Flistads, Västergötland
Krigare och soldater (Herremän och fruar 1)
När Majoren på Önna, major Mannerstråle ,-
gravdes, så hängde de hans skjorta särskilt på en
hedrad plats, så att alla skulle se den, för att hedra
honom, ty skjortan var blodig, sedan majoren blivit så-
rad i krig. Aven jag var och såg den.
Majoren var en sträng herre, som höll respekt
med sig. Han hade besök av en annan herre en gång,
som hörde hur han ryade. Han sade då till ho-
nom, att mot en av mina torpare skulle det
inte duga att leva så. "Skicka du hit honom,
jag skall nog tukta honom" sade Mannerstråle.
När den andre kom hem kallade han in sin ka-
vate torpare och sade till honom hur det
var.
När torparen kom till Mannerstråle, sade
/
Fredr. Jonsson Flistad Herremän 2.
denne "Jaså det är du som inte kan lära dig veta
hut", "men nu skall du få se på annat". Han skulle te
å klå upp honom, men torparen slog majoren i marken så det sjöng. "Det var en attan tusan
till karl sade "majoren, här har du tie riks-
daler, men detta skall stanna oss emellan.
När bror min var där och snickra på la-
dugården, så kom majoren och skällde och påstod
att de inte gjorde rätt. Bror min stod på sig, och
då gick majoren. "Nu är det bäst du packar ihop
och smiter", sade de andre till honom, "för nu blir han
inte god att tas med." Bror min stannade. Om
en stund kom majoren farande och röt: "Vad
var det för en Djävel som vågade svara mig"?
"Här står han", sade bror min. "Du var inte
av samma ullen som de andra kräken, här
har du en paltstång", sade majoren.
Majoren hade aldrig varit i kyrkan för-
rän de begravde honom, för han hade med Hin Håle
/
Fredr. Jonsson Flistad Herremän 3.
att göra. När de sänkte ner honom skjöt knek-
tapraden, så det rök så de såg varandra inte.
Prosten Lokrantz var på sin tid Flistad bank,
på den tiden hade bönderna inga växlar, för de gick
till prosten och fick låna.
Den prosten kunde skämta. En gumma
hade en gång fått en skäppa ärter av prästen, han
hjälpte henne att slänga säcken över ryggen, hon
tog i så hon släppte sig och vart förlägen,
men prästen sade: "Tacka Gud, kära mor, att ni
inte har häfta utan öppet liv."
Från sockenborna skulle utgå till prästen utom
det vanliga tersialet en frivillig skatt, som kal-
lades mataskatt. Denna skatt betalade de
fattiga i lin. Aldig förekom det att prästen
tog emot deras gåvor och bara tackade, han
gav alltid betalt eller gåvor igen, så de fick
valuta.
/
Fredr. Jonsson Flistad Herremän 4.
Gäddebäck.
I min fars barndom fanns en kapten på Gädde-
bäck, som var en stolter man. Han kom en gång
ridande rätt in i byggnaden, men sedan kunde de inte få ut hästen, utan fick snara ikull honom
och släpa ut honom. Den byggnaden står än i dag
kvar.
När han var död så hölls det auktion efter
honom, men när vapnen bjuddes ut, så hörde
de hur det vrålade inne i byggnaden med kap-
tenens stämma: "Dä ä mina vapen, sälj inte
mina vapen."
