Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut tog julen slut. Då röjde de undan allt som var framme till jul.
Spöksägen.
De trodde att de döda hade ottesång om jul. Före klockan fem på mor- ron skulle de ha gått ner i sina gravar, för då började de levande sin ottesång. Min mor, som var född 1811, talte om, att det var ett frun- timmer, som hade kommit för bitti, och hon var med ibland de döde. Men när de gick ut, flängde de huvudklädet av henne och nop- pade det i små bitar och det blev en bit liggande på var grav. När jag var barn och kom till ottesången, kände jag på bänken där böckerna ligga, för jag tänkte där var sand.
Annandag jul
Att de red omkring annandag jul, det såg jag aldrig hemma i Kölingared; det var borttaget där. Men i Velingebyn (i Velinge soc- ken) red de Staffan och sjöng Staffan var en stalledräng, och de var och fora' och måka i ladugårdarna. Hävde in så mycket göd- sel, så korna kunde inte röra sej, och fora, så de kom inte till att vända sej i båsen. Stjärngossar har inte gått varken i Kölingared eller i Velinge så länge jag minns. Det var mer i städerna.
Skatter
De gamle såg lyse ute i markerna. Det var här i Bua på ett ställe strax före jul, de klyfta här, och det var på efter- natten på en plats, där de torkat linet, och de skulle flytta det därifrån, och en karl ordnade med det och passade det. Då fick han se en stor hög pengar, som var uppe. Hade han haft något av stål att kasta i dem, en kniv till exempel, så skulle han ha kunnat ta dem. Det var la sånt, som blivit nergrävt i forntiden.
Julafton
Vi bruka hacka grovt granris o ha ut över golvet på julafton. Men jag har hört att förr ha de brett ut halm över golvet till jul. Alla i huset skulle ha "bakkaker" till jul, ett bröd av varje sort som bakades, vörtlimper o surlim- per o julbockar. Det blev en stor brödhög åt var och en, o den låg bredvid tallriken när de skulle äta julkväll. Sen fick var o en ta sin hög o äta när de ville.
Julafton
Var o en av barnen i en fa- milj skulle ha en "julstompa" till jul, o denna skulle inte röras förrän tjugondag Knut när de dansa ut julen. Det var en avlång limpa av vetedeg. Och var större pojke i huset skulle ha en "jultönnebôll", en kvartersbu- telj med brännvin. Denna skulle också gömmas till tjugondagen. Men de fick inte sådan förrän de var större, konfirmerade. Kreaturen skulle ha extra tidigt på jullmorron, och hönsen skulle lockas ner från käppen / o få något extra de också. Hön- sen var i lagårdarna då.
Vårarbetet
De skulle alltid gömma en skinka till "den långe vårdan". Den förste vårdan, då skulle de känna på den, så skulle det gå bra. Kakan de sparat från jul skulle häs- tarna ha när de satte för plogen. De skulle nog göra ett tal och be Vår Herre väl- signa skörden, innan de tog första kastet med handen. De sa: "Det var gott växten blev så hög, som jag höjer han- den, då jag sår. Linet skulle de så om Erik. Därför kallades den dan Hör-Erik.
Troll.
En gång - tala de om - kom troll in på ett ställe, där de hade bryggat till jul. Drickat stod i ett kar i köket. Trollet hade med sej två stora kopparspänner. Det kom ett annat troll in och ropade: "Dönfot, skynna dej hem, för --- ä dutten i elden !" Då satte trollet ifrån sej bägge spän- nerna och sprang sin kos, och det kom aldrig igen och hämta- de dem.
Dans
I äldre tid var icke dansen tillåten i den utsträckning, som den är i vår tid. Böndagar och och vissa större helgdagar, såsom jul och påskdagen fick icke dans förekomma. En kronjägare hade stämt en bonde mellan bergen i T. för olofligt skogghögge. Bonden i sin tur. stämde kronjägaren för att denne hade upplåtit sitt boställe för dans en böndag. Båda fick plickta, men kronjägaren mest. Detta var i mitten av förra århundradet
Djävulen
Morfar talte om en händelse. Hans mor höll på med att torka malt. När hon skulle gå till kölnan, kom en åk och körde in i kölnan. Och sen hörde hon, hur två talte sins emellan om vilken osämja det skulle bli allestädes om julafton, när de skulle sätta fram julmaten. De sa, att hon skulle slå ut fiskasåsen. Men hon aktade sej för att laga till någon fiskasås den julen. Det var i Nygårn i Nittarp. Det var den laje som var ute och åkte efter två hästar.
