Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomas
När "Tömesmöss" var inne, så skulle spinnrocken bäras ut. Mellan "Tömmesmöss" och jul gick det inte an att spinna eller ta sig före något arbete som gick runt. Det blev inte så mycket arbete på de dagarna mellan "Tömmesmöss" och jul. Vedhuggning förekom. Det skulle vara gott om ved. Bäst om den räckte över hela julen.
julfirandet
Herodis du ser mera ut som en sotare än en herra och konung jag är ingen sotare fast jag är swart, det skall min krona och fästte bewisa herodis är du en konung så faller du ner och tillbeder mig swarte kung min dräng faller i mitt ställe hero, "sjelw skall du falla annars skall du dö". Så faller han på knä framför Herodes sicktar sitt spjut för bröstet på swartekung så säger han: "kom låt oss fira Karl Ludwigs spira Swerges stora nåd Hurra för monarken uti wida par- ken uti blixt och dunder slog hurra Konunga rike Konunen har jort oss like med sitt blod. under det springer de wise mänen runt rundt om swatte kung de wise mänen woro klädda i wita skortar utan på dom andre kläderna mäd röda skärp långa eller höga topp mössor wita med ganer och toffsar swarte kung som en neger med likadan hög hatt men ej wit här båd talade och sjungdes mera som jag ej mins att så jag kan likna ej är jag säker på om alt är rätt jag war då ett barn / tillägg till julfirandet jenom hågkomst halmen på golwet skulle läggas ny nyårs afton och trättonde afton nyårs afton skulle ej ljuset släkas innan det nya året gick in då skulle man taga emot det nya året med nyårs psalmer när trättonde dagen var gånden så togs halmen bort en del låt den ligga flere veckor efter jul tils lilla jul som war kyn= delsmässedagen ingen skulle gå på wesiter eller uträtta några ärenden bortta juldagen då skulle bara gå i kyrkan sedan wara hema hela dagen men om någon kom dom andra dagarna mellan juldagen trättonde dagen skulle den fägnas annars bar den den ut julen och det förde ej någott något godtt med sig
Tomtar
Handlare Hult hade tomtar i sin ladugård, där gamla kyrkogården nu ligger. Dessa tomtar skötte han väl om, så Hult blev rik, genom att de hjälpte honom. Till var jul flätade de manarna på hans häs- tar, detta som tack för den goda välfägnaden jul- afton. När Hult tog ut hästen för att fara till kyrkan, de skulle alltid åka efter häst till julottan, fast det bara var tvärs genom staden, så hade tomtar- na morgonforat. De skötte om juldagsutfodringen. Han hade även en tomte i sitt handelsma- gasin och den kallade han själv för "Risgryns- kalle."
Krigare och soldater
Soldaterna hade sina små lantbruk. Rotebönderna skulle så och sätta åt soldaten. Så skulle han ha hästar att köra ini grödan. Och i gengäld var han soldat för dem. När soldaterna kom hem till jul så gick de omkring i sin rote hos bönderna och tog ut en natura som de skulle ha utav soldattorpet. Det var korv, fläsk, kött, bröd och ost. Samti- digt blev soldaten tackad med brännvin i så rik- lig mängd, att det t.o.m. hände att han inte tog sig hem utan måste sova ruset av sig hos nå- gon av sina rotebönder.
Annandag jul
Jag mins allt litet till, när det kom karlar ridan- de på annandag jul om morgonen. De red för att de skulle göra som Staffan. Men jag mins inte, att de sjöng något. De blev bjudna på fägnad i stu- gorna. Det gick väl så länge som de kunde hålla sig kvar på hästryggen. Stjärngossar mins jag inte. På morgonen, medan det var mörkt, gick pojkar- na å hjälpte jäntorna att göra fint i ladugår- den. Den pojk som inte hade blivit fägnad julen förut, gick till samma gård å kastade in göd- sel i ladugården.
Husdjur
När de baka te jul, skulle de baka bröd som de gömde till våren o gav husdjuren av, när de skulle släppa ut dem. Både hästar o dragoxar o kor skulle ha sådant. De skulle ha det för att trivas när de blev utsläppta. De kunde baka vanliga kakor till detta eller bröd i halvbåge eller också som ett kors med rullar i hörnen (illustration). "Den skall djuren ha," sa' gummorna. De här bröden bakades av sammalet rågmjöl. Knivar sattes opp över lagårds- dörrarna, för att ej något ont skulle komma in dit.
