Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Anders Carlsson
Kyrkklockorna. Ett dödsfall. Kalven i graven. Kyrkogården. Personhistoria. En orättvis skollärare. Den gamla skolan. Griffeltavlor. Läsa för prästen. Vintern 1888. Tinget. Eldsvåda. Eldsvådor. Billebjer. Dalby hage. Troll. Troll. Dalby hage. Personhistoria. Halmtak. Grisar inne i stugan. Personhistoria. Halmtak. Fastigheten. Träskor. Träskor. Förr och nu. Årsmånen. Skörd. Liar. Förr och nu. Liedon. Som dräng. Köra in säd. Sädesuppsättning. Bot mot hudåkomma. Sädesuppsättning. Personhistoria. Hudsjukdomar. Bot mot vårtor. Ormbett. Ormar.
Troll
Anders Brask i Kärret fick en kväll höra, då han kom i Håldalen i Hällesåker, trollen ropa efter honom om han ville smaka på deras "flöetsoppa". Han svarade: "Han I mer än i behöven i dae, så gömmen-et, te i möra". "Det var ett busse rå", svarte trollet. Brask såg dem dock icke.
Skrock, spådom
Här i Töftedal levde en gammal käring som kunne trolla ō bota sjukdomar. De kal- la n'a för Gul-Inga'l*. Folk som ho spådde titta ho i nävane å momla** lite. Krätur kun- ne ho mockstäla ō bota sådana som hade ble mockstörne. *(tjockt L) **(småprata)
Bjäran
Mjölkhare. Det var ena käring i Ödenäs, som hade skuld för att kunna trolla så det blev en mjölkhare av stickesnoppar och gamla vävsolv. Vid Ödenäs kvarn hitta' mjölnarn en hoper brända stickesnoppar och solv en gång, och han tog dom och kasta' dom i åna. Då skrek det och pep så illa i lufta.
Troll
Det enda jag nånsin hört om trollen är, att de voro svåra till att passa på och byta sig till nyfödda, odöpta människobarn och då lämnade de ett sina barn i stället. Sådana utbytta barn kallades bort- bytingar. De blevo aldrig riktiga människor utan voro hela sitt liv idioter.
Sägen Troll
Nära ett bondställe fanns ett berg, som trollen bodde i. Samma dag som bonden på det stället gifte sig, kom trolltösen gående förbi gården. Hon sade: "Byta ko å getter." Bonden började att säga efter henne. Nästa morgon stod en get i varje bås i stället för en ko.
Svartkonst
Stål begagnades mot trolldom. Kom ett troll, så skulle man kasta en kniv över det. Blev ett djur för- gjort genom trolldom så skulle kniven kastas över det. Om en människa gav bort en mjölktår så skulle ett eldkol i mjölken först för att inte kon skulle bli skämd. Maja i Skäggebyn brukade göra så.
Bjäran
Det brukar en allt kunna skoja med varandra än i dag och säga att du måtte allt ha "trôllhare" i la- gårn, som få så mycken mjölk och smör. Det var trollkäringar som hade sådana harar. De drog mjölk och smör till dem. En "trôllhare" kunde göra sig osynlig. Trollkäringarna trolla ihop en sådan hare, men de fick han den onde till hjälp.
Jättar
I Jutaberget är en stor grotta, som en jätte bott i innan han flyttade till Hökensås, sen skulle trollen ta- git grottan i besittning. Till densamma ledde en lång gång med en sten till dörr. Som småpojkar gingo vi ofta till Säter och väntade på att få se något troll komma ut, men det gjorde det aldrig.
Trollen i Skrikarbacken (Alster)
Det var ett folk i Bäckelids- torp här som hade kreatur på skogen, de kom inte hem till kvällen, då hade de blivit bergtagna vid Skrikarbacken i Brandsbol. Pigan lockade på dem, då blev hon bergtagen hon också. Då kastade de stål vid berget, och då kom de igen, både pigan och korna. Men trollen i Skrikar- backen blev så arga på kyrkklockorna att de måste flytta därifrån.
Födelse och dop
De sa', att trollen bytte barn, o då fick folket "bytingar" i stället, de blev inte riktiga. Men det var innan barnen var döpta, som de kunde byta, efter dopet gick det ju inte. Om det kom någon främmande in på ett ställe, där det var ett nyfött barn, så skulle han först röra i spisen, innan han såg på barnet.
Julafton
På julafton värmde de alltid förr i bastun o tvätta sig. Det var en på ett ställe som gick tillbaka till bastun, o sen kom han ej därifrån, o de fann honom aldrig. De trodde att "troll" eller "rå" tog honom. På julnatten var de skygga för att vara ute, det tordes de inte.
Kloka
Min hustru berättade att det fanns personer i den socknen, som kunde binda getingar. När gumman närmade sig ett getingbo, så kröpa alla getingarna in. Och de flögo inte ut så länge hon var i närheten. Det var flera personer som fick bevittna detta. Men vad eller hur hon gjorde, det blev henne en hemlighet. De kröpo i en hög, som om de hade varit tuktade. Alla trodde att gumman trollade på dem.