Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Råttor
På Tomasmässan tre dagar före jul skulle de ställa bort råttorna. Då var det någon som klädde sig fin och läste något för dem. De skulle bli borta hela året på det sättet. Annars så brukade de säga att om det var någon som fick gå bort ofägnad under julen så skulle råttorna bli elaka vid dem. Då skulle de ta allt vad de hade i bodarna så att de inte hade något för att de var snåla under julen.
Juldagen
Om julmorgonen skulle den första som kom upp se noga efter i askan i spisen. Det minns jag att mor brukade göra. Om det såg ut att vara en stor fot efter en människa, så skulle någon av de äldre i huset dö. Var det fjät efter ett barn, så skulle ett barn dö. Om en brände upp soporna, som en sopade ihop på golvet medan julen, så blev det olyckligt för en under året.
årsgången
Di gick ut både till kyrkor å till klockestaplar, men om det var om jula, vet jag inte. Di gick klockan tolv. Di skulle gå ensamma å gå ikring kyrkan tre gånger. Skulle di få se vilka som skulle dö under året. Det var la till å "gå julagången."
Skrock och vidskepelse
Annanda jul hadde di för seremon,' att di skulle opp tidit å möka i lagårn hos granna å häva opp'et i krubbera åt krittera. De gjorde di på illakhet förståss. Så bjö di varandra på anndas-glyggen från den ena stuva te den annra.
Påskveckan
Dagarna i påskvec- kan kallades "askmån- dag, tvättisdag, dimmel- onsdag, skärtorsdag, långfredag o påskaf- ton." De ville gärna tvätta då på måndag för längre tillbaka se- dan, de hade ej by- kat då sedan jul. Och så sköljde man i sjön. Man tvättade till jul, påsk, midsom- mar o "oxsälja" (kreaturs- marknad i Filipstad 2:a onsdagen i sept).
Såkalas
Man bakade så mycket före jul, att det skulle räcka till ploganna. Man hade många brödspett i taket. På våren när ploganna tog sin början skulle hästarna eller oxarna ha av det brödet. Även fåren kunde få var sin bit. Krea- turen skulle bli starka av det brödet. De voro merendels skrana när de kommo ut om våren. Det var inte alltid som hästarna kunde hålla ploganna ut.
Julbordet och julbröden
Mitt på bordet lades julkakan eller 'pôpekàka'; den va så pass stor som en vanlig brödkaka. Kanten var inklämd med finget, så det såg ut som ett kugg- hjul (därav namnet; 'pôpe' = spene). På kakan lade de jul- korset. Se'n sattes julosten därpå och överst en smörask. Detta stod framme hela julen. Smöret och osten åts upp, så snart julen var slut. Men brödet fick inte ätas utan bars upp och lades i en havre- binge. Vid såtiden (på våren) togs det fram, och då var vi så glada, så vi kunna trillat omkull, för då tog de och dängde sönder julbrödet och delade ut det. Hela husets folk, karar och fruntimmer och barn och tjänare, fick sina bitar. Jag tror, det var ärter, som såddes den dagen. Det var i min mors tid det där bruket var. (Inget särskil med degen. - Inget plöjdes eller harvades ner.)
Julafton.
Julgran hade vi hemma i min barndom. Det var ingen jul utan att vi hade julgran. "Gåsefecker" (= Lummer) - långa revor, som ligger på marken, hackade vi som granris och strödde på golvet. Jag har också skurit granris på skärkista och strött på golven. Jag har varit med om julhalm hos mina släktingar i Lycke Tofta heter herrgårn. Min kusin var skeppare där för Kihlman på Kastellgården. De hade ett särskilt rum för halmen, och där låg vi och kulta. Julhögarna var det roligaste vi barn hade. Vi fick flera kakor. De skänkte från andra ställen också till barna. Så yste de en sär- skild ost till barnen. Mat hade de mycket bättre då än nu om jul. De åt så förskräckligt mycket till julen. / Julbrasan. Ett stort stycke bröd och ost och en sup skulle al- la sitta vid julbrasan på var sin stol och förtära på julaftons eftermiddag. Spår tittade de efter i askan efter julbrasan. Var det fotbrå', trodde de att en skulle dö i släkten, men om det inga fanns, trodde de, att alla skulle få leva till nästa jul.