Julafton
Det bakades hårt bröd till jul så det räckte till vafferdagen. Sen bakades mjukt för helgen, vörtlimpa och surlimpa. I sur- limpan var potatis som man rev, o den fick stå ett par dar med mjöl i o surna. Den surlimpan skulle ätas till osten på julen. Det var stora ostar då som vägde opp till ett pund (7 1/2 kg.) Svärfarsgubben här sa att de la' bröd på bordet på jul- kvällen som fick ligga där under julnatten, o sen gick de opp tidigt på julmorron o gav husdjuren / detta. I mitt hem hade vi julgran, den satt i en pall på bordet. Vi barn fick sitta med vid bordet på julen, då satt vi på en lång stol, säte. Den stolen fick vi ha till bord i var- dagslag, för då fick vi inte sitta vid bordet, det var bara om helgerna. "Julbocken" bakades till jul, den var rullad i hörnen, varje barn skulle ha en sådan, o den gömde vi mest till tjugon- dagen. Vi skulle också ha av det andra brödet, av siktebrödet o surlimpan varsin. Detta gömde vi allt, så det skulle vara mjukt. Enbarr strödde de också / på golvet till jul för att det skulle vara fint. Till julkärve tog man undan en nek när man tröska- de.
Julafton
När de ätit kvällsmat på julafton förr, så skulle de gå rakt från bordet, ingenting skulle tas bort från detta, o ingenting skulle de diska då på kvällen. De gamla sa', att de döda i familjen kom hem då på julnatten. Vi hade en dotter, som var barn- morska en tid i Ransberg, o hon bodde över en jul på ett ställe, där frun dött under året. Och Ida, vår dotter, såg henne där på julkvällen, hon stod i dörren mellan salen och säng- kammaren. Men de andra såg henne inte, o hon tala ej om det förrän dagen efter. Och hon såg ej tydligt heller, när / hon försvann. På julafton skulle man köra in ved före klockan tolv o resa opp efter väggarna i hörnen. Man fick inte bära in någon ved på juldagen och annandagen. Och inte skulle man släcka i spisen på julkvällen eller röra bränderna, utan det skulle slockna ner av sig själv. Annars blev det brand i säden året efter. När de satt o åt julkväll, skulle de se efter, att alla hade skugga ordentligt av ljusen från bordet, den, som ej hade det, skulle dö före årets slut. Och så hade de grenljus på bordet, o då var det en sådan gren för var familjemedlem, o den, vars ljus slockna' först, skulle dö / först. De bakade så mycket till jul, att det räckte över kyndelsmässa, denna kalla de för "lilla jula."
Lucia
En gammal gumma i Bottner brukade gå upp kl. 2 den morgonen. Då åt hon ett riktigt mål med fläsk å potatis å tog en sup, sedan lade hon sig att sova till dess det blev ljust. Eljest har de nog inte brukat gå upp förr än vid fem- tiden, åtminstone inte i mitt minne. En sed har varit bruklig ända i min tid att alla skulle äta kokat fläsk den morgonen. Så åt de litet av varje såsom potatis, ost, korv å bröd. En sup brännvin skulle det alltid vara. Men det var på de ställen som de höll på att supas hela den dagen så att de låg fulla här å där i hör- nen av stugan. I Karlanda brukade de det mycket. Då började julen å då hade de rättighet att börja å supa. På själva lussedagen skulle ölet bryggas som skulle vara till julen. Då började de ganska ti- digt på morgonen. Så höll karlarna på att hugga ved / till dess det var ljust på morgonen. Den veden skulle vara till julved. Några andra särskilda bruk kan jag inte minnas. Lussebrur har jag aldrig sett i denna gården å vet inte om de brukade det i andra gårdar heller. Kreaturen fick inte något särskilt på lussekvällen eller "lusseotta". Det att en gick upp så tidigt kalla- des att "pôsse lusse".