Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Vårsed
Ja var på ett ställe i Eds socken den da'n de börja å så. Det va' i maj månad. Här hade de ett väldigt kalas då. De hade bl.a. bollar av trä som de slog dricka i å sen sylla* de brö i detta. Bröt hade de gömt se'n jul. En stor sup brännvin slog de i bollen innan de börja äta. *bröt sönder brödet i småbitar
Tomtar
Korsgården i Öglunda hade 3 tomtar som drog till gården men så började bonden missköta dem och en jul fick di inte gröt. De blev då rasande och sa att de skulle dra dän vad de dragit dit. Men då blev bonden gudfruktig och då fick de ingen makt. En piga bar in ett vedfång och tappade ett trä på foten, hon blev arg och förbannade trät. Detta tog tomtarna och nu blev bonden utfattig.
Hösthalvåret
Det var storslaget om korna fick gå ute på bete till helgemäss. På Meckelsmässkvällen skulle en äta råggrynsgröt med smörhåla i. Det var meckelsmässgröten. Veckan med den 24 oktober kallades för flôttveckan. Frivecka var mellan den 24 och 31 oktober. Då hade tjänarna ledigt. Den tredje veckan i maj kallades för vantevecka. Det brukade vara så kallt då att man måste ha vantar på händerna. På Tomasdagen fick de fattiga jul###.
Vårhalvåret
Emellan jul och kyndelsmäss ska de tvätta, för då är det såpa i vattnet, jungfru Maria tvättade barnkläder då. Paulusdagen vänder björnen sig i idet. Peter Katt är första vårdagen. Vi hade så bråttom att lägga oss på vafferkvällen, ty den som blev sist kallades "vaffer- dunten". Man skulle inte arbeta vid eldsljus längre än till vaffer- dagen, sen skulle man ställa undan lamporna och lägga sig vid dagsljus. / Vid korsmässa på våren skall svalorna komma.
Skörden och tröskningen
När de kört in alltihop sa’ de att de ”kört #####”, då hade de skördeka- las med mat och dryck. De förmögna bond- hustrurna la’ ner en ost i ”stöa”, första varvet kärvar i ladan. Den fick de som tröskat äta upp när tröskningen var avslutad. Då var det ”tröskepotta”, kalas för alla som hjälpt till. Då fick de gröt, och så drack de brännvin. Om det var riktigt skulle / det vara färdigtröskat till jul, men det drog allt över också.
Jul
De ha talat om att de tagit in julhalm här förr. Vi var många sys- kon hemma, men jule- högar skulle vi ha alli- hop, de skulle ställas upp på bordet. De skulle stå till tjugondagen om det var rätt. Maten skulle stå kvar på bordet alla juldagarna för att julen skulle hedras. ”Julenegen” (julneken) skulle om det var rätt / sitta uppe till påsk. De gav djuren gott till jul, men en käring på ett ställe sa’ till kon: ”Ha vi fått vetekaka så ska du få vetehalm!”
Växttiden. Jordbruk. ULMA M 22
Det vet jag att de gamle hade för sig att en inte skulle köra ut gödsel, gräva i gödselhögen eller bry sig om gödseln något mellan jul och ny- år. Det skulle inte vara bra för det som skulle växa. Om rågen gick sent i ax blev det dåligt år. På slutet växer havren bäst. Till att börja med "står han i sta." Vid midsommar "stod han i sta". Då var "järnnätterna", tre nätter före och tre nätter efter midsommar. Man var rädd för frost.
En naturläkare
I Sveg var det en som hette Valström (ej lapp), och kronofogde Ros bröt av sej benet, och doktorn kunde inte laga det. Då skicka dom efter Valström. Då sa han: "Ja först anlitar dom läkare, och sen tror dom jag ska bota dom." Men han gick dit och laga benet. Och till jul fick han ett gullur till julklapp, men doktorn han fick en dyngegrep.
Slakt
Ett vanligt skämt vid slakt, var att skicka någon att hämta ett rumpedrag eller ett korvamönster. Nötslakten försiggick sist i oktober eller först i november. Svinen slaktades närmre jul. När köttet varit saltat en tid, torkades det. De som slaktade och flådde hästar, kallades för flåare . De var avskydda av andra människor. I allmänhet var det krämare eller tattare, som utförde sådan slakt. De gjorde även slut på hundar.
Lars Larsson, Erik Larsson och Byns Erik Larsson
Varghistorien fortsätter från Bd 3081. Barn "slog kolbössa" för att skrämma bort vargen. Midvintern inföll på kyndelsmässan. Talesätt: "Kyndelsmässa tö, ruttet hö och fruset bröd"; "Efter kyndelsmässodag får vintern annat lag". Påsk inföll på fullmånen på lådigstunglet. Det gick tolv tungel på ett år. Jul-, vintern- och lågigstungel förklaras.
Rövare och tjuvar
I en grotta som kallas Schagerholmsgrottan vid Hastaberget här utanför staden bodde en stortjuv, som hette Schagerholm. Han stal från de rika och gav till de fattiga. En gång hade de slaktat en gris vid Storbrohyttan och hängt upp i en bod. På morgonen så var grisen borta, men på ett visst torpställe inte långt ifrån hade de fått rikligt med fläsk till julen. Han behöll just aldrig något nämnvärt för egen del.