Slakt
Slakten skulle ske på ny. Blev det i 'neane' så blev sovlet odrygt. I bröstbenet fanns en liten brosk. Den kastades i taket. Var så noga med det. Men varför vet jag inte. 'Villöra' på hjärtat skars av och kastades till hunden. Det var farligt, så det skulle bort. Körtlarna togs bort för de är inte matnyttiga. Främmande personer var inte väl sedda vid slakten. Brukade slakta nötkreatur och får i oktober - svinen närmare jul. Då slaktades så mycket att man skulle ha salt kött å fläsk till näs- ta höst.
Knut
De gjorde en "Knut"; det skulle vara en ordenteli karl pre- cis i Knutadan började de gå med honom. När de fick se Knut stå vid sin dörr, bar de av honom till en annan dörr. När Knut kom, så skulle de ingahanda ha att leva vid. Det var en här uppåt Ölsremma, som hade en bror, som var kristnad till Knut. Knut kom och hälsade på honom jul- dagen. "Lycka te go jul", sa' en. "Åh, dä ä inte så roligt för mej; Knut kom te mej i går", sa' han.
Tomten
Det var på ett ställe som tomten var i fju- set. Husfolket hade fått för sig, att de skulle ge ho- nom belöning till jul. Och så gav de honom ett par skor på julmorgonen. Och så lade de godsa- ker i skorna. Se'n ställdes de på gödselhögen. Tiden gick och tomten hördes inte till mer. Men vad i all världen är det med tomten nu, sa husmora en dag. "Go junker lorter inte ner sina nya skor," fick hon då till svar av tom- ten. Han pep från en vrå i fjuset. Ibland så tova han ihop svansen på hästar- na, så att det blev "nissefläter".
Vårarbete
"Första maj-kakan" bakade man till jul av vörtedeg. Den var vanlig men rätt så stor med lite "filurer" på och en krans i- kring, som vi klippte. Det fick stå "förste maj" på den, för den skulle ätas första maj av dem, som skulle ut och så. Kakan var smörjad med sirapsvatten. Vi ställde henne i en hav- rebinge, men i alla fall var den så hård, så vi fick ta en hammare och slå sönder henne. Alla skulle smaka på hen- ne, både folk och kritter. Detta var jag med om hos arrenda- torns på prästgården. Alla bakade särskilt bröd till hästarna, som de fick i våren.
Novellsagan Aarne nr. 870
Rövare hade en grotta vid mynningen av Landvettersjön; det var på Vagnboudden mellan Långenäs och Mölnlycke. De hade tagit till sig en flicka från Solsten i Råda, och hon var hos dem i sju år. De tog allt möjligt och hade gott där. Hon fick inte gå ut på de sju åren, men så strax före jul fick hon gå ut och fäkta julhalm i en gård. Hon fick inte säga något, men hon drog strån ur långhalmskärven och släppte dem för att vägleda folket. De sammangaddade sej mer än hundra man och övermannade rövarna och slog ihjäl dem och grävde ner dem i en massgrav.
Vårarbete
Di gömde bröd och ost från julen. Det stack di ned i säden, så att det fick ligge te vår'n. Den dagen di börja "ploganna" så skulle di äta upp detta. Å då hade di skaffa hem brännvin till det också. Det kallades att di åt ôpp "plogbeten". Dragaren fick havre att äta så mycket han ville ha. Det var mest noga att den skulle ha som följde plogen och harven. Om en skulle så ärter så skulle en så dem när det blåste "nola", för då skulle di bli löskokta. Gick inte an att så längre än till Urbanus.
Slåtter, skörd och tröskning
De var aldrig annat än i vardagskläderna under slåttern. - De nämnde aldrig något om den sista neken eller så. - Alla neker lägger de med roten upp och axen ner. När de hade slåtteröl då fick de sån traktat, och så fick de dansa så mycket de orkade. De bjöd fler ju mer hö de ha- de att slå. - Det minns jag inte om de hade kalas efter skörden. Hemma slutade de alltid att tröska, när det började skymma på kvällen, men så stod de upp och börja- de tröska otta på morron. Den andra tröskningen var nästan alltid slut före jul, men bönorna fick vara så länge.