Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Både Näcken och Sjöråa var här i Tidan. Det fanns en gammal gubbe här, som påstod att han hade hört Näc- ken. Han spelade så vackert på fiol. Om en ville lära sig att spela, så skulle man gå under bron tre torsdagsnätter i rad och sätta sig. Det skulle ske när klockan var tolv. När man satt där tredje natten, så kom Näcken och satte ljud i fiolen. Se'n kunde den spelmannen spela vilken melodi som helst. Näc- ken skulle ha en fårebog, för att han lärde bort kon- sten. När det var någon som spelade bra, så sade man att han hade nog lärt sig att spela av Näcken.
spöksägen.
Det skulle lysa i kyrkan klockan tolv på julnatten; då skulle de döda vara där. Det trodde vi barn alltid på.
Mara
Maran kom på bröstet så att de ej kunde andas. Mamma tala om att en gammal gubbe i Rudskoga la en lie under sängen för att ej maran skulle komma på honom.
Läkekonst
En gumma i Rudskoga stöpte över sjuka, Bengta Jonsmor kalla de henne. Jag hade en syster som fick bältros mitt om midjan, då kom hon hem o stöpte med tenn över henne, o av de figurerna såg hon, att min syster skulle bli bra. "Gråt inte du," sa hon te mig, "hon blir allt bra." Hon hade tennet i elden o sen i vatten, o så såg hon på den tennbiten om den sjuke skulle dö eller bli frisk. Om de blev "krammate," hastigt sjuka, så tog de en "kost" / (kvast) o stack den i elden så det kom varme i den. Sen skulle de ta den omkring sig tre gånger, de börja vid fötterna o tog den högre opp undan för undan. De skulle ta den "ansches" (motsols). Efteråt skulle de ta med fingrarna i ett eldkol, o så skulle de springa o lägga sig. Och likadant skulle de göra om de gått över en hästtumla, då blev de ömma i kroppen. Gulsot skulle de bota med gult silke, jag hade ett gult silkes- kläde i Rudskoga. Det klippte de av o tog in när de had "gulsjuken" eller gulsot. Hade barnen engelska sjukan så for de till nån gumma som hängde påsar på dem som / det luktade kryddor av. En flicka här i Rönninga gick inte fastän hon var tre år, men när de varit till en gumma med henne, o hon haft påse på sig ungefär en må- nad, börja hon allt på att stå. Om de skar sig, så leta de på en spindelväv i något hörn o la på. "Solormer" kunde de få. Jag har brukat stryka smörsälta på dessa, men jag har också hört att om det kom en främmande in o såg att någon i huset hade en solorm så skulla han skynda sig att spotta tre gånger på den. Så fort de fick lungin- flammation, koppa de dem på den sidan som det onda var. Och en som de kalla Stöten i Rudskoga / laga till en sats av terpentin, honung, konjak o äggulor, o av den satsen skulle de ha en matsked flera gånger om dagen. Om de fick bölder, så skulle de ta av varet o sätta i en buske eller i ett träd, så att en annan fick det onda. Det var en i Rud- skoga som fick så mycket bölder, o de sa' att han fällt ett träd där en spik setat inslagen. När trädet var litet, hade de satt in var där o slagit en spik för. En i Rudskoga, Jan Petter, var född med tänder. Han skulle bita bort oxlar på folk, de kom dit, o han skulle bita över dem. Han bytte aldrig tänderna som han var född med, de var så små, framtänder.
Födelse och dop
De skulle "bevare barna", när de var små, för trolldom, de skulle alltid lägga varme i badvattnet när de slog ut det. Och ingen främmande skulle gå fram o titta på ett barn förrän hon (han) tagit tre gånger i varmen i spisen, den ena gången efter den andra hastigt. En gumma, som bodde granne med oss i Rudskoga hade allt sådant för sig. Och så såg de en groda utanför där, o då hade de för sig att hon tog / badvattnet efter barnet. De tog grodan o bar henne ända bort till Nyttorp i Rudskoga. Men strax efter var gro- dan där igen, sa' de. Om grodor fick barnens badvatten, så blev barnen sjuka. Därför skulle de ha tre varma kol i badvattnet när de slog ut det. Och om de var ute med barnen, skulle de sätta en nål på dem, det höll de på med tills de var ett halvt år gamla.
