KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Troll & Bergtagning
Landskap
Visar 12 av 2413 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Troll

Det var ett bondställe på Högen. Så bodde det troll i Debjer. Hustrun på Högen spann hör åt dem, men hon fick inte doppa nypan i mun - det brukade en göra för att trån skulle bli slät. Hon hade gjort det en gång, men det linet ville de inte ha. "Det liktar kristet", sa de. Se´n fick hon ha en skål ijämte sej.

Tomtar

Jag minns att vi var så rädda för att vi skulle gå på tocken där grön fin mosse i skogen. Den mossen var som sammet. Mor sade att det var troll och tomtgubbar som hade den mossan till matta. Om en gick på den så förstörde en den och då kunde det inte gå väl med en. De kunde ock- så bo under den mossan. Så det skulle vara tak.

Troll

Det bodde inga troll där jag växte upp, men i ett berg åt Ödsköld fanns det. Min mamma var barnfödd i Öd-sköld. "Du får gå upp och se te koa di", sa trollet till min mor en natt. Då mamma kom ut, hade de lyft upp kalven i en gåle, som hon hade lagat till förut.

Jättar och troll

I Virse hatt hade trollen dans jula natt. De vände sej ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tru tre for katten upp och rev ihjäl drängen.

Jättar och troll

I Deberg i Fjärås skulle det vara troll. En gång när kyrkoherden skulle köra till julotta, hade de tänt och dansa och spela. Han höll där och sa: "Jag har inte funnit någonstans i den heliga skrift, att Lucifers släkte skall få någonting." Det vill säga, de skulle inte komma fram utan tillbaka i stället.

Troll

Far sa att i Äsereds berg var en ingång. En resande for förbi där, och då kom där ut ett troll och ropade: "Stanna, så får du en smörgås!" "Har du mer än du äter upp i dag, så göm det till i morn", sa karlen då. "Gott råd som mannen gav", sa trollet.

Tro och sed. Trolltyg.

I en granngård kom en natt alla korna lösa, under det en del av husfolket sov i ladan. En annan gång be- fanns på morgonen en gödgris uphisad i taket. Det troddes vara ”nå’t troll’ , som varit framme, men med- delaren anmärker, att det ju lika gärna kunde ha varit män- niskor.

Husdjurens sjukdomar ("läkemedel")

Man skulle läse i brännvin och ge kreaturen, när de voro sjuka. Det är ett gammalt recept, som ofta har kommit till användning. Ett annat medel var att ge dem vitlök. Det var sådana där trollgubbar som lärde ut sådant till folket. Det fanns gamla personer som for härifrån och upp till finnbygderna för att få lära sig att trolla.

Sägen om trollen.

På en gård voro far och son i skogen och höggo, när de skulle gå hem på kvällen, fick den ena av dem se trollen sitta och äta vid ett dukat bord, mitt på vägen, den som såg det gick vid sidan om, den andra som icke såg dem, gick igenom där di satt, han blev sedan sjuk.

Troll

Så har vi en saga om Boberg. Där har funnits troll, rika så all- deles förskräckligt. Ibland när folk gick förbi, så var det spel och musik inne i berget. När det var bröllop där, stod berget på guld- pelare. I Lekvadberg bodde också troll. De gjorde allt vad ont var. När folk bakade till jul, stal de bröd, och när de bryggde, stal de drick. De bytte bort barn, tog böndernas ungar och lämnade sina. Ibland kom trollen och lånade bröd, men det de lämnade igen vågade ingen äta. - Mor sa alltid: "Nu är här inga troll, för åskan har slagit ihjäl dem." Mor talade om, att det var en trollkäring, som varit inne hos en bonde och bytt bort hans barn. De gjorde så för att få sina barn bättre uppfödda. Ungen växte inte, bara huvudet blev större och större. Så var det en klok gumma, som lärde bondhustrun, att hon och några andra gummor skulle ställa sig ute på gården / och prata om, hur de skulle ha det till julen, och då sa den här gumman, att hon skulle sätta juldegen i ett äggskal och brygga i ett nötskal. Det satt trollkäringen och hörde, och då blev hon rädd att hennes unge skulle svälta ihjäl, så hon gick hem med det rätta barnet och tog sitt, och så sa hon: "Så hade jag inte tänkt att göra med erat." Det var på ett annat ställe, som en trollkä- ring också hade bytt barn. När folket i gården förstod, att det var galet, så blev de lärda, att de skulle gå ut på går- den och ropa: "Assas barn ligger i elden och håller på att brinna upp." Då kom hon farande, som en piskad katt och sa: "Oj, oj, det är mitt," och så tog hon sitt och lämnade det andra. Det var en man, som var ute och red på julnatten. Han skulle till kyrkan. När han red förbi Boberg, kom ett fruntim- mer ut, så granner så alldeles, med ett gullhorn och bjöd ho- nom en dryck. Han låtsades dricka drycken, men han slog den över axeln, och då rann det ut på hästen, och där brändes håret av. Sen kastade han om hästen och red i sparrsträck därifrån. Han behöll hornet förstås. Då bör- / jade trollkvinnan ropa: "Ut alle man! Han har tatt vårt dryc- keshorn!" Så var det det som hjälpte honom att trollen i berget blivit oense och ett ropade: "Rid på åkern för hin håle, så kan hon inte ta dig!" Och han red bratt och djupt över plöjda åkrar, och det ska vara den kalken, som är här i kyrkan, men den är omarbetad.

Svartkonst

Det var en trollkäring, som bodde här före oss. Hon ha- de lagat i ordning en "hö vandel" åt en ko. Jag skulle ta den tillvara, men jag tyckte den var för stor, så jag löste upp den. Då var det en "vannel", som hon hade haft, när hon trollade. Det var hår, blår, gödsel, trasor, blod och sådant i den. Jag brände upp den. Den ville inte brinna, men då kastade jag salt på den, å då brann den.

Skatter

Det ligger en klocka i Älingasjön. Di hade en gång fått upp den ur sjön och fått den så långt som härifrån och ner till Öna, men bara för att di inte döpte den tog trolla den till- baka. Jag och min bror har varit nere vid sjön och stött på den en gång. Om man har något och stöter med vid kan- ten av sjön klingar hon

« Föregående Sida 54 av 202 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR