Transkriberad uppteckning

Man talade om "bergfôlk", "bergkäringar" och "berggôb- ber". Något särskilt berg som de bodde i hörde jag inte talas om. Det talades mest om sådant för att skräm- ma barnen el. för att göra barnen snälla. Det talades så mycket om "bergtroll" när jag var barn. Trollen hade skatter i berget. Det skulle vara stora rum. Mor berättade en sägen om en piga som hade bli- vit bergtagen. Hon var i berget länge, men så orka- de hon smyga sig ut. Så talade hon om att trollen ha- de så fint, så hon hade aldrig sett så förr. Det var silver och guld både till väggar och tak. Men de hade inte annat än grodor och ormar att äta. Trollen hade kreatur. Och det hörde jag i min ung- dom, att kvinnfolken kunde säga att de hört så kon- stiga bjällror i skogen. Det skulle vara trollen som / var ute med sin boskap och vallade om kvällarna. De kom inte fram med sina kreatur förrän folket ha- de släppt in sina. Men det var de som trodde att det var "skogråa" som hade konster för sig, så att de som letade efter kreaturen skulle bli förvillade och komma bort i skogen. "Berghunden" höll till i bergen. Han var osynlig. Han hade skall som en vanlig hund, men skallen var så fin. Jag hörde sägas att han jagade trollen om nät- terna, om han fick spår på dem. Om en kom i vä- gen för honom, så blev en sjuk.