Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Häxor och trollkarlar
93. Orden lövja, lövjeri och lövjerska ej kända. 94. Finnarna var trollkunniga. Folk var rädda för finnar- na och deras trolldom. Brukade komma finnkäringar och finngubbar uppifrån socknarna. Det var bäst att hålla sig väl med dem, för då kunde en få hjälp av dem och så var det inte farligt att de trollade. Det var från finnarna som trolldomen kom. Varje troll- kunnig person kallades inte finne för det var allt de av traktens folk som hade lärt sig att trolla också. 95. Om en spottade efter den som kunde trolla, så hade han ingen makt den gången. 96. "Väryringar" var inte hälsosamma. 97. Trollkäringar hade "pukharar" som de skickade ut att ta mjölken från andra. Den som ville ta mjöl- ken från andra begagnade sig av dagg, som föll om / midsommarnatten. De gick på andras ägor och tog reda på daggen. Sedan gav de den åt kreaturen. 98. Strumpeband har jag inte hört något om, men mor min såg en käring som stod och mjölkade på tagel- strån. Hon skulle kunna få mjölk på det viset. Men det var andra som fick släppa till. 99. Har inte hört att käringar kärnade smör i en bäck, men att de gick ut och ställde sig att kärna för att de skul- le få mera smör, vet jag.
Troll
Här är ett berg borta, som vi kallar Gullberg, här i Hjältaljunga Där bodde troll. Det är en sägen om att 'gårdbönderna' (grannarna) här gick dit och lånte kittlar av bergatrollen, när de skulle slakta. Och så la de en korv i, när de bar hem dem. Och kitteln blev ta- gen in i berget. en gång skickade de dit drängen med kitteln. Så tog han korven och löste byxorna och la en annan korv istället. Men sen fick de aldrig låna kitteln mer. Där skulle stå en gullväv inne i berget hos trollen. Det var därför de kallte berget Gullberg. Där var ett berg i Hultahage, som de trodde fanns troll i. Och det är väl inte omöjligt, att det fanns sådant i tidens början. Men nu är det väl borta. För att inte barnen skulle bli bortbytta av bergatroll skulle de lägga stål i sängen hos dem – Det berättas i mina barnaår en sä- gen om, att där var en bortbyting på ett ställe. De tog och eldade upp / ugnen och satte barnet på en 'gresla' och skulle bränna upp det. Men då kom trollet med deras barn och fick sitt istället. – Jag vet inte var det hade hänt, men mina föräldrar talte om det. Och de påstod det skulle vara sent. De talte om det efter sina föräldrar.
Svartkonst
När Blåsman skulle bota ett kreatur så strök han med handen över ryggen på det å mum- lade. Finn-Erik hade mycket med trolldom att göra. En gång så blev han ovän med en. Denne tog Finn- Erik över marken å klämde till. Den som tog taget med Finn-Erik hann knappt hem förrän han började att fälla håret. Håret gick av honom helt å hållet. Till slut var han tvungen å be Fenn-Erik om förlåtelse. Men då började håret växa igen. Palin var en riktigt trollkarl. Han kunde trolla så, att folk blev från vettet. Det var på ett ställe som det var en pojk som hade varit å stulit en tjäder. Det var för Palin som han hade stulit den. Palin fick fatt på pojken å det gick inte / å komma undan utan han var tvungen att ta- la om å säga att det var han. Mor till poj- ken tog tjädern å slog till trollgubben med. Ef- ter den dagen så var förståndet borta på poj- ken. Han har en dotter, som jag tror lever ännu i dag. Hon är inte klok. När han skulle trolla på en, som han tänkte att göra från vettet, så trol- lade han fel, så att det blev dotern som blev konstig. Det gick aldrig bort.
