Transkriberad uppteckning

En gumma i Rudskoga stöpte över sjuka, Bengta Jonsmor kalla de henne. Jag hade en syster som fick bältros mitt om midjan, då kom hon hem o stöpte med tenn över henne, o av de figurerna såg hon, att min syster skulle bli bra. "Gråt inte du," sa hon te mig, "hon blir allt bra." Hon hade tennet i elden o sen i vatten, o så såg hon på den tennbiten om den sjuke skulle dö eller bli frisk. Om de blev "krammate," hastigt sjuka, så tog de en "kost" / (kvast) o stack den i elden så det kom varme i den. Sen skulle de ta den omkring sig tre gånger, de börja vid fötterna o tog den högre opp undan för undan. De skulle ta den "ansches" (motsols). Efteråt skulle de ta med fingrarna i ett eldkol, o så skulle de springa o lägga sig. Och likadant skulle de göra om de gått över en hästtumla, då blev de ömma i kroppen. Gulsot skulle de bota med gult silke, jag hade ett gult silkes- kläde i Rudskoga. Det klippte de av o tog in när de had "gulsjuken" eller gulsot. Hade barnen engelska sjukan så for de till nån gumma som hängde påsar på dem som / det luktade kryddor av. En flicka här i Rönninga gick inte fastän hon var tre år, men när de varit till en gumma med henne, o hon haft påse på sig ungefär en må- nad, börja hon allt på att stå. Om de skar sig, så leta de på en spindelväv i något hörn o la på. "Solormer" kunde de få. Jag har brukat stryka smörsälta på dessa, men jag har också hört att om det kom en främmande in o såg att någon i huset hade en solorm så skulla han skynda sig att spotta tre gånger på den. Så fort de fick lungin- flammation, koppa de dem på den sidan som det onda var. Och en som de kalla Stöten i Rudskoga / laga till en sats av terpentin, honung, konjak o äggulor, o av den satsen skulle de ha en matsked flera gånger om dagen. Om de fick bölder, så skulle de ta av varet o sätta i en buske eller i ett träd, så att en annan fick det onda. Det var en i Rud- skoga som fick så mycket bölder, o de sa' att han fällt ett träd där en spik setat inslagen. När trädet var litet, hade de satt in var där o slagit en spik för. En i Rudskoga, Jan Petter, var född med tänder. Han skulle bita bort oxlar på folk, de kom dit, o han skulle bita över dem. Han bytte aldrig tänderna som han var född med, de var så små, framtänder.