Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
Skördebruk, högtidsseder
När de tog slutet av skörden så sade de att de "tog haren" och det säger de allt än i dag. Den sista kärven som de fick den lade de särskilt undan och gömde till julen, då skulle de ta några strån ur den och ge åt var ko. Utav rågen valde de ut särskilt kraftiga strån och dem gjorde de ett slags takkransar av till julen. Då hängde de upp dem och de fick hänga julen över. De tog fina trådar genom piparna. Uppe i dem hade de en tranlampa, de kunde verkligen bli så starka att de höll en sådan. Julgranar fanns före min tid. De var vanliga i Sunne i min barn- dom. Nästan alla hade utav dem. Men de var varken så stora eller så utstyrda som de är nu. De var i allmänhet rätt små och inte större än att de stod på ett bord. Men ljus hade de i dem. När de stöpte de andra ljusena så doppade de mindre garnändar i talgen och gjorde / små dankar som de band fast i granen. Jag vet inte vad meningen är med julgranar, men antagligen är det väl för det att granen inte förändras utan är grön för jämnan, som de tog in dem. Om långfredagsmorgonen fick man pisk med björkris. Det var för att man skulle vara frisk under året. Vid midsommar hade de majstång vid alla dansplatser. I Rågmyra i Sunne minns jag att de hade majstång med en tupp som visade vädret högst uppe i toppen. Omkring majstången dansade de. På sådana där dansplatser – några påkostade dansbanor hade de inte på den tiden – samlades de inte bara när de skulle dansa utan så snart ungdomen ville komma tillsammas och ha något roligt. Där fick pojkarna och jäntorna träffas. Det ville de gärna och det vill de väl än i dag. Det tror jag är det enda som inte har ändrat sig sedan forna tider. Men pojkarna i byn blev onda och avundsjuka, om det kom någon från annat håll och hade ärende till någon av flickorna. Då ville de slåss.
Jul.
Annandag jul på morgonen red de staffans skee. De red och sjöng staffansvisan. J. B. f. 1864. Om de skulle mista ett kreatur, så kunde de se det i askan i fyren. De jämnade till askan alla aft- nar, och tittade de efter dagen därpå, att det fanns spår i askan. Matilda Andersson. f. 1869. Det som de hade för händer, då de såg nyårs- nyet, fick de hålla på med hela året. J. B. f. 1864.
Väderleksmärken
Om det snöar fjärdedag jul eller på trettonaf- ton el. trettondagen, så skall det bli snö i tretton vec- kor. Blir det litet snö i advent så blir det dålig skörd året därpå. Jag minns att klockaren å andra som kom å tog upp sin lön i stugorna vid den tiden brukade trös- ta bönderna om det var mycken snö, att nästa år så skulle bingarna bli fulla. Om det är kallt på nyårsdagen, så blir det en kall vinter.
Staffansritt
Då jag julen 1893 var i Träslöv, fick jag se en Staffansritt. Tio stycken pojkar, iklädda vita skjortor och höga hattar, red på hästar, som betäckts med vita täcken. De begav sig från den ena gården till den andra. Utanför husen sjöng de: Kära mor ve spisen sätt på å koka grisen Här är väl inte dager än, fast stjärnorna de blänker.
Tydor m.m.
Jag mins från det de bryggde till julen att medan 'ölgången' gick skulle de inte få dundra eller tälja något. Det skulle va- ra alldeles tyst. Eljest skulle det inte bli 'gång' på drickan. Om det blev en brätt på kakan, när den sattes in i ugnen, så var det inte bra. Och tappade man en kaka i golvet, innan man hunnit få in den i omen, så blev det inte bra. Den ka- kan gräddades inte, för det var 'olyckskaka'. Om kakan 'gick ned' i omen, så tydde det på att någon skulle dö.
Vårarbete
När man skulle börja 'vårantia' å plogen sattes i backen första gången om våren, så skulle både den som plöjde och hästen ha av 'stompen', som gömts från jul. Från julen sparade man också en 'såkaka'. Av den åt de som hade med sådden att göra. Den bröts sönder och kokades upp i dricka. Se'n förtärdes den soppan. 'Dä va kraft i den sôppa'. Sådden skulle börjas före middagen, eljest gick den inte till mognad.
Annandag jul
Annandag jul var de uppe tidigt. Då gick de å 'môka' lagården åt varandra å strödde hackat granris på lagårds- golvet, för att det skulle vara riktigt pyntat å fint. Hus- folket brukade allt kunna passa på den som hade gjort det, å då skulle han in å ha 'môkegåsa' å 'môke- supen'. I mors tid gick de med ljusa stjärnan. Då tiggde de å la ihop till kalas, som de hade vid 'tjugnetia'.
Väderleksmärken
Sådant vädret är sista torsdagen i månaden, sådant skall det bli till första torsdagen följande månad. När det är "nymåne" på sju, så skall det bli neder- börd (regn) och är det ny på tio, så blir det vinter. På hösten och julen brukade far spå vädret på vinter- gatan. Om det var stora stjärnhopar och de voro otydliga så att det såg ut som drivor, så skall det bli mycken snö. Om vintergatan är glas på hösten, blir det li- ten nederbörd under vintern.
Julafton
De döda troddes komma hem julnatten, och för deras räkning skulle mat stå framdukad på bordet, men det troddes även att om någon i hemmet under det kommande året skulle dö, så syntes på juldagsmorgonen spår av människofot i askan i spiseln. Så berättade en kvinna, att julen innan hennes lille under året födde son samt hennes svärfar dogo, hon på julmorgonen sett spår av en större och en mindre fot i askan.
Trettondedagen och Knut
"Trättnekväl" kom folk å sjöng vid stugorna. De var utklädda. Töserna var klädda i karlkläder å pojkarna i fruntimmerskläder. Gamla trasiga paltor hade de på sig. Sotade i ansiktet å lösskägg. De tiggde både mat å brännvin. Om "tjugnekväl" gick de "julbock". De skulle liksom gå i stugorna å "köre ut jula." De var utspöka- de med skägg, horn å käppar.
Julafton
Min farfar tala om, att de tog in halmkärvar till jul och la' ut på golvet. Och sedan tog de in särskild ved, "julave", det var torrved, torr- tallar, och den veden skulle räcka över nyår. Och till julbrasan togs av samma ved. Ingen fick gå bort åt något håll på juldagen, det hade farfar alltid för sig. Husdjuren fick havrekärvar på juldagens morron. Och på julaftons morron skulle husfolket ha ost och bröd på sängen, de skulle smaka julosten då.
Annandag jul.
Det var Staffansake Annandag Jul, men det kan inte fö- rekommit i min Ttid. Min gårdby Johan i Ågården hade varit ute på Staffansake, talte han om. Det var allt i början på 1860-talet. Det var ungdomar, så många som kunde kom- ma ihop. De red fram till gårdarna och skulel ha smötgås och sup. Låg folket lik för länge, kunde de gå in i deras lagård och antingen göra lagården ren eller också häva in gödsel.