Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Julen.
Den, som kom först från kyrkan juldagsmorgonen, fick först inbärgat. De skulle låta mat stå framme under julnatten, annars kom de döda hem och välte bordet, då blev det ont om mat hela året. Det fanns folk, som lät pengapungen ligga på bordet ock- så, för sådan, som julen var, sådant blev året. De gick årsgång nyårsafton, gick a- vigt runt kyrkan tre gånger.
Trettondedagen och Knut
Tretton var olyckstal. Var man tretton vid bor- det, så blev det olyckligt för någon. Det var inga särskilda maträtter trettondedagen. Vi åt av julmaten. Ingen utklädsel förekom. Sådant där talade mina för- fäder på. I min tid har det varit bortlagt. Tjugondedag Knut tog man bort julgranen. Det var sis- ta dagen på julen. Stop, dukar, glas, karotter och sådant, som man hade haft framme för julens skull, togs bort. Litet brännvin och öl skulle man köra ut julen med.
"Julebone"
Mamma tog deg av alla sorter till jul och bakade ihop till en stor kaka. Den kruserade hon och klippte ut på och kallade den för "julebone". Så la hon upp den på vinden. När så pappa tog ut plogen på gårdet om våren, tog hon fram den och tog ut den på gårdet. Då skulle vi barn och alla i huset med ut. Julebon slogs sönder på plogen, och så skulle vi alla ha av den och / hästarna med. Då blev det så god skörd - den seden tror jag mamma hade i alla år.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Annandag jul
Annandag jul red de staffanssked. Mor vov en liten bite tyg till en, som skulle ut och rida. Det var röd flanell. De skulle vara klädda som tomtar - röda pickelmössor och röda kläder. Så red de på hästar in i stugorna. Hästarna var klädda också. Det var vackert, sa mor. De sjöng väl nån sorts julasång. Det var i min mors ungdomsår så det är många år sen.
Julfirandet 1
Mor, 87 år, lever än, har talt om att de alltid skulle ha in halm i stuvan, i den låg gubbarna och sprattla och söp kasta krokben och drog fingerkrok. Under julhelgen skulle bränvinsflaskan och supesglasen stå i fönstren till tecken på att om någon kom blev han fägnad. Juldagens morgon skulle mor och far alltid se i askan om det var någon fot där, var den vänd utåt rummet blev det dödsfall det kommande året men var foten vänd inåt muren blev det tillökning i familjen. Det var en ceremoni som de var noga med överallt. Natten mellan julafton och juldagen fick ej någon mat tagas från bordet utan det skulle stå dukat / K Rodin Ryd julfirande 2 hela natten. Traktens befolkning köpte sitt brännvin om jul på Karstorp av patron, ransonen var alltid 6 kannor, den som köpte mer var en fyllehund och den som köpte mindre var en snåljåp. Förvaltare Wäster dela ut drecken, och sen gick folket och önska patron själv god jul. Julotta var det kappkörning från julotta, den dagen hade bönderna bästa hästen för för den som kom först hem fick först in grödan. Alla bönder hade brän- vinsplunta med sig och God jul önskade de varandra i vapenhuset, då de tog julasupen. Brödet till jul var julalev vörtbröd och sikte- bröd. Julaleven såg ut så här: (Illustration) vörtbrödet och siktebrödet var kakor men utan hål för det skulle inte träs på spett. Julaleven rödes ej den skulle liggga som pryd- nad på bordet. / K Rodin Ryd julfirande 3. Om drängen eller pigan skulle besöka sina hem fick de två taljljus med sig samt en julalev. Men inte förrän efter 20dagknut, till dess låg det på julabordet. Ingen fick gå från ett hus utan fägnad, då bar han ut julen. Om de var aldrig så fattiga så bjudde de åtminstone på en korvbit eller ett glas dricka. De kunde hämta tillbaka dem om de gått utan att bli bjudna julen fick de ej ta med sig Med julelekar roade de sig mycket, de bar in huggekubben i stugan och på den skulle den av gästerna som kom sist sitta. Julabocken den dansade de med och hade roligt. Taklampor fanns inga men en gubbe i Dälderna gjorde bleckkronor, som de hängde i taken. Alla bröspett risades med ärthalm. Tredjedagjul hade bönderna sin sista / K. Rodin Ryd julfirande 4. byastämma och då bestämdes angående vargskall, snöplogning, skoggshugge och vägamärkning samt märkning av vintervägen den gick över Karstorpssjön och skulle utmärkas med eneruskor förr fick ingen gå den utan på eget ansvar.
Årsgång.
De skulle gå tre torsdagsnätter före jul avig omkring kyrkan och till sist upp och ta i klockorna. Det kallte de års- gången. Då skulle de få se allt, som skulle hända på året. Men se, det var inte värt de sa nånting, för då fick de ingenting se - Det var likadant som de gick runt husen julafton om kvällen. Om de gick ut, när de satt och åt kvällsmat, och de fick se nå- gon, som satt huvudlös vid bordet, skulle den dö på året.
Vårarbete
Vårkaka. Min far var född 1834. Han hade aldrig tilläm- pat det. Men i hans föräldrahem brukade de baka en vårka- ka om jul in på 1860-talet. Den var av bättre bröd; det var nog korn. Öka eller oxa' skulle alltid ha den första beta de var ute och harvade om våren. Och folket med skulle smaka på den. Hade de glömt så på en fläck, så var det en gästabuds- fläck. Det skulle bli begravning eller bröllop. Ingen kringgång kring åkrarna under sång och bön.
Vårarbete
När alelövet var som foglatungor skulle de så kornet, sa alltid min far. För havren var det inga bestämda dar. ### såddes på Rebecka, Karolina och Erik. De gömde bröd från jul till påsk - då skulle både folket och dragarna äta av det. De fick inte skraba gödselstan, inte ta det sista, då misslycka- des det med skörden. Glömt så på en fläck - någon skulle dö. Såaskäppa av halm hade de och sådde med båda händerna. Påsen med säd skulle stå på åkern.
Vårhalvåret
Om Lilla julen hade man kalas, med ungefär samma maträtter som om julen. När Peter Katt slängde den varma stenen, så blev isarna osäkra. Om det var frost på 40 martyrers dag, blev det frost i 40 följande nätter. Om Erik-dagen hade man det talesättet, att när Erik ger ax ger Olof kaka. Var det skiftesam väderlek på Trefaldig- hetssöndagen, ömsom regn och ömsom solsken, så skulle det bli vackert väder. (när?)
Klädedräkt.
I min barndom gick barna barfota från våren till sent på hösten. Var det kallt, hade de socker, som var sydda av kjortel- tyg. Träskor hade alla barn från det de var sju eller åtta år. Harald Wikströms far Johan Henrik gjorde träskor efter mått. Det var mycket besvär att göra träskor. Han stod här och gjor- de träskor åt oss. De var av furu och vi betalte 50 öre paret för dem. Om jul hoppade jag barfota i snön.
Trösken
Förr i tiden tröskade man med prägel (=slaga). Man tröskade mest före jul från kl. fyra på morgonen, men trösken skulle vara slut senast i slutet av februari eller i början av mars. De som inte slutat till Vafferdagen var riktigt då- liga människor. Då man tröskade skulle man hålla takt. I allmänhet var man fyra i ett lag, "man tröskade fyra". Man hade både dubbla slag och lätta slag dessemellan.