Bergväsen
Man talade om "bergfôlk", "bergkäringar" och "berggôb- ber". Något särskilt berg som de bodde i hörde jag inte talas om. Det talades mest om sådant för att skräm- ma barnen el. för att göra barnen snälla. Det talades så mycket om "bergtroll" när jag var barn. Trollen hade skatter i berget. Det skulle vara stora rum. Mor berättade en sägen om en piga som hade bli- vit bergtagen. Hon var i berget länge, men så orka- de hon smyga sig ut. Så talade hon om att trollen ha- de så fint, så hon hade aldrig sett så förr. Det var silver och guld både till väggar och tak. Men de hade inte annat än grodor och ormar att äta. Trollen hade kreatur. Och det hörde jag i min ung- dom, att kvinnfolken kunde säga att de hört så kon- stiga bjällror i skogen. Det skulle vara trollen som / var ute med sin boskap och vallade om kvällarna. De kom inte fram med sina kreatur förrän folket ha- de släppt in sina. Men det var de som trodde att det var "skogråa" som hade konster för sig, så att de som letade efter kreaturen skulle bli förvillade och komma bort i skogen. "Berghunden" höll till i bergen. Han var osynlig. Han hade skall som en vanlig hund, men skallen var så fin. Jag hörde sägas att han jagade trollen om nät- terna, om han fick spår på dem. Om en kom i vä- gen för honom, så blev en sjuk.
Häxor och trollkarlar
Finnarna kunde trolla. Det fanns inga andra än de som kunde trolla. Om en gick till dem, så kunde en få reda på så mycket. Om en kom ut för en som ville trolla på en, så skulle en stryka till honom rätt för mun- nen eller näsan, så att en slog ut tänder- na på honom eller att han fick blöda näs- blod. "Värgôbben" har en kalla denna blåst som kom och snodde stickor och löst med sig i luften. Det var fullt med vast i den. Kom en in i den så blev en sjuk. Vet di tala om, att folk blev underliga i all sin tid sedan. En var rädd att främmande skulle komma och / smeka eller klappa kreaturen för en. Var inte bra om någon kom och berömde dem för en heller. Di kunde ta mjölken för en. "One öge" tog mjölka från korna. Det var finnkäringar som satt och kär- na smör i bäckar. Det var en gubbe som råkade att gå ut om påskkvällen och smälla av ett skott i luf- ten, och då kom det en käring dunsande ned. Det var en käring från socknen. Han hade skjutit henne i lårbenet. Då bad hon att han skulle ta isär bössan och smörja låret hennes med den smörja som fanns i låset. Han skulle få en oxe av henne, bara han inte tala om vem hon var.
Troll
I Vristulven bodde ett sjötroll hon var god- modig och snäll bara de inte fiskade hennes gäddor, på våren när gäddan lekte var hon lätt att taga och då var sjötrollet i misshumör. Skulle man fiska var det bäst att lova, att hålla sig till abboren och mörten samt offra en silverpäng i vattnet. I Flämsjön bodde ockse ett sjötroll och ofta ville hon ha bud till henne. Den som ordentligt uträttade ett sådant ärende hade sedan alltid god fiskelycka. I skogen var också troll men av en elakare sort, de ville människan bara ont, endast flinta eller stål kunde hindra dem att göra ohägn i går- darna, och sina ungar som de gärna ville ha / Oscar Larsson Lerdala Troll 2 bortbytta, för deras egna var alltid fula och vindögda. Skatorna hade de att stjäla silver åt sig. Om ett barn före 13 års ålder fick något knutigt utslag eller växt så hade trollen på- fört det från sina egna ungar. Pojkarna fick därför av papporna slidkniv så snart de kunde hålla i skaftet, och flickor- na nål och syring ägde de sådant voro ungar- na säkra för trollskott.
