Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Jul.
Om de gick avigt runt huset tre gånger jula natt och de inte såg alla vid bordet, så dog den, som fattades, under året. Och jula natt var allt vatten i åns och källor förvandlad till vin. Och jula da fick de inte sopa, för då sopade de ut jula. De so- pade ut välsignelsen för hela året.
Gamla seder under julen
Förr i världen skulle man alltid ha halm på golvet. På julaftons morgon gjorde man halmen iordning på logen, och sedan tog man in den i stugan. Det tillgick så att man började längst framme i stugan med rötterna framåt (alltså mot väggen). Den andra raden lade man den med toppen framåt, och på samma sätt alla de anda raderna till hela golvet var täckt. Av halmen flätade man jubockar som man ställ- de på golvet. Och så skulle man lägga sig på ryggen med hu- vudet åt julbocken till, och så skulle man kasta benen över huvudet och ta bocken med fötterna. Natten till annandagen brukade, den manliga ungdomen ha för sed att gå omkring i bygden och måka som det kallades Det tillgick så att den på somliga ställen kastade in mer gödsel än där var och strödde ut den i hela ladugården, smetade ner dörrhandtagen med gödsel och fyllde krubborna ända / upp till taket med foder och gjorde så mycket ont de kun- de och sedan gingo de sin väg. Men på en del ställen kas- tade de ut gödseln ordentligt och gjorde rent och iordning och fodrade kraturen ordentligt och sedan gingo de fram och sjöngo: Nu har vi måkat och nu har vi gett, och vi finge en sup vore inte för fett ! Och så kom husbonden ut och bjöd in dem, så de äntligen fingo den efterlängtade supen. Tredjedag jul brukade ungdomen rida omkring i bygden. Dessa ritter kallades staffande. Då voro ryttarna klädda i mörka kläder dekorerade med gula band och knappar, så de skulle föreställa soldater. Och hästarna hade de klätt ut med blommor, tillverkade av papper, och så hade de flätat deras svansar. Under sina besök i gårdarna sjöngo de: 1.) Staffan hälsar god morgon, god morgon, god morgon. Det är nu tredjedags morgon. Allt för den ljusa stjärnan. Kom gossar låt oss lustiga vara. För en gång jul om året bara. Sjung fallerallala ! / 2.) Ja, nu är julen kommen fram, kommen fram, kommen fram. Nu är det glädje för var man. Allt för den ljusa o.s.v. 3.) Ja, nu är det tredje dag jul, ja tredje dag jul. ja tredje dag jul. Då vi blive plågade av brännvin och öl. Allt för den ljusa o.s.v. 4.) Vi se på Eder skorsten vit, skorsten vit, skorsten vit Och därför är staffan riden hit. Allt för den ljusa o.s.v. 5.) Vi ser på Edra fönster blå, fönster blå, fönster blå. På bordet står var vi skola få. Allt för den ljusa o.s.v. 6.) Så rida vi fram till källan knut, källan knut, källan knut. Är husbonden hemma så kommer han ut Allt för den ljusa o.s.v. 7.) Ja, nu kommer far med glaset, med glaset, med glaset, Och skänker oss hela kalaset. Allt för den ljusa o.s.v. 8.) Nu kommer värdinnan, värdinnan, värdinnan. Hon skänker oss brödet det fina. / Allt för den ljusa o.s.v. 9.) Finns et någon flicka fin, flicka fin, flicka fin. Så öppnar hon sitt äppleskrin. Allt för den ljusa o.s.v. 10.) Skål kamrater vi supa Eder till, vi supa Eder till, vi supa Eder till. Så många som höra vårt sällskap till. Allt för den ljusa o.s.v. 11.) Skål kamrater vi glaset tömt ut, vi glaset tömt ut, vi glaset tömt ut. Men inte för dem som se usige ut. Allt för den ljusa o.s.v. 12.) Tack och tack det skall Ni ha. För att Ni oss har fägnat En god jul, ett gott nytt år. Det önskas av oss alla. Allt för den ljusa o.s.v.
