Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Fredrik Olsson, Jakob Brodin och Olof Olsson
Historier om lortaktiga gubbar m.fl. Fångstgropar för björn björnjakt m.m. Inbyggarnamn i bygden. Forts. om inbyggarnamn. Hästkurens ingredienser, spiritus, kasta ut, svedjebruk, väckning vid milan, kolning. Forts. om kolning. Kolarskrock. Forts. om kolning. Kolarskrock. Forts. Trollen körde rätt genom milan.
Nilsson Anett
Möbler. Såld på socknen. Såld på socknen. Såld på socknen. Tjänster. Dagsverken. Brygd. Bak. Slakt. Handel. Marknad. Fastighetsaffärer. Vävning. Linberedning. Affärer. Brännvin. Brännvin. Troll. Snapphanar. Rida Staffan. Fattiga. Bär. Stadsresor. Rida Staffan. Dans. En stortjuv. Plommon. Frukt. Granit. Hemmanet. Personalia. Personhistoria och byskvaller. Personhistoria och byskvaller. Personhistoria och byskvaller.
Bergtagen
Det var en gång en man som hade rå- kat vilse i skogen och blivit tagen in i ett berg av trollen. Fästmön sörjde många, många år. Allt eftersom åren gingo blev hon grå i håret och nästan oigenkänlig. När han en gång hade listat sig ut ur berget och kom till sin hemtrakt var hon död av sorg.
Jättar
Kyrkeklockan kallte troll och jättar för "bjälleko". När det blev så många "bjälle- kor" här, måste troll och jättar ge sig iväg; det är därför här inte finns några nu. Såna här stora, runda stenar, som lig- ger mångastans, kallar de "jättestenar". Det var en jätte, som skulle ha varit där och där och kastat på kyrkan, men så orka inte stenen längre än dit och dit. Det finns det flera stycken såna stora, runda stenar här på Koön. När jätten fick höra kyrk- klockorna, blev han så arg, så han kasta och skulle slå ner kyrkan, men han råka inte. Där är på Tjörn en mil härifrån en brygga, / som sticker rakt ut i vattnet. Den kallar de "Jättesbroa". Det trodde de en jätte hade byggt den, för där är en på Inlandssidan mitt emot. De trodde det var en jätte på Tjörn och en på Inland, som skulle bygga, så de kunde komma till varandra. Men de rådde väl inte med det.
Troll
Min mormor o en till hörde hur det sopa på bergen här (vid Vaberget), o det var trollen som sopa o gjorde fint. Till Vaberget, ett ställe här, kom en trollgumma o låna dricka till jul, sen lämna hon igen karet o sa': "Bränn upp stävum smi upp jolum, blir dä inget ont i ***Bôļum!" Allmänheten skulle ej få veta, att hon lånat dricka. Jag såg en stor oxe en gång i Larsafallet här. Det var på vintern, jag såg den på kvällen i månljus. Den var vit o svart, fläskig, jag mötte den i / en korsväg. Och inte rörde den sig. Det var en flicka här i när- heten, som inte var riktig. Och modern sa' själv, att hon lagt henne ute i skogen, när hon var odöpter, så de trodde ju nästan, att trollen "förbytt" henne. Hon kunde inte tala, inte gå, o inte hörde hon just något.
Troll
Svärmors mor kom hem en gång och sade att det gick en stor kreaturshop i havern vi Brårudssätern. Hon hade hört bjällan. På morgonen gick de dit och såg ef- ter, men det fanns inte så mycket som ett fjät i sä- den. Min hustrus mor tjänade på ett ställe, där de hade sett ett troll. Det kom ett troll i en förfärlig fart och hoppade upp på ladutaket. Efter kom en varg. Trollet satte sig på takfoten och slog åt vargen och sade: "Tasse ta hand, tasse ta hand." Ladan var full med hö och i ladan låg en karl och sov. Han vaknade och fick höra trollet. Så knuffade han ned det till vargen och sade: "Tasse ta fot, tasse ta alltihop." Hade jag trott dig om det, sade trollet, så skulle du inte ha blivit så gammal.
Kloka
"Di begagna sä så my tå trolldom". Jan Bo föregav att han skulle kunna trolla. Jan Bo brukade hålla till så mycket hos Ola väst vid Skålsjön. "Det skulle allt va- ra bra roligt om en kunde trolla vid vissa tillfällen", sa Ola. "Det skall jag lära dig", sade Jan Bo. "Du skall gå till kyrkan tre torsdagskvällar i rad å blåsa genom nyckelhålet. Första och andra gången får du inte se något. Tredje gången får du se en svart gubbe genom hålet, å då skall du passa på å begära det du vill ha el be att få lära den trolldom du skul- le vilja kunna. När du går hem skall du ta ett ben från de döda med dig".
