdig till jul, den skulle lutas med aska då. / På annanda- gens morron gick drängarna och skotta- de åt pigorna o gjorde fint i lagårn, om de var sams med dem, var de ovänner, så skottade de in i stället. Annandag jul på kvällen började juldanserna uppe i socknen, de gick ur gård o i gård, o det var man ur huse.
Olika slags "julkors"
Utav "stompe"-degen, som det var vört i, bakade mor en rund kaka och i den tog hon ut fem hål med ett glas, ett hål i mitten och så fyra andra i kanten, så det bildade liksom ett kors. Denna kaka skulle ligga framme hela julen och gömmas till första vårdagen, och då skulle alla ha en bit med, både djur och människor. Den var då så hård, "så en måtte hogga'na i betar, men de skulle no hjälpa". (Meddelare: Betti Fjäll, f. 1853 i Lerdals socken) När vi hade bryggt, så tog vi allt det tjocka, ja inte rusket, förstås, för det slog vi ut, men det andra kokade vi, tills det blev alldeles segt och mycket tjockare och sötare än sirap, och det "knödde" vi "stompe"-degen i. Min mor tyckte det blev rakt för sött, så ibland "knödde" hon degen i mjölk och sirap, och det blev gott det med för den delen, men inte så sött och mycket ljusare än det andra. Utav denna degen bakade vi / "stompar" och så "julkors", ett stort, som skulle ligga på julbordet under hela julen, och så små kors, som barnen och drängar och pigor skulle ha i "juleråt". Julkorset gjorde vi så att vi rullade ut en lång "stam" och så klöv vi den i båda ändar och krökte in ändarna till stammen. Julkorset skulle vi äta upp efter tjugondeda'n, och då var det så hårt, så vi fick blöta det, men det var så högtidligt när vi åt det. (Meddelare: Anna-Lisa Andersson, f. 1864 i Lerdals socken.) Julkorset skulle gömmas till kyndelsmäss och det skulle blötas i öl, när det uppåts. (Meddelare: Sofia Bodell, f. 1861 i Lerdals socken.)
Julseder
Julgrisen skulle slaktas inne vid ljus. När grisen stuckits och blorunnit, syddes för hålet för att inget blod skul- le gå till spillo. Sén kokades det till blodkrapper och blodkorv. Julafton skulle vi doppa i grytan precis klockan ett. I mörsningen bar husfadern i hal- men. Då skulle allting vara färdigt. Neken uppsatt, djuren fodrade. Pappa satte halm- kärven längst framme, och alla skulle se på den en stund först, innan den breddes. Sén började man utefter sidorna och bredde mot mitten. Sedan halmen bretts, skulle vi äta middag, och då skulle allt fram. Så / mycket som huset kunde frambringa. Men det var ingenting köpt, för det gick ett tale- sätt, att man skulle klara sig på gården. Varje barn fick sin julhög, det var en trind kaka, en fyrkantig flätad och en bulle. Vi fingo också hästar och tuppar av bröd. Så snart vi ätit kvällsmat (middag) var det att börja tumla om i halmen. Den rördes snart sönder, och många fick bre om redan annandagen. Mammas moster slätade till i askan julafton om kvällen, men mamma rev till det igen. Juldagen skulle alla till kyrkan, men sén fick ingen gå ut.Det var en sed att aldrig tända ljus juldagen, utan man lade sig, när det blev mörkt. Pappa skulle upp vid två-tiden annandagen. / I julen var det sén kalas i många dar. Knutdagen skulle julen sopas ut. Då kommo många utklädda "knutgubbar."