Julafton
När folket från Dalen och gårdarna häromkring for till kyrkan julmorgon så lyste de sig med 'bloss'. När Gravadalssjön och ###sjön låg frusen så körde de på isen. Julaftons morgon steg man upp tidigt för att man skulle hinna bli färdig med de olika göromålen tidigt. Ju tidigare på dagen man blev färdig med arbetet och kunde börja fira jul ju tidigare skulle man få an### färdiga kommande år. Och det var så noga med att allt arbete skulle vara färdigt när de ringde in julen från kyrkan. Inte skulle man gå till lagårn efter sol den kvällen. Allt skul- le vara undanstökat. Detta var nu i mitt hem. - Först på morgonen fick vi smörgås, / så fick vi reda oss tills dess vi doppade i grytan. Vid tretiden på dagen vidtog doppningen. Då sat- te man grytan mitt på bordet och så satte vi oss omkring bordet, tog bröd och doppade. Till brödet åt vi av julkorven samt kött och fläsk. Strax far hade doppat i grytan gick han ut och satte upp "speckeneka" så att fåglarna skul- le få något till mat. När han tröskade på hösten så valde han ut av de vackraste kärvar- na, sådana som fanns mycken mat i, så lade han dem att inte råttor el. d. tog något av dem. Han satte en julnek vid varje lagård eller en nek vid svinhuset och en vid lagården. Eller och en på vardera sidan om lagården. Han brukade alltid sätta upp två kärvar. Jag hörde intet annat om denna nek än att fåglar- na skulle ha mat till julen. När den togs ner gavs den till kreaturen. Stugans klädsel. I mitt föräldrahem kläddes inte stugan på särskilt / sätt. Men min farmor satte upp tyg på bjälkarna i taket. Tyget var så brett som bjälken så hang det fransar nedanför bjälken. Det var vit linne- väv och fransarna voro flätade för hand. Framsi- dan på varje bjälke voro prydda på det sättet. An- nan klädsel hade de inte. Julbrasan. På kvällen tände de en "resell" å storspisen. Då la- de man på stora björkknoster så att det blev en riktig eld. Julkvällen dukades bordet i köket och alla i fa- miljen satte sig omkr. detsamma. Far brukade då läsa något Guds ord. Kvällsvarden bestod av gröt och fisk. Det var risgrynsgröt med en mandel i .Den som fick mandeln av de unga som del- tog i måltiden skulle bli först gift. Så an- vändes ju brännvin och juldricka till fisken. Bordet dukades av. Blott julhögen skulle lig- ga kvar. Hörde intet om att tomtar eller de / döda skullöe komma och gästa på julnatten. När mor hade diskat och gjort färdigt så gick man till sängs. Julgranen. Jag minns att vi hade julgran då jag var liten. Det var en liten granbuske med ljus och papper på grenarna. Till julen bakade mor "julstompar". De bakades av sik- tat rågmjöl. De voro inte så stora som det bröd man brukade baka, men de voro bra tjocka. Som- liga av dem naggades i kanterna andra voro onaggade. När man lade upp dessa i en hög på julbordet så lade man först en naggad 'stomp' därpå en onaggad och så en naggad igen och så undan för undan. På alltsammans lades julosten. Denna hög stod på bordet över hela julen och endast julosten fick röras. 'Stompane' skulle bevaras i sädesbingen till 'stomponsdan' i påskveckan. Då togs de fram och förtärdes. Högen kallades "julhög". / Mor stöpte ljus till julen. 'Julljuset' stöptes med tre grenar det stod på julbordet och brann på julkvällen. Jag tror visst inte de hade råd att låta det brinna länger. Om julljuset slocknade när man hade tänt det så skulle någon dö i huset under året. Halm hade de inte på golvet i mitt hem, men de hackade granris och strödde på golvet.
