Transkriberad uppteckning

Julklapparna skulle de kasta in förr. Och först på julaftons morron skulle man bära in ved och lägga fullt i en vrå från golv till tak och sätta för bräder så att den låg stilla. Men den veden fick inte röras under julen, utan det skulle bäras in särskild ved i köksförstun att elda med då. Men efter de första helgdagarna fick man ta av den opplagda veden också. Julgranar skulle sättas opp vid dörrar och portar på julafton eller dagen före. De stora granarna vid portarna var barkade nästan ända opp i toppen. / Något arbete på logen julaftons morron har jag inte hört talas om här. Vi såg om djuren hemma på morron, och sen satte vi opp granarna. Sen fick vi kaffe och julost, och så skulle vi doppa i grytan i stället för middag. Sedan var det att se om djuren igen, och husmor och döttrarna gjorde julklapparna i ordning. Så skulle alla tvätta sig på e.m. i samma balja och samma vatten och medan de höll på med detta, kastades julklapparna in, så att de kunde hamna i baljan ibland. Och så skulle man ut och försöka få tag på den, som kastat in jul- klappen. Kreaturen fick en otröskad havranek eller gröpe på julaftons / kväll, och så sa' man "God jul" till varje djur. Och hönsen fick vete, och eftersom de inte ser i mörkret, så skulle man stå och lysa dem med en fotogenlampa, medan de åt. Julkärven till fåglarna sattes opp så fort det dagades på julafton. Man tog undan en kärve när man tröskade och gömde den sedan till jul. Till Kyndelsmäss satte man opp en ny kärve, det var "lilla jula." Men kärvarna användes inte till något särskilt sedan. Det skulle vara sär- skild ved till julbrasan, nyhuggen, vacker ved. Sen skulle man inte röra om i den, och så skulle man se efter på morron, om det fanns några spår i densamma, / i så fall skulle någon i huset dö under året. Och om det var någon död i huset, så skulle den komma tillbaka under natten och smaka på julmaten. Skinkan och flera rätter skulle alltid stå kvar på bordet under natten. På julaftons e.m. sjöng far julpsalmer och läste evangeliet. Att de tagit in halm på julafton och brett ut över golvet, har jag hört talas om, men det var för längre tillbaka sedan. På julmorron sattes ljus i alla fönster och t.o.m. oppe på vindarna. Sedan efter jul- ottan på juldagen var alla hemma var för sig. På juldagen fick de / inte heller göra rent i ladugården. Före jul kom det så många fattiga, som fick bröd och korv och ljus. Och på själva julaf- ton kunde kokas en stor gryta med sovel i bondgårdarna, och så bar de av detta samt ljus och korv och julgröt till fattiga i socknen. Till jul bakades vörta- bröd och surbröd och så "vitbröd", stålsiktat. Och så bakades ""julaleven" som gömdes till våren. De bakade också sär- skilt "brännvinsbröd" till jul, mycket tunt bröd av siktat mjöl, som sedan torkades. De sa', att djuren kunde tala på julnatten. Det var på ett ställe, som en lyssnat på dem, och då hade husdjuren sagt, att de / inte skulle behöva svälta under året, ty det fanns så och så mycket säd kvar i halmen. Men då tröskade bonden om halmen, när han fick reda på detta, och sedan svalt husdjuren ihjäl. Alla, som kom på besök under julen, skulle bjudas på något, för att de inte "skulle bära bort julen." De fick då för det mesta ost, bröd och brännvin. Men då var det genant att äta opp alltihop, de skulle bara nypa litet av brödet och smaka på brännvinet och sedan låta det vara. De fick inte vara glupska. Men detta var ju mest före min tid.