troll
Emellan Lindome och Älvsåkers kyrkor gick en gammal väg förr. Där var ett ställe där di påstod att det skulle vara troll. - Det skulle vara en klockare i forntiden som red mel- lan Lindome och Älsa (Älvsåker) kyrkor. Det var visst juldan di antasta honom, när han skulle köra till ottesången. Di hade visst narrat in honom. Di gav honom nån- ting å dricka, men han kasta det över huvut. Då blev di rasande på honom och slängde ut honom så han bröt benet. Det var uppe i Björketorp i Älvsborgs län en som red. Trollen hade en guld- eller silverkalk vilket det var och gav honom. Han slog ut det över huvet, så det brände upp hå- ret på länden på hästen, men så behöll han / kalken och så red han. Men så var det två troll som bodde nära ihop och som var ovänner x . "Haha, nu miste Sisela sitt horn", sa det andra trollet. "Ri på åkern din snåle, annars så tar dig hin håle," sa det till man- nen. Den kalken har di i Björketorps kyrka än i dag. - Så snart det var odlad jord har trollen ing- en makt. x Det var det ena av de trollen som miste sitt horn.
Troll
Här är ett berg borta, som vi kallar Gullberg, här i Hjältaljunga. Där bor troll. Det är en sägen om att 'gårdbönderna' (grannarna) här gick dit och lånte kittlar av bergatrollen, när de skulle slakta. Och så la de en korv i, när de bar hem dem. Och kitteln blev tagen in i berget. En gång skickade de dit drängen med kitteln. Så tog han korven och löste byxorna och la en annan korv i stället. Men sen fick de aldrig låna kitteln mer. Där skulle stå en gullväv inne i berget hos trollen. Det var därför de kallte berget Gullberg. Där var ett berg i Hultahage, som de trodde fanns troll i. Och det är väl inte omöjligt, att det fanns sådant i tidens början. Men nu är det väl borta. För att inte barnen skulle bli bortbytta av bergatroll skulle de lägga stål i sängen hos dem – Det berättades i mina barnaår en sägen om, att där var en bortbyting på ett ställe. De tog och eldade upp ugnen och satte benet på en 'gresla' och skulle bränna upp det. Men då kom trollet med deras barn och fick sitt istället – Jag vet inte var det hade hänt, men mina föräldrar talte om det. Och de påstod det skulle vara sant. De talte om det efter sina föräldrar.
Trollen bortmanas.
I Mäkipä by finns ett berg, till vars inre en smal gång leder. Där denna slutar, bo troll, rika på guld och silver. In i deras egentliga rum slipper ingen, emedan en stor sten alltid ligger för dörren. Man har försökt att medelst pärtbloss genom ett hål belysa rummet, men fåfängt, ty trollen blåsa genast ut elden. Så mycket har man dock sett, att guld och silverkannor finnas där i tillräcklig mängd. Trollen sägas förut ofta visat sig, men emedan de varit ostyriga och elaka, skall en präst läst dem därifrån, vilket icke gick så lätt, ty han måste särskilda gånger till stället, förrän han fick dem att fly. Första gången sade de, att de icke behövde lyda honom, därför att han om morgonen skott vänstra foten först, andra gången, för att han visserligen hade krage, men ingen kappa, tredje gången måste de vika, sedan de först begärt att stänga dörren, vilket tilläts dem, varefter de flögo bort i skepelse av tre svarta korpar.
Varulv
Det vet mamma talat på, att en skulle akta sig, när en var barn, för en kunde bli en varulv, sa hon. Det var trollen som kunde skapa om en så att en blev likt ett djur. Sen kunde di inte få en till människa igen. En kom i en hamn, sa hon. Jag var så rädd för detta, när jag var barn.
Bjäran
Säger att det finns så’na som kan trolla. Två dalkullor kom hit en gång och låna hus. Torparhustrun stog och kärna’ och fick inget. Då sa’ dalkullan: “På kullans ord skall hon kärna” och så fick hon smör.
Spökeri
I Stommen fanns en person som var så rädd om kvällarna att han inte vågade gå. Skulle han någon vägen på kvällen, så red han. Han var rädd för trollen och spökena, men om han var till häst, så menade han, att de inte kunde ska- da honom, för då höll han fötterna i stigbyglarna, som var av mässing.