Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsväsen
Något annat namn än "skogsråa" hörde jag inte på henne som var i skogen. Hon hade "kvennfolks- skepnad". Hon var stor å lång å hade ett hår som hang vilt runt omkring henne. Det var inte hop- kammat. Så hade hon rompa alldeles som en häst. Moster hade sett "e skogsrå". Hon sprang ef- ter en gärdesgård. Men rätt som det var så hop- pade hon över gärdesgården å blev borta. Di trod- de, att när di fick se skogsråa, så var inte björ- nen långt borta, för hon var med å vaktade björnen. Hon kunde skapa sig till en hare. Det var en ner i Fastnäs som sköt på en hare, när han skulle gå fram å ta haren, så var det det en gammal inrutten trädstam. Hon kunde narra sig fram på det viset. Om en var / dum å slog sig till att akordera med henne, så kunde hon få makt med en. Bara att en höll sig på trampade vägar, så var det inte så farligt. Hon hade inte så stor makt där folk hade gått fram. Det gick inte att skjuta "skogsråa" om en inte hade sär- skild kula, som en trollkarl hade stöpt. Den skul- le stöpas av silver under tre torsdagskvällar. Om en gick vilse, så fick "skogsråa" skulden. Det var hon som förvillade. Det var inte annat än att läsa böner, om en skulle komma rätt igen. "Koltrollet" har jag inte hört talas om. "Skogsråa" var vid milorna. Hon hjälpte till å såg efter att det inte tog eld i milan. Då passade hon på att väcka den som kolade, om det var natt.
Svartkonst? Husdjur
En gång var jag med en gubbe som skulle trol- la hem en ko, som han trodde hade blivit ”berg- toga”. Han stod på ladugårdsbacken å ritade ett kors med en käpp på backen. Så satte han ned käp- pen vid ena korsändan å sade: ”Kommer du dit så möter ja’ däj där” - sen satte han käppen vid nästa korsända å sade: ”å kommer du dit så möter ja’ däj där” och lika vid de båda andra korsändarna, så band han ihop alla fyra korsändarna, sedan gjorde han en rita inifrån korset å ut åt ladugårdsdörren å sa- de: ”I Guds namn ska’ du löses å gå in i båset”. Så trodde han att kon skulle komma hem. (Ungefär likn. uppgift från Gräsmark. Uppt. anm). När kreaturen släpptes ut första gången, så skulle det inte gå an att de fick gå någon vägen förrän / de hade varit i närheten av elden. Det var att ta eld i en trasa och gå runt dem med tre gånger. Det skulle göras med var och en ko. Så skulle de ha ”slek” in bjällan för att de skulle bli villiga att gå hem om kvällarna - för de släpptes till skogen på bete. När kon hade kalvat, så började man mjölka henne tre gånger om dagen. En liten ulltapp lämnades kvar vid huvudet på få- ret när det klipptes. Det var för att en skulle få lång och grann ull nästa gång det klipptes.
Bergväsen
Det var många gånger en kunde få höra hundar skälla i bergen om kvällar och nätter. Det kallade de att det var "berghunden" som drev "bergfolkets" krea- tur. Bror min och jag var i Nyskoga och slog på ett ställe. Där intill var ett berg, och där hörde vi så tydligt "berghunden" skälla. Han skällde tre skällande och gjorde uppehåll. Vi såg också så tydligt bergfolkets "krötter". Det var större och mindre som gick upp för berget. När de kom mitt uppå berget så blev de tvärt borta. Boskapen var krit vit.
Troll
Min farmor berättade från en sätter att pigan där hade råkat ut för troll. En hel hop troll kom springande från ett berg och kom in i sätterstugan och där ställde de till bröllop, och pigan skulle vara bruden åt ett av trollen. Hon blev förskräckt och skyndade att binda ett kläde om halsen på hunden. Den sprang hem. Fästmannen till pigan förstod att det var något farligt å färde, så han skyndade att rida till sättern. Bössan tog han med. När han kom fram, så hade de nästan fått henne i sitt våld, trollet skulle till att kyssa henne och hade det hunnit med det, så hade ingen makt kunnat ta henne tillbaka. Men nu hann han att skjuta tre skott över henne. Trollen sprang då till berget.
