Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Troll.
En som hette Kils-Erik blev tagen av trollen. Han var i berget hos dem en hel vecka. Så blev han fri. Han hade fått titta på trollen. De var hemskt fula. En del av dem var små, endast som tvååringar. Men de var fullväxta ändå. Somliga av dem av stora, men ej så stora som jättarna.
Trolleri med djur
Om en ko mjölkade blod så hade någon trollat kon. Hemma hos oss hade vi mjölken i boden, och då låg en gång på bodtröskeln ett hår- strå och på detta en liten, liten smörbit. Då trodde mam- ma att det var "trollsmör" som det kallades för vi hade en ko som mjölkade blod. Men mamma brände upp detta.
Lyktgubbar
61. Lyktgubbarna går med lyktor. De har sett dem på kyrkogården förr i världen. Nu är det inte så. De kunde inte se några gubbar, bara lyktorna. 62. Det var antagligen troll, för några andra ger sig väl inte ut på kyrkogården med lykta. 63. 64. Nej.
Varulven
När månen sken grant, så var varulven ute. Det var människor, som hade fått varghud. De gick som vargar, men det var människor. De var inte föd- da sådana, utan det var någon, som hade trollat på dem varghuden. Skrek man det rätta namnet på varulven, så föll varghuden av honom och han blev människa igen.
Medel att rädda från "farlighet i vatten". Medel att rädda kreaturen mot trollen under påsken
I små barns badvatten lade man röda kol, för att barnen inte skulle få "farlighet ur vatten". Före påsken satte man stål, vanligen en kniv, över dörren till fähuset, så att inte trollen skulle komma in där och skada kreaturen.
Födelse och dop
Trollen kunde komma och förbyta de nyfödda barnen, det har jag hört. Därför fick man ej släcka i spisen förrän de var döpta. När de skulle med barnen till dopet, så hade de lindat in ett psalm- boksblad på dem. En kvinna, som ej var kyrk- tagen efter sitt barns födelse, skulle ej gå ut efter solens nedgång.
Bortbytingar.
Ja ä så gammel så ja ha sett Tiveden växt upp å bränt ner sju gånger, men aldrig har jag sett att di ha bryggt i ett äggskal förr, sa bortbytingen. Ibland kom trollen och bytte till sig barnen.
Grusåsar
Trollen skulle bygga en väg från Kålseberget till Virse Hatt. De skulle börja i var sin ända och mötas på vägen, men solen gick upp, innan de var färdiga. En jätte bar sand i en påse, det blev ett hål, så sanden rann ut. Så uppkom "Hålta ryggar".
Eld mot trolldom
Dom bruka kasta en eldbrand förr efter dom som dom trodde skulle trolla, då hade dom ingen makt. Jag minns en här som gjorde det en gång. Det var en tattarkäring in, och hon hota väl på något vis, och hon [bondhustrun] kom ihåg det där och slängde en eldbrand efter henne.
Trull-spur i Martebo
I Qvie hage i Martebo synas djupa hålor i bergs-hällen, liksom efter stora ofantliga fötter: man säger att trollen trampat så hårdt på berget, att deras fötter deri lemnar spår efter sig; och derför så kallar man stället "Trullspur".
Valhagar
Väl-hagar ängar (vid Sälle) der kyrkan fordom stått —, eller först skulle byggas, men nedrefs om nätterna af trollen; — hvaraf ännu grundvalarne synas. Båppare-Mor i Eista, som der är född. IX Guta-ord, s. 63.
Troll
En gång skulle en hustru föda ett barn, och ett troll hade kommit in och lagt sig på påommen. Trollet ämnade ta barnet, men det var någon som nämnde Jesu namn just som barnet föddes. Då sa trollet: "Det skulle du inte ha sagt", och så sprang det därifrån.