Vårhalvåret
Henriksmäss talte di om, men att di hade nåt för sig vet jag inte. Kyndelsmässedan kallades "lilla jula. Di kunde kanhända ha lite extra förplägning. Om di inte fått bjutt nån till sig vid den riktiga julen skulle di göra det vid lil- lajula. Peter Katt. Då sa di att isarna var inte säkra läng- re än till Peter Katt, för då kasta Peter Katt heta sten i vattnet, så att isen tärdes lika fort underifrån som ovanpå. 40 martyrer. Om det blev frost 40 marty- rer skulle det bli frost 40 nätter som skulle gå ut före misdsommar. 1 april. Narra april. Di som var goa hitta upp något, ju värre det var. Di narrade även / sista april. Om det regnade bra bönesöndag skulle det bli ett gott år. Förste maj skulle di "dricka märg i benen". Den se- den håller sig delvis än. Di hade la ingen bjud- ning precis, men om det kom nån kunde di väl få en sup. Korsmässa. Det skulle bli kallt korsmässevecka. Kristi himmelfärdsdag. Då skulle di fiska första dagen, då skulle det nappa. Erik. När Erik ger ax ger Olof kaga. Beda. Då skulle det vara fullt bete för krea- turen ute på gärdena. Midsommardan var di allt kanske lite mer trägna i kyrkan än annars. Larsmäss skulle di ha vävnaden färdig och resa till Larsmässemarknad. Mattesmäss (24/2) talte di om, men nåt särskilt vet jag inte.
Väderleken
(På vintergatan kan man se, huru- dant vädret skall bli under hela vintern, men man ska betrakta den före Lars- mäss, annars slår det inte in. Man kan börja och läsa för oktober månad. Om första delen är ljus, blir det hård vinter. Är det många vita fläckar blir det illa kallt och mycket snö, och då kan vintern räcka ända till mars. För jul ser man ett stort kors mitt på vintergatan. Man kan se på fläckarna i det korset, hurudant väder det blir om jul. För tiden efter jul klyver sig vintergatan i två delar. Den ena kallas / äringsgrenen, och om den är stor och ljus, blir det ett gott år. Går solen upp klart Vafferdan och påskadan, då blir det torkår. Detsamma gäller långfredag.) Sådant väder är tredje- och fjärde- dag påsk, sådant står det sig till tredje- och fjärdedag pingst. Det är två Vaffernätter, gamla och nya Vaffernatt (Vårfrunatt). Skulle det frysa den ena natten men inte den andra, så ä dä skaafrost (skadefrost). Blir det frost bägge Vaffernätterna, så blir det frost i 40 nätter i rad men sen inget mer frost på hela sommaren. Om det regna hela sjusovare- dagen, så blir det regn i sju veckor. I pesservega? (fruntimmersveckan) regnar det alltid. I år pessa? / bare Kristina, da andre hållde tätt. Om det stormar natten mellan julafton och juldagen, så ska många storgubbar dö under året.
Troll, jättar.
Det var en, som hade fått trollfrö och skulle så ut det, och då växte det upp en hel hoper jätte- ungar. Men hon högg huvudet av allihopa. Hon hade gått dit för tidigt. Det var en, som ledde en björn och skul- le till Göteborg, och så kom han till Snödala och ville låna hus där. Då sa husbonden, att det skulle haan gärna fått, men vi får inte själva bli inne jula natt. "Låt mig få stanna ändå", bad han, "jag ska inte röra någonting, bara jag får bli här." Så slog han fast björnen vi den en bänk och lade sig själv på bänken. Allra bäst som / han låg där, så kom det bergatroll in. "Här luktar krestet blo", sa de, och då morrade björnen. Så tog de till att koka och äta, och så kastade de en korv till björnen och sa: "Vette (= vill du) ha korv Kisa?" Men då morrade han igen och tog` et inte. Så när de hade ätit tog de fram och räknade pengar. Hade han nu kastat en fällekniv i, så hade han fått allihop. Men han släppte loss björnen, och då for trollen ut genom skorsten och lite varstans. Och på morgonen sa han till bonden, att en annan jul får de bli hemma. Då sa bonden att om det var sant skulle han få hundra kronor. Nästa år så kom bergatrolla och frågade om Kisa lever än. "Jaha," sa de "och om hon legat på omnen och kättlat sju kättslingar, som är värre än hon. "Aldri så blå, ja kommer där aldri majs", sa bergatrollen.