Julafton
Julklapparna skulle de kasta in förr. Och först på julaftons morron skulle man bära in ved och lägga fullt i en vrå från golv till tak och sätta för bräder så att den låg stilla. Men den veden fick inte röras under julen, utan det skulle bäras in särskild ved i köksförstun att elda med då. Men efter de första helgdagarna fick man ta av den opplagda veden också. Julgranar skulle sättas opp vid dörrar och portar på julafton eller dagen före. De stora granarna vid portarna var barkade nästan ända opp i toppen. / Något arbete på logen julaftons morron har jag inte hört talas om här. Vi såg om djuren hemma på morron, och sen satte vi opp granarna. Sen fick vi kaffe och julost, och så skulle vi doppa i grytan i stället för middag. Sedan var det att se om djuren igen, och husmor och döttrarna gjorde julklapparna i ordning. Så skulle alla tvätta sig på e.m. i samma balja och samma vatten och medan de höll på med detta, kastades julklapparna in, så att de kunde hamna i baljan ibland. Och så skulle man ut och försöka få tag på den, som kastat in jul- klappen. Kreaturen fick en otröskad havranek eller gröpe på julaftons / kväll, och så sa' man "God jul" till varje djur. Och hönsen fick vete, och eftersom de inte ser i mörkret, så skulle man stå och lysa dem med en fotogenlampa, medan de åt. Julkärven till fåglarna sattes opp så fort det dagades på julafton. Man tog undan en kärve när man tröskade och gömde den sedan till jul. Till Kyndelsmäss satte man opp en ny kärve, det var "lilla jula." Men kärvarna användes inte till något särskilt sedan. Det skulle vara sär- skild ved till julbrasan, nyhuggen, vacker ved. Sen skulle man inte röra om i den, och så skulle man se efter på morron, om det fanns några spår i densamma, / i så fall skulle någon i huset dö under året. Och om det var någon död i huset, så skulle den komma tillbaka under natten och smaka på julmaten. Skinkan och flera rätter skulle alltid stå kvar på bordet under natten. På julaftons e.m. sjöng far julpsalmer och läste evangeliet. Att de tagit in halm på julafton och brett ut över golvet, har jag hört talas om, men det var för längre tillbaka sedan. På julmorron sattes ljus i alla fönster och t.o.m. oppe på vindarna. Sedan efter jul- ottan på juldagen var alla hemma var för sig. På juldagen fick de / inte heller göra rent i ladugården. Före jul kom det så många fattiga, som fick bröd och korv och ljus. Och på själva julaf- ton kunde kokas en stor gryta med sovel i bondgårdarna, och så bar de av detta samt ljus och korv och julgröt till fattiga i socknen. Till jul bakades vörta- bröd och surbröd och så "vitbröd", stålsiktat. Och så bakades ""julaleven" som gömdes till våren. De bakade också sär- skilt "brännvinsbröd" till jul, mycket tunt bröd av siktat mjöl, som sedan torkades. De sa', att djuren kunde tala på julnatten. Det var på ett ställe, som en lyssnat på dem, och då hade husdjuren sagt, att de / inte skulle behöva svälta under året, ty det fanns så och så mycket säd kvar i halmen. Men då tröskade bonden om halmen, när han fick reda på detta, och sedan svalt husdjuren ihjäl. Alla, som kom på besök under julen, skulle bjudas på något, för att de inte "skulle bära bort julen." De fick då för det mesta ost, bröd och brännvin. Men då var det genant att äta opp alltihop, de skulle bara nypa litet av brödet och smaka på brännvinet och sedan låta det vara. De fick inte vara glupska. Men detta var ju mest före min tid.
Frågor om julseder och dyl.
Uppgifter av en 84 år gammal person, som dock ej ville att hennes namn skulle näm- nas därför att hon trodde att det skulle publiseras. Född västra delen i Stala socken Orust. (Namnet kan möjligtvis medelas under förbehåll att det ej får komma till ofentlighetens känedom) Sifrorna i marginalen hänvisa till frågans nummer i den av Västsvenska folkminnesföreningen utlämnade frågelistan. "Frågor om julseder och dyl." 1. De arbeten, som skule vara avslutade före jul i hem- met och på gården voro: tröcke, bak, brygg 3. Några särskilte förberedelser för bak, brygg, yste, slakt, ljusstöpning, rengöring i stugan m.m. annat än rent nöd- vändigt, ej av vidskeplig art mindes hon ej. Nej, veckan före jul. Nej inget av vidskeplig art. De stöpte like många grenar på ljusen som det var barn i familjen. 4. Båtsman (det samma som marinsoldat) och kyrkväcktaren då kallad "stöten" skulle hava lön i form av matvaror till jul. man gav dem bröd smör, ost, fläsk, kött och anat sovel samt ljus. Detta kallade man för julkost. Båtsman skulle även hava utredningkost Tiggare och anat fattigt folk bådo endast om ljus till jul. (Sälv anser jag detta vara oförstånd eller glömska emedan andra säga att de bådo även om mat, bränvin och ved) 5. Lusia dagen firades med supgille och dans och sedan slogos deltagarne så mycket att andra människor icke utan tvengande om- ständigheter gåvo sig ut. / 7. I sagemannens hem begagnades ej julhalm eller figurer av halm 8. D:o 9. D:o 10. Julgranen började användas för ca: 50 år sedan 15. Sagemannen berättade att Prosten Sjöstet å Tegneby varje julafton gick till sina kreatur och sade, under det han klappade djuren, "Nu är det julafton", och så fingo de hö eller bättre mat än vanligt. 17. Julbordet skulle stå dukat från julafton till annandag jul berättade sagemannen att hennes föräldrar berättat. och ingenting fick utföras på juldagen, särskilt betonades att man i hennes förädras tid användes en sorts fiskfat av ända till en aln i dia- meter med en skål i mitten på en "tapp" eller fat, alt av svarvat trä i ett stycke. I själva fatet var fisk och i skålen sås, och så gick man på juldagen och tog en bit fisk med handen doppade den i såsen till "knogarne" (andra leden på fingrarne från spetsen räknat) sen åt man opp den 21. Man skulle åtminstone hava något av jul- brödet tills man satte plogen i marken om våren 25. När den yngre nös vid julbordet nös han ut den äldste > den äldste skulle dö nästa år.
