Transkriberad uppteckning

Så har vi en saga om Boberg. Där har funnits troll, rika så all- deles förskräckligt. Ibland när folk gick förbi, så var det spel och musik inne i berget. När det var bröllop där, stod berget på guld- pelare. I Lekvadberg bodde också troll. De gjorde allt vad ont var. När folk bakade till jul, stal de bröd, och när de bryggde, stal de drick. De bytte bort barn, tog böndernas ungar och lämnade sina. Ibland kom trollen och lånade bröd, men det de lämnade igen vågade ingen äta. - Mor sa alltid: "Nu är här inga troll, för åskan har slagit ihjäl dem." Mor talade om, att det var en trollkäring, som varit inne hos en bonde och bytt bort hans barn. De gjorde så för att få sina barn bättre uppfödda. Ungen växte inte, bara huvudet blev större och större. Så var det en klok gumma, som lärde bondhustrun, att hon och några andra gummor skulle ställa sig ute på gården / och prata om, hur de skulle ha det till julen, och då sa den här gumman, att hon skulle sätta juldegen i ett äggskal och brygga i ett nötskal. Det satt trollkäringen och hörde, och då blev hon rädd att hennes unge skulle svälta ihjäl, så hon gick hem med det rätta barnet och tog sitt, och så sa hon: "Så hade jag inte tänkt att göra med erat." Det var på ett annat ställe, som en trollkä- ring också hade bytt barn. När folket i gården förstod, att det var galet, så blev de lärda, att de skulle gå ut på går- den och ropa: "Assas barn ligger i elden och håller på att brinna upp." Då kom hon farande, som en piskad katt och sa: "Oj, oj, det är mitt," och så tog hon sitt och lämnade det andra. Det var en man, som var ute och red på julnatten. Han skulle till kyrkan. När han red förbi Boberg, kom ett fruntim- mer ut, så granner så alldeles, med ett gullhorn och bjöd ho- nom en dryck. Han låtsades dricka drycken, men han slog den över axeln, och då rann det ut på hästen, och där brändes håret av. Sen kastade han om hästen och red i sparrsträck därifrån. Han behöll hornet förstås. Då bör- / jade trollkvinnan ropa: "Ut alle man! Han har tatt vårt dryc- keshorn!" Så var det det som hjälpte honom att trollen i berget blivit oense och ett ropade: "Rid på åkern för hin håle, så kan hon inte ta dig!" Och han red bratt och djupt över plöjda åkrar, och det ska vara den kalken, som är här i kyrkan, men den är omarbetad.