Transkriberad uppteckning

När de tog slutet av skörden så sade de att de "tog haren" och det säger de allt än i dag. Den sista kärven som de fick den lade de särskilt undan och gömde till julen, då skulle de ta några strån ur den och ge åt var ko. Utav rågen valde de ut särskilt kraftiga strån och dem gjorde de ett slags takkransar av till julen. Då hängde de upp dem och de fick hänga julen över. De tog fina trådar genom piparna. Uppe i dem hade de en tranlampa, de kunde verkligen bli så starka att de höll en sådan. Julgranar fanns före min tid. De var vanliga i Sunne i min barn- dom. Nästan alla hade utav dem. Men de var varken så stora eller så utstyrda som de är nu. De var i allmänhet rätt små och inte större än att de stod på ett bord. Men ljus hade de i dem. När de stöpte de andra ljusena så doppade de mindre garnändar i talgen och gjorde / små dankar som de band fast i granen. Jag vet inte vad meningen är med julgranar, men antagligen är det väl för det att granen inte förändras utan är grön för jämnan, som de tog in dem. Om långfredagsmorgonen fick man pisk med björkris. Det var för att man skulle vara frisk under året. Vid midsommar hade de majstång vid alla dansplatser. I Rågmyra i Sunne minns jag att de hade majstång med en tupp som visade vädret högst uppe i toppen. Omkring majstången dansade de. På sådana där dansplatser – några påkostade dansbanor hade de inte på den tiden – samlades de inte bara när de skulle dansa utan så snart ungdomen ville komma tillsammas och ha något roligt. Där fick pojkarna och jäntorna träffas. Det ville de gärna och det vill de väl än i dag. Det tror jag är det enda som inte har ändrat sig sedan forna tider. Men pojkarna i byn blev onda och avundsjuka, om det kom någon från annat håll och hade ärende till någon av flickorna. Då ville de slåss.