Julafton
På julafton förr la de ut halm på golvet. Min mors föräldrar här i Råda la ut halm på golvet till jul. Men jag vet inte att hon sa att de gjorde något särskilt med den, utan de tog ut den bara. Maten skulle stå kvar på julbordet under julnatten, o det skulle vara för att det inte skulle fattas något sen under året utan räcka till. Så fick korna en kaka bröd på julkvällen.
Julafton
Så snart som "lelle julaftan" var inne fick ingen främmande gå från stugan utan att få fägnad. Det gjorde detsamma om det var tiggare eller luffa- re. Alla skulle ha. Vanligen blev det en sup å en brödbit till den. Ingen fick "ta jula med sig". Det var så ända till tjugondag Knut. Den förste som kom på nyår skulle ha fägnad, åtminsto- ne om det var en karl. Kvinnfolkfrämmande tyckte de inte om att få på nyår.
Slakt.
Slakt skulle ske daa före jul. Allitd tidigt på ottan; det gick inte an att ta den på någon annan tid på dagen. Slakten förrättades inne i stugan (stoia); inte i köket, såvitt jag kan minnas. Småpojkar fingo stå och lysa slaktaren med spingestickor. Jag hörde aldrig, att det skulle skäras kors i hjärtat.
Slakt
De brukade slakta så där tre veckor före jul. På Älgå herrgård brukade de så. Då slaktade de både nöt å svin. Jag kände till gamla, som inte kunda slakta ett svin förrän de hade kastat en pinne i svinstian. Det var för att de snart skulle få en gris i stället. Så gjorde de när de hade lett en ko ur båset. Det var slaktarn som skulle göra det.
Julen
I mitt hem skulle julneken vara upphängd in- nan julen ringdes in. Man fick inte försumma det för klockorna skulle ha ringt över över den om fåglarna skul- le ha någon välsignelse av det som fanns i den. När far hade satt upp den gick han in och tog en sup ('speckesupen') och smaka på julosten. Om nyårsnyet var kallt skulle man få kall vin. ter och varm och torr sommar. Far brukade säga det.
Sägen. Troll.
I Förstens berg bodde förr troll. De skulle baka till jul. Men så gick grisslorna sönder för dem. Då lade de upp dem på berget. Nedanför berget bodde en soldat, som hette Först. Han lagade grisslorna åt trollen och lade dem tillbaaka. I ersättning fick han ett par stora, fina kakor som kom upp ur berget. Men han såg aldrig något av bergatrollen.
Lucia
På lussemorron skulle de förr ha ost och smörgås på sängen, det var "lussefrukost." Ett par i huset gick opp och gjorde i ordning o gav de andra detta på sängen. Då skars "lussosten", det var ystat en särskild ost till lusse och en till jul, "lussosten" var inte så stor. Sen låg de på det där tills det blev vanlig tid att stiga opp. Korna skulle få fint hö på lussemorron.
Troll
På ett ställe kom troll in och stal vörten om jul. Husets folk kunde inte förstå att det inte blev någon drick. Plötsligt kom ett troll fram till gården och ropade: "Vörtasnika ska gå hem, gamla mor ä dö!" Trollet som kommit för att stjäla kröp nu fram under sängen och fick brått att ge sig av.