Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Lucia
På lusse fick husdjuren "lusse- frukost", havrenecker. Man skulle opp o äta tidigt på lussemorron, o sen fick man lägga sig en stund om man hade tid. På lucia visa sig tomtarna för kolarna vid milorna, de dansa på milkullarna o sjöng att nu "var det 11 nätter te jul." De var glada då för de skulle få något gott till jul.
Slåtter, skörd.
Sista neken som bands på åkern för åkern var så liten. En tog de sista stråna till den neken. En lade ihop väl å band henne riktigt. Hon var ungefär 1/4 av en vanlig nek. Brukade ha henne i visthusboden på några käppar i taket. På julafton bars hon in. Det var för att det skulle bli lycka under julen å hela året. Hon kallades för "löckenek".
Legendariska sagor
Det var en gång en tös som tjäna på ett ställe. När hon skulle gå hem till jul, så fick hon bröd med sig, som hon skulle ge sina fattiga föräldrar. När hon kom till en myr, så ville hon inte förstöra sina nya, granna skor. Hon kastade brödet före sig och trampade på det. Men hon kom aldrig från den myren, för hon sjönk ned, och det var ingen som kunde hitta henne mer. Men brödet låg på myren.
Jul.
Till jul skulle allt tvättas invändigt sen bredde far ut julahalm och i den fick vi ligga så från jul- afton till lillajula därför att Jesus legat så. Far hade köpt ett papper med tre ridande män på och kring det skulle vi samlas och sjunga psal- mer. Julottan gick vi till för kyrkan låg intill, men far tog oss en i var hand och till den kyrkogången hade vi träskor på fötterna allihop.
Hösthalvåret
Sjusovaredagen skall man gå upp tidigt annars blir man slö alla mornar ända tills nästa sjusovaredag. Om peterifäng skall man smaka på allt grönt så växer det sedan i fläng. Om stubben bär hhatt Andersmässenatt då får vi snö till vafferdagsnatt. Om det regnar peterifäng, då mältar rågen på äng. Om Andreas gråter blir julen inte våter.
Trettondedagen och Knut
Det var julkalas och "***lekestôver" (lek- stugor) hela tiden från annandag jul till tjugondag Knut, och då på tjugon- dag Knut var största festen, om de hade någon välfägnad kvar. Min mor tala om, att "långe förr" skulle de "sopa ut jula" på tju- gondag Knut, men det vet jag ej vidare om, de gick till andra ställen o sopa. Min mor var född här i Ransberg.
Annandag Jul
Man red staffansritten på natten mellan Juldagen och Annandag Jul. Åt sina vänner fodra- de man djuren, ryktade dem och hävde ut gödseln under dem. Ovännerna gjorde man spektakel, så som att man band upp svansarna på djuren. Gödseln kun- de hävas på gången i ladugården eller i ladan. ”Staffansske” kallades det att göra ofog. Vad var och en deltagare vid staffansritten skulle göra, räkna- de man ut i förväg.
Årsgång
Man hade flera olika sätt att söka ta reda på kommande händelser. Ett sätt var att gå årsgång. Detta skedde om jul och nyår. Den som gick årsgång fick inte tala om det först. Han skulle tigande gå runt en kyrka och sedan gå hem igen. Han skulle med ledning av vad han såg och hörde kunna veta, vad som kom att inträffa under det kommande året.
Hösthalvåret.
Regnar det på Gallen, så växer det säd på hårda hallen. När Anders braskar, skall julen slaska. (Har aldrig hört rimmet: När stubben bär hat o.s.v.) Intet tal om Brynolf, intet förbud att slå gräset o.s.v. Bartolomeus blir det alltid storm. Om Marta pessar i nöten, blir det inge kärne i nöten.
Vårarbete
De började våren, när det var lämpligt. - När de fick se plogärlan, då var våren kommen. Om de fick se hen- ne i bringan skulle de få sorg. Fick de se henne bak eller på sidan det skulle också betyda något, men det minns jag inte vad det var. Kakan de gömt från jul skulle de äta upp, när de börja- de våren. De åt upp den inne. Jag hörde aldrig om något de gjorde för att få god skörd.
Mara
Min morfar var med en annan skomakare, som hette Svan, och arbetade på ett ställe i Idala en natt strax före jul. Rätt som det var, så satte sig en tös upp i bädden och ville ut genom fyren. "Hyss, hyss, hyss, det är långt till Knäred å ria", sa hon. Svan slog till henne med en rem, och då gick hon och lade sig igen.
Julseder. Julebocken.
Julseder. Juldagen sov en i sko. Då tog far ō mor tre kvistar en av gran, en av fur ō en av en ō lade under kudden i sängen. Julebocken. De hade alltid en julebock revad med halm. Den togs in om julafton ō stôgs unner bolskiva, när en åt julekväl. Sen stôgg den unner bole te julas slut, ō dä va Knut dä.