Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Jul.
Om de gick avigt runt huset tre gånger jula natt och de inte såg alla vid bordet, så dog den, som fattades, under året. Och jula natt var allt vatten i åns och källor förvandlad till vin. Och jula da fick de inte sopa, för då sopade de ut jula. De so- pade ut välsignelsen för hela året.
Slåtter, skörd och tröskning
Tröskningen skulle vara avslu- tad till jul. När de tröska med slaga, så gick de ut klockan två eller tre. Sen fyra à fem var de inne o fick något till mat, o sen gick de ut o fortsatte. Om dagen sen hade de annat arbete. När de slagtröskade, la' de säden med topparna mot varann, o så tröska de från vägg till vägg. De tröska säden på båda sidor, o då vände de den med slagan om de var skickliga. När de la' in säden i ladan så la' de ner något i den på / botten, bröd har jag hört.
Annandag jul
På annandag jul var de ute o sjöng på morron. De sjöng utanför husen. "Finns dä more i dette hus så står ho opp o tänner i ljus. Å finns dä far i detta hus, så står han opp o slår i en sup." Jag var en 13 à 14 år när jag var med en gång i Brattfors. Det var både unga o gamla som var med, de var utkläd- da, en del var vitklädda o en del svartklädda. När de kom in på ställena, skulle bordet stå dukat.
Lucia
På "lussekväl" kokades en hel gryta med "sôggel" som en skulle äta av på morgonen. Det var "lussebeten". På morgonen var det att gå upp i otta och gå till vedskjulet och hugga ved. Men innan en gick ut så var det att ta sig en riktig brännvinssup och en brödbit. Vid femtiden så var det att äta ett bastant mål av det som fanns tillagat av fläsk, kött, korv, ost, bröd, dricka och brännvin. Lusse var som jul, och bränn- vin skulle det vara. Somliga gjorde "glögg" och drack. När allt var överstökat så var det att gå och lägga sig och sova en stund till dess en skulle upp och ställa med djuren.
Novellsagan Aarne 870
Tolv rövare bodde i Tjuvberget vid Hulta. De tog till sig en piga, som tjänade på Hulta. Det var i julaveckan och hon hade varit hos dem några dar bara. Så skulle de ha lite festligt under julen och de sa åt pigan, att hon skulle gå och hämta lite julhalm, men hon fick inte upptäcka något, för då skulle hon vara förlorad. Hon gick till Hulta och fick halm. "Jag kommer att släppa ett halm- strå här och var, så I kan se vilken väg jag går," sa hon till folket där. De skickade bud till Mölndal så att det kom poliser juldagen om morgonen, och tjuvarna blev tagna.
Årets dagar
Te Knud ska en röja jula ud. Förste april skulle en narre varandra å siste spril mä. Förste maj skulle de dricka märg i benen. De gör de nog nu med, å mycket mer nu än förr i tiden. 3/5 De sa: "Gu bevare den kvinna som inte har å ge si ko i korsmässe natt!" 29/7: "Den gamle" väjde skada (skatan) ve Olsmäss. När Olle ger ax, så ger Lars kaka. Lars, de va ve Larsmässe- tiden.
Rå och tomtar
Ve Vistorp där hadde di tomtegubba. Di hölls där i stallet å styrde, å di såg dom många gånger. Di va som små pojka, å blå byxer hadde di. Å di skulle allti ha gröt, fyra gånger om året. Å då sattes gröten ut i stallet te dom. De va jul å påsk å missommar, å så va de en gång imella också.
Troll
Borta i Klevs berg har bott troll. Det talte de alltid om, att de bruka ta vört om jul. Så hade trollet vart och skullat gå efter vört i Kållsgårn. Det var visst en dräng ifrån Kållsgårn, som hade vart ute och for förbi berget. Så ropte det i berget: "Bed mamma komma hem, för Drinte lille har trillat i kitteln och bränt upp sig." När drängen kom hem och talte om det, blev trollkäringen så rädd, så hon sprang ifrån kitteln. Hon glömde den i Kållsgårn, så den fick de behålla.
Väderleksmärken, tydor
Mars med sitt skägg lockar barnen utan vägg. April mä si rännesketa lockar barnen te å inne seta. Om kyndelsmäss är lärkan så högt som oxen bär oket. Så långt före jul rimmet kommer så långt före midsommar kommer regnet. Var det tretton ny på ett år så var det första ett gållny. Och så som nyårsnyet var blev de tre följande. Om det var mycket takisar på vintern så blev det mycket åska på sommaren. Om isen "fryser upp" i bäckar och åar (den höjer sig) så blir det också mycket åska.