Tomten
Farmor hade varit "sätterkulla" i sin ungdom. Hon talade om att det fanns "tômtevetter" i stugorna som de skulle vara rädda för. Om de utförde ett arbete i kväll- ningen så härmade det efter hela förnatten. Det var många nätter hon inte fick sova, men hon vågade inte säga något. Tände hon ett ljus eller en sticka så blev det tyst för en stund. Men så snart som varmen slock- nat, så började bullret igen. Det kunde vara i spisen, under golvet, på vinden el. utanför stugan. Det ram- lade i hinkar och byttor. Men hon hade inte ont av dem på annat vis. Hon brukade lägga litet ost el. bröd på trappen el. i spisen till fägnad åt dem. Om det blev något med boskapen om natten, så blev hon väckt.
Gasten
Jag låg i en sätterstuga i S. Finnskoga en natt. När jag hade lagt mig, så fick jag höra ett barn skrika. Jag fäs- te mig inte vid det för jag trodde det var pojkar, som var ute för att skämta. Men rätt som det var, börja- de det på samma vis. Då gick jag ut. Då tyckte jag att det hördes alldeles under stugan. Det var ett barn som kved. Jag blev rädd och tyckte det var styggt och gick därifrån och till ett grannfolk. När jag talade om detta, så talade de om att en sätterkulla hade mördat ett barn i den sättern och att det var det barnet, jag kom till att få höra. Det svävade som en gast, sade de.
Läkekonst
När en fick bölder, så täljdes trekantiga pinnar. Det skulle vara tre. Så tog en på bölden med pinnarna, så att det blev var på den. Se'n skulle dessa "trollas" in i ett träd. De skulle slås in på norra och östra sidan på trädet. Om en rörde vid ett sådant träd el. högg i det, så fick en bölder. En gång var jag i Lekvattnet och körde timmer. På mitt skifte stod en stor tall. Det var ingen av huggarna, som ville hug- ga den. Jag bjöd dem 8 kr., om de skulle hugga den. "Nej, inte för livet", sade de. Jag fick hugga tallen själv. "Vad går det för dig nu", saden en gammal gubbe till mig. Tre fyra dagar därefter fick jag värk i armen. Det blev fullt med bölder och utslag. Doktorn fick ta skinnet av hela handbaken. Det var många som hade "spett in" bölder i den tallen.
Påsk
415. Namn på dymmelveckans dagar: Askmåndag, fläsktisdag, kärvonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsk- lördag. Påskhelgen: Påskdagen, andag påsk, trejdag påsk. 416. På onsdag var sista dagen som en fick göra något arbete som gick runt. Inte sno garn, spinna eller sva- la. 417. Detta vet jag inte något om. Man åt som vanligt den veckan också. 418. Skärtorsdagnatten och påsknatten var farligast. Påsk- käringarna var ute då. 419. Något om äggtiggning har jag inte hört talas el. sett.
Läkekonst
122. Det var en flicka härborta, som hade värk. Henne för- de de till en dräng, som hängt sig, och de tog med hans hand och gned på det sjuka stället.
Häxor och trollkarlar. № 96.
Att ett farligt väsen bodde i virvel- vinden troddes förr ganska allmänt. Då någon mötte virvelvinden skulle han spotta tre gånger. Ett annat medel var att kasta stål eller något järnföremål emot virvelvinden.
Svartkonst. № 145.
Medel att väcka kärlek var att plocka en ört kallad "kärleksörten" och blanda in i någon maträtt eller dricka och giva åt den de tyckte om, så skulle denne även bliva kär i den andre.
Vårhalvåret
№ 430. Bönsöndag. Så djupt som regnet går Bönesöndag, så djupt skall torkan gå under året. 437. Urban, Wilhelmina och Beda, skall sommaren leda.
Djur
464 Göken. Om en kvinna hörde göken första gången på året, och om hon då hann att fatta om ett träd innan göken hunnit att gala tre gånger, så skulle denna kvinna bliva en skicklig jordmor. När göken gal på bar kvist, betyder detta dåligt väder.