Födelse och dop
Jag har hört en käring som sa att hon visste en som kunde sätta barnsängsplågorna på karn sin. Till barnsängskvinnor kom de alltid med förning. Det var stora vete- kakor på en plåt o så fruktsoppa eller gröt. De bar detta på en bricka eller plåt, gröten var i en burk, den garnerades med ägghalvor eller socker och kanel.
Födelse och dop
"***Ätterdôtten" kalla de sista barnet i en kull, någon benämning på det första har jag inte hört. Men det skulle vara bättre om första barnet blev en gosse, därför att "Jesus öppna moderslivet." (Benämningar på första o sista barnet i en kull är okänt av sagesmännen i Nysunds sn.)
Landsmålsarkivits frågelista. M 132. M 139. Om bondgårdarnas handelsförbindelser
Förr innan det blev handlanden på orten kom uppköpare från Göteborg och Nödinge. De köpte upp svin och kor även hästar, men det var inte så många då. Alla djur drevos ländvagen. De fick gå två mil om dagen. Till och med drevs svin till Norge. Uppköparna lejde folk här som fick följa djurtransporterna. Smör köptes av det lilla som kunde bli över av handlanden från Lidköping och Vänersborg. Olja fanns ej annat än tran. Sallt, fisk, sill, kördes från Göteborg på häst, man hadde då med sig spannmål och bytte med. Järnvägen var allt igång men folk misstänkte att det kunde komma bort på järnvägen. Torbuns söner i Uddevalla köpte upp säd i Grästorp och Håkantorp. De stod i handelsförbindelse med England på den tiden.
Läkekonst
Här fanns en gubbe som satte in tandvärk i växande träd. De peta tanden med en sticka tills den börja blöda. Så borrades hål i ett lövträd, här staks stickan in och en plugg slogs för. Det lindra det vet jag men riktigt bort gick det inte. Samma man kunde stämma blod, men han ville ogärna vara med om detta, utan det var särdeles svåra fall.
Naturföremål
Invid vägen som går ned till Baljered vid ###- dammen, kastades en sten i en hög. Här skulle hänt något, sades det. Högen var som en stock, rund och fin. För 40 år sedan fanns högen kvar, och jag har kastat dit många stenar. Det fick ingen ta något ur högen. Barnen var strängeligen förbjudna att röra högen. Far fråga mig då han visste jag gått förbi högen, "kasta du sten på högen gosse?" "Ja," sade jag, "det var redigt." sa far. Det kastades bara på stavägen. Även var det förbjudet att röra en rest sten, detta vållade motgångar och besvärligheter.
Tomtar.
Ja det kunde ju vara en och annan bonde som sades hava tomtar, det talades om i min barndom. En granne till oss sades haft sådana, för jag minns hur noga min mor var med att samla upp och sopa vid skefta då vi kört in säden, samt plocka till sig strån som stack ut mellan skefterna. Hon sade att tomtapesa drog bort detta annars. Nerfallda stenar i stenfoten sattes i så den blev tät, och det var ju tvunget då de hadde dragara å närma.
Hantvärkare.
I Skår fanns en som de kalla Lytten han var flått. Han flådde hästar på min tid, för det var ingen som ville röra vid hästslakt. Detta hadde han frivilligt åtagit sig Pengar fick han inte för sitt arbete, men bröd eller mjöl. Han var mycket fattig, liten och vek. Bodde i en liten ryggåsstuga. Hele karlen var så han sken och glänste av lort. Han samla allt till sig de bästa bitarna på de magra hästkrakarna fast det gick i smyg.
Varulv
Min mormor tala om att det förr fanns sådana som kunde förvandla folk till varg tidtals, och tidtals till människa. De fick gå en bestämd tid, men kom de fram till sitt hem och dessa visste, hur det låg till, så skulle de bara nämna deras namn och att komma in i Guds namn, så kom han i sin rätta hamn igen.