Jul
Då julen kom, skulle allt arbete både utomhus och i hushållet vara avslutat. Man klädde med vita lakan med fransar, som hängdes kring väggarna. Granen togs in dagen före julafton. Enligt min sagesman har man börjat med att ha julgran på 1860-talet. Man hade dessförinnan, och även sedan, julkronor av trä, överklädda med papper. Tidigt på julaftonen satte man ut julneken åt fåglarna och strödde halm på golvet, innan man åt. Halmen skulle ge en föreställning om Kristi krubba. "Maria hu datt ner i halmen å feck sin son". Vid nyår ströddes ny halm på den gamla. Av halm flätade man en julabock med tre ben. Klockan fem på julaftonen åt man middag. På julbordet dukades upp av allt det man lagat till dagarna före jul. Förutom det vanliga julbrödet, grovt och finare, hade man bakat grisar av vete och råg och tuppar av vete samt så kallade jularingar av vete. Barn och tjänare finge var och en sin julahög. Åt barnen hade man bakat särskilda små kakor. I julahögen ingick ett bröd av varje sort. Högst upp på julhögen skulle sitta en gås med pepparkorn till ögon. Enligt en meddelare endast på fars julhög. Om tjänarna gick till sina hem på julaftonen, finge de sin julkaka med sig. Knekten kom dagen före julafton och fick sin julekost. Han skulle ha en stor kaka bröd, fyra decimeter i diameter och rotebönderna brukade tävla om att få ge honom den största. Vidare skulle han ha sovel, korv och ett grenljus med tre grenar. Ljusen stöptes i kärnan. Även tiggare skulle ha en grov kaka, en fjärding av en finare kaka samt fläsk och lite korv. Även var det brukligt, att man gav varandra julklappar. De kastades in genom dörren på julaftonen eller hängdes upp i ett snöre. Ibland gav man nyårsgåvor på nyårsaftonen i stället för julklappar. — Brasan skulle brinna på julaftonen och barnen badas. Julmaten, grötfatet och så vidare fick stå framme på bordet över julnatten. Man trodde nämligen, att förfäderna och avlidna anhöriga kom till sina forna hem på julnatten, och att de åt av julmaten. "Ljusa skulle bränna julnatta da finge inte slöckas". Hos "Lelle Nilsa", berättade sagesmannen hade man blott tänt ett ljus. Då man sedan fann det liggande och tänt i båda ändar, trodde man att de döda anförvanterna ville ha två ljus, varför man också sedan tände två ljus. Då man på julaftonskvällen ätit, druckit och dansat, lade man sig i halmen på golvet. Man brukade köra ikapp från julottan. Den som kom sent hem från j ulottan fick sent bärgat. Den som kom först ansågs duktigast. Under juldagen fick man inget arbete utföra, och man fick inte gå till någon gård på besök. "Dä va å komma en julada", sade man föraktligt om dem, som vågade komma och hälsa på en juldag. Den som kom först till en gård på annandagen eller tredjedagen, var den första julagästen, och han skulle bjudas på fägnad, annars bar han ut jula. Ända till Trettondagen gällde den regeln, att man skulle undfägna alla som kom mer eller mindre tillfälligt till gården. Inte förrän efter nyår började julkalasen, och sedan höll de på hela januari. "Ska I ha julakalas så bettia", sade man, om någon bjöd mellan jul och nyår. På annandagens morgon gingo de unga omkring i gårdarna och ställde till rackartyg för vänner och bekanta. Inga gifta män vore med, det ansågs nämligen skamligt för andra än för de unga pojkarna att ha sådana upptåg för sig. Man brukade vara några stycken i sällskap, och man gav sig iväg vid 3-4-tiden på morgonen. Det vanligaste skämtet var att ta 'm6keb6llen' . Man samlade ihop all gödsel i ladugården och lade upp framför dörren så att ägaren sedan inte kom in i ladugården. Vidare hittade man på att till exempel lägga lövkärvar till suggan, att ge korna så mycket halm att de fullständigt bäddades ned i den, att binda en höna eller att stoppa upp ett kaninskinn och placera på något synligt ställe. Det hela var väl meningen som ett gott skämt, och man väntade att bli inbjuden av flickorna i gården och få fägnad. Det blev man också ibland, men enligt sagesmannen "ginge da i smyg å va laja ," så att man fick ta sig på att vakta môkebôllen, vakta ladugården, för att de inte skulle komma in och ställa till så mycket rackartyg. Vidare "red man Staffan" vid jul. Man red då till ett vattenställe och vattnade hästarna, ofta inte längre än till gårdsstället, grannens. Tjugondag Knut var det slut på julen. "Tjugondag Knut, då dansas jula ut", hette det: "Vi ska köra ut Knut", sade man och det gjorde man med att dricka brännvin och så vidare. Kyndelsmässan, en månad efter jul kallades Lella-jula.