Fattigvård
Jag minns inte om det var mer än ett rum i den första fattig stugan jag minns i Fridene. Men tre personer kom- mer jag ihåg. Den ena var en soldat som hade blivit ###. Och de andra var två bröder, som också vo- ro veliga. Soldaten var stor och kraftig. Men han gjorde ingen förnär. De var inte där länge. Sen fick bönderna ha dem en månad var om året. Om de båda bröderna var ryktet det, att de hade gått vilse i skogen. Och då blev de ### till förståndet. I stugan var det flera. De fick sköta sig själva. Tor- pare, statare och backstugusittare kom till fattigstugan. Den bonde, som söp och inte skötte sig, kunde också kom- ma dit. De fick 2-3 kronor i månaden av socken att leva på. Resten fick de tigga. Det var inte mycket bättre för de som satt i backstugorna. / De kom också och tiggde. Ibland kunde den få besök av fle- ra på dagen. Det var värst när en badade och slaktade då kom det fullt. Det var som de hade reda på, när en hade sådant för sig. Och det var att dela ut så gott en kunde och hade råd till. En tyckte att det var synd om dem. Men hos somliga bönder blir de utkörda. Bön- derna led dem inte. Före jul var det allra mest med tiggare. Sådana fattiga fick en skäppa råg före jul. Den säden togs från sockenmagasinet. Från det magasinet så var det att betala igen säden med ränta. Backstugusittare hjälpte sig också fram med att karda spinna och väva åt folk. Så gjorde de kvastar och vispar och sålde.
julafton
På julafton satte de upp en fåglanek. - Den dan skulle man doppa i grytan. 388. De hade halm på golvet, när jag var barn. Pappa tog in halmen. Han la en eller två neker, som vi skulle ha att lägga huvena på, och sen låg vi i halmen hela natten. Vi låg på golvet för jämt på vintern, för vi hade så liten stuga. 390. De gjorde en julabock av halm. Den hade tre ben. Den skulle vi försöka ta. Man la sig på rygg, och så skulle man försöka ta den med fötterna och lyfta upp den och sätta den på sina fötter igen. 391. Julgran hade vi inte. Det var inte bruk på den tiden, men utanför dörren hade vi granar. Julgran hade inte ens, när jag kom hit (till Örby). Då var jag 18 år. Sen började de på, och jag har haft jag med. A / 392. Vi hade en julakrona istället. Den var virad med papper i rött och grönt och glitterpapper. Det var fyra ljus i den. Dem stöpte vi själva i en liten form. Julkronan var fyrkantig. Hon var aldrig framme mer, än när julen var. Stugan var klädd med vita lakan, för det var inte van- ligt med tapeter, när jag var barn, och så hade de klippt ut pappersblommor och satt på dem, och så hängde de upp "handklan" runt väggarna och satte pappersblommor på den med. 393. Mamma bakade julbrön, men det var inte så många sorter som nu. Så fick vi julkakor av grannarna därom- kring. Det var inte särskilda namn på bröna, vi kallade det bara för "grant bröd". Jag minns, vad min syster sa: "Ja, nu är julen här och det granna brödet." Då var hon ledsen.
När de gick med ljusa-stjernan.
Fins det piga i detta hus, så tackom vi så gerna. då står hon upp å tänder ljus, allt för den ljusa stjernan; Å om hon inte detta gör, detta gör, så tackom vi så gerna. Så skall hon heta kalvskinsmus, allt för den ljusa stjernan. Vist får vi ock ett Juleljus, ty tackom vi så gerna. Att lysa oss med till var mans hus allt för den ljusa stjerna Far han ligger i sänga ty tackom vi så gerna. Han gav oss vita penga, allt för den ljusa stjernan. Å käre far i huset, ty tackom vi så gerna. var snäll å ta fram kruset, allt för den ljusa stjerna. / Med "ljusa-stjernan gicks om annandagen och om "tretten" (Trettonde-helgen) vanligen tiggdes då (som det angives i föregående visa) något av varjehanda till mat å dricka. Judas hade en säck som det samlades i (troligen här motsvarande pungen), samt en träkagge att ha bränvinet i, och det ansågs som givet att han på varje ställe som besöktes tömde något ur bränvins- flaskan som stod på bordet i kaggen, när de gingo sin väg. Judas hade bjällror i hatten. I slutet av Julen omkring "tjugonde" tillställde de gossar å flickor som gått med stjernan en dans, som i Skillingmark kallades "Stjernedansen" dit voro alla bjudna som givit något när stjerngossarna var inne hos dem, dessa undfängnades då rikligen av den mat å dric- ka som stjerngossarna samlat under julen