Transkriberad uppteckning

En annandag jul var det en granngut i våran lagård och mocka ut dynga. Far kom och fick se honom. Och han släppte honom inte förrän han hade varit inne och fått en sup och fägnad av julmaten. Den guten blev min gubbe. Så han hade liksom ut för att han mocka fjuset. Pojkarna gick så där i fjusen. Där det bodde sådant folk som di unnade ett skälmstycke fick di fjuset halvt i dynga, så att korna stod till mitt på benet i dyngan, när pigan eller husmor kom dit. Det var ett pek, di gjorde. Om annandagen på morgonen kom det sångare och sjöng för dörr. De sjöng: "I dag, i dag är andag jul - - - ". Ibland stämde di med Staffansvisan. Dörren öppnades / och di fick komma in och få fägnad, innan de gick till nästa stuga. Innan de gick, eller när de kom till dörren, så sjöng di en strof och tac- ka för välfägnaden. "Julbocken" gick omkring och fick fägnad i stugor- na. Han gjorde sig lustig, när han kom in. Han hoppa, bôtta, skutta och sprang på fyrfötter. Han hade gjort ansikte av fårskinn och så hade han fårskinn kring kroppen. Han bräka. Då förstod en att han ville ha fägnad. Och det fick han vart han gick i stugorna. Barnen var så räd- da för "julbocken", så den var de räddare för än när en skrämde dem för tomten.