Troll
Efter mörkningen voro troll i rörelse och färdades mitt på vägen, en annan skulle därför hålla sig efter vägkanten särskilt vänstra. Om man såg eller hörde något trolltyg skulle man gå förbi utan vidare och icke säga något därom förrän dagen efteråt, annars blir man sjuk. Persa Lina kom mitt på vägen. Då fick hon en örfil men förnam ingenting annars, hennes huvud svullnade och hon gick sjuk länge efteråt. Nilles Pelle, som var med om att avliva Ljungdell, mötte en gång trolltyg i porten. Han sprang in och tog tre hår från sitt huvud och svedde dem med en svavelsticka, därför tog han ingen skada av mötet. Trolls-ätta var ett tillmäle till en elak flicka; och det innebar att den olydiga var av trollens ätt. (I det gängse uttalet hör emeller- tid esset liksom i skog-snuva till andra stavelsen.)
husdjur
Om de köpte djur läste de för det (tjäfsa) så att det skul- le trivas. De ropte i örat på det. Vad di sa var fördolt. De korsade över det och gav det brödbitar, och sedan ledde de in det i fähuset. Om något djur blev sjukt skulle en klok käring tjäfsa om det. När en ko var nykalvad skulle inte mjölken bäras över gården utan lock, för då skulle kon bli förhäxad. Mjölken skullr "lockas" i tre dar. Det var särskilt en gumma här i Hjälmared som hade mycket viber (vidskepelse) för sig. Hennes sonhustru var likadan. Om hon hade glömt locket, när hon gick till lagården, kastade hon över sitt förklä över mjölken. Men då sprang hon fort över gården, för att inte trollen skulle få makt med kon. På våren när korna skulle ut, lades en yxa på tröskeln för trollen. / Varje vår lät hon borra hål i golvet och la in en levande orm för att skydda korna för trollen.
Skogsväsen. Kolaren och skogsråt
I sin kolkoja sitter en dag Bengt Nilsson från Åsen (f.1822) och är sysselsatt med att koka gröt. Bäst han sitter där och rör i grytan, öppnas dörren, och in kommer självaste skogsråt. "Vem bor här"? frågar hon. "Ja skölv," svarar Bengt. Skogsråt går nu fram och "pissar" i gröten för Bengt. Han blir så arg, så han tar en eld- brand och kör upp mellan benen på henne. Skogsråt springer ut ge- nom dörren och skriker att hon blivit bränd. Runt omkring henne samlar sig skogstrollen och ropa; "Vem har bränt dej?" "Skölv har bränt me, skölv ha bränt me," svarade hon. "Ja, har du skölv (själv) bränt dej, så får du skölv läk dej," svarade trollen och gick i- från henne. Detta räddade Bengt från trollens hämnd.
Häxor och Trollkarlar
Lövjerska har jag inte hört talas om. Finnarna kunde nog inte något mer än andra, men de gav sig ut för att kunna trolla. Det var finnkä- ringar och finngubbar, som var ut och tiggde. Folk var allt rädda för dem. Det var den tron att de kunde trolla. Om en ville vara säker, att inte finnen skulle ha makt att trolla på en, så skulle en slå till ho-- nom för näsan, så att näsblodet gick loss. Sådana där värvindar som kom var farliga. Det var sjukdomar med dem. Det kunde bli huvudvärk och andra sjukdomar, så att en aldrig blev bra. "Här ska jag upp å här skall jag ut" sade påskkäringen, när hon skulle fara till / Blåkulla. Hon skulle upp genom skorstenen. Om midsommarkvällen kunde de ta mjölk och smör för varandra. De gick bara ut och drog en tuva i gräset. När den blev full i dagg, så vred de ur henne i ett spann. Daggen gav de kreatu- ren, för att det skulle bli mycken mjölk och smör. De var på andras gräs och drog tovor.
Skatt-Gubbarna och Galgen
Engång skulle desse Gubbar på Djurhagens råd gräfva skatt i den lilla tvärgränden, som nu är borttagen, och förr gick mellan »Hallbergs-backe» och gränden norr om Boktryckare Cedergrens Hus. Redan sågo Gubbarne skatten, då en vagn med svarta hästar kom farandes, och flere karlar trädde derur, då vagnen stadnat; hästarne stodo och frustade eld. Men Skattgräfvarne gräfde och tego som muren, gräfde och gräfde. Slutligen syntes jemte dem en hög galge, och en af trollen sade till de andra: »Hvem skall vi först hänga af dem?» - »Åh», svarade ett troll, »tag den med röda jackan!» — Då flydde den utpekade hals öfver hufvud, och de andra Skatt-gubbarne efter. Anna Hemström.