Julafton
På julafton var det bråttom förr. På morron då skulle far o nån mer ut o hugga björkar o aspar. Dessa togs hem o travades opp i en skrubb som plockades full, o den veden skulle ligga där o torka, den fick ej tas förr. På julaftons e.m. skulle det städas o göras fint i ladugården. Och kreaturen skulle foras väl o få hö på julkvällen. På julmorron skulle vi opp tidigt o äta frukost. Och då skulle man äta av alla sorters julbröd o julmat, kött o fläsk o korv. Det var en sorts bröd de kalla "surbröd," o så var det / vörtbröd o tunnbröd. Tunnbrödet var hårt, bakat av siktat rågmjöl, riktigt julamjöl. Om det kom in några främ- mande då under helgerna, så tog mor bröd med smör på, men inte utbrett, o gav den främmande, o så fick han (hon) en kniv till att breda ut smöret själv o sitta på en soffa under tiden. Om de främmande inte fick nånting, "så bar de ut jula," sa de. Vi barn fick en kaka av var deg till jul. Och vi syskon hemma var så rädda för varann, så vi la våra kakhögar oppe på sängakransen. De hade "förlåt" kring sängarna då förr.
Julen (julafton)
Jag mins hur de brukade ha hos morfar på julen. Han tog in en stor kopparkittel på julkvällen, så satte han ett ljus i den, som skulle brinna hela natten. Ett sådant ljus stöptes för vart år. Det kallades för 'julljus'. Fram på aftonen bar morfar in råghalm å bredde ut på golvet. Den fick ligga till tredjedag jul. Då bars den ut till strö åt kon. Barnen hade så roligt i den halmen. De lekte å slog kullerbyttor i den. I ett annat rum stod ett kar fullt med vatten. Där fick vi bada. Det karet och vattnet stod kvar till tredjedag jul. Då slogs vattnet ut. Jag mins att den överblivna kvällsmaten skulle stå på bordet över natten. Det gick inte an att ta bort den, för tom- tarna skulle ha av den. Morfar brukade slå fullt ett brännvinsglas å ställa på bordet. 'Jultomten' skulle / ha den supen. På förmiddagen satte han upp en 'speckenek'. Det skul- le vara granna fäxer (?) i den. Han slog litet juldricka på den å lade några smulor av julbrödet i den. Vid vars och ens fat skulle det ligga en 'julhög', en sak av vart och ett som var bakat till julen. Mins inte att de hade julgran i min barndom. Men mitt första hem fick julgran. Det var en liten granbuske med några ljus och pappersremsor på.
Julafton
Julhalmen. Julhalmen bredde de klockan åtta, nio på kvällen. De kom in med tre halmkärvar i skymningen. Det var far i huset och hans söner. Julaftons kvällsvard. När halmen var bredd, åt de kväll. Vi var uppe hela jul- natten. Det var bruk. - Julafton, nyårsafton och trettondags- afton åt de ost och smör och kött och korv. - De hade doppat i grytan vid ettiden.De tog av det mjuka brödet de bakat, och doppade. Julbröden. I varje julhög låg en större kaka och en mindre och "julvagn" och "gåser" (en kaka, som var uppvikt på ena sidan.) Alla barnen fick var sin julhög, men i mitt hem stod de inte framme på bordet. De bakade så förfärligt mycket före jul. Jag minns, att vi bakade, så det räckte till / kyndelsmäss. Julkärven. Julneken satte de upp tio, elva på f.m. och likaså gra- narna vid dörren, en vid var sida. Julneken satte en del på en lång stång på lagårn, andra satte den i en liten gran, som de ställde på gården. Julneken var för det mes- ta en havrenek. Julbrasa och julgranen. "Gruvan" skulle läggas full med vacker ved och den fick ligga till efter jul. I spisen satte vi en gran, och så klippte vi pingstliljor av papper och satte i granen, och så la vi ringar av enris runtom. Vi eldade inte i spisen, för vi hade en kakelugn vi eldade i. Det var inte alla, som hade julgran. De andra hade sina öppna spisar de eldade i.
Annandag jul
En annandag jul var det en granngut i våran lagård och mocka ut dynga. Far kom och fick se honom. Och han släppte honom inte förrän han hade varit inne och fått en sup och fägnad av julmaten. Den guten blev min gubbe. Så han hade liksom ut för att han mocka fjuset. Pojkarna gick så där i fjusen. Där det bodde sådant folk som di unnade ett skälmstycke fick di fjuset halvt i dynga, så att korna stod till mitt på benet i dyngan, när pigan eller husmor kom dit. Det var ett pek, di gjorde. Om annandagen på morgonen kom det sångare och sjöng för dörr. De sjöng: "I dag, i dag är andag jul - - - ". Ibland stämde di med Staffansvisan. Dörren öppnades / och di fick komma in och få fägnad, innan de gick till nästa stuga. Innan de gick, eller när de kom till dörren, så sjöng di en strof och tac- ka för välfägnaden. "Julbocken" gick omkring och fick fägnad i stugor- na. Han gjorde sig lustig, när han kom in. Han hoppa, bôtta, skutta och sprang på fyrfötter. Han hade gjort ansikte av fårskinn och så hade han fårskinn kring kroppen. Han bräka. Då förstod en att han ville ha fägnad. Och det fick han vart han gick i stugorna. Barnen var så räd- da för "julbocken", så den var de räddare för än när en skrämde dem för tomten.