Jul
Här stod man förr upp mycket tidigt juldagens morgon för att begiva sig till julottan. De som gick hade stora bloss i händerna. Torrt tjärbränsle anskaffades långt före jul. Blossen kastades vid framkomsten till kyrkan så att bål bildades för varje by. Det ansågs hedersamt för byn att ha ett stort bål. Vart stolalag skulle ha ett ljus med sig till julottan. I somliga stolar storlo 10-12 långa hemstöpta ljus. Många hade för sig förr att de skulle ut julnatten och höra hur gräset växte och se när de döda gick fram. Julavén skulle ligga för grannlåt i gruvan , bakugnen, från jul till påsk. I mitten låg en avbarkad trinning . Denna var kluven i ena ändan, men vedstyckena hängde ihop i den andra. Det var inte någon bra husmor, som behövde använda bakugnen före påsk. Den som kom först hem från ottesången, hade utsikt att bli kyrkvärd.
Himlakroppar
Om vintergatan var ljus, skulle det bli sträng vinter. Nu är det så att vintergatan är alltid "tjuviger" när den börjar synas. Tjuvan det betyder jul. Är det då så, att det är mörkt bakefter tjuvan, då betyder det att det blir billig vinter före jul. Men om den är ljus hela tjuvan så blir det sträng vinter hela året. Och är den ena fläcken ljus och den andra mörk i vintergatan, det betyder strängt frost och mildväder. Sådant som nyårsnyet är, sådana blir 3 ny. Och det slår då aldrig fel. Var nyårsnyet vasst blev det en kall vinter, men var det trubbigt blev det en billig vinter. Så kunde de sitta olika också. Om det hänger på kass, blir det millväder och billig vinter, men står det på kant och är vasst, skall det bli kallt. Det är en gammal sägen, att som den första som stal på jorden, han fick det till straff, att hans bild skulle få sitta i månen. Och det syns väl på vinterkvällarna, det är riktigt som ett människoansikte i månen.
Julen
I forna dager så stöpte di ljus te jula. Då hällde di varmt vatten i e tjärne senna hällde di den smältade talgen oppå där. Sen tog di vekegarn å trädde på stecker å dôppa di opp å ner i talgen. Ett särskelt grenljus mä tre grener stöptes. Dä skulle stå på julbole. Allt ljus som hade använt unner jula å sär- skelt di som hade brônne unner julekväl va för mer än andre ljus. Di skulle ha förmåga å bote sjukdom å tocke. Dä va särskelt noga mä dom både ve stöpinga å senna di hade brônne. Di skulle ta's te vara å gömmes noga.
Vårarbetet.
Förste maj eller när di börja ploganna för åre, skulle di äte plogbeten. Dä va brännvin, ost, ägg å smör. Osten å lim- pa va gömd ifrå jula. När jula va slut, gravde di ner osten i säskorne, å där skulle dä ligge te våren. Di sådde aldri på ättermeddan, utan allti på förmeddan. Förste da'n kaste di all- ti ut nô korn på förmeddan. Kvennfôlka sådde ständit i disse traktera. Kar'n följde hästen. Di skulle aldri så arter änne böner i nolavär, för då skulle di bli halkokade. Di passa på när de blåste sönna. Kalas ble dä inte för än di hade skörda in på hösten, då ble dä för arbetsfôlke.
Lucia
Vid 4- à 5-tiden på morron skulle de opp vid lusse o förr också, för de måste ut o tröska, de hade slagtröskning då. Tröskningen kunde inte bli färdig till lusse, blev den färdig till jul, så var det bra. Jag har hört något om att de skulle risas på lusse, men jag vet ej riktigt hur det var, det var väl för att de skulle komma opp o inte bli "lusa." "Lelle julotta" kalla man lusse, då skulle det vara "lussefrukost." Det var lite mer mat då än vanligt o alltid en sup innan man gick ut o börja tröska. I en del gårdar hade de för / sig att de skulle tröska tio "la" (lager säd) före lussefrukosten, då tröska de fyra. Maten var olika på denna allt efter råd o lägenhet, men ost o sup skulle det alltid vara. Fick man inte "lussesup", var man missnöjd hela dan. Och "lussegröt" hade de också på en del håll, det var "viter gröt", ris- grynsgröt. De hade talgdankar till ljus, för själva ljusstöpningen var efteråt, försåvitt de inte hade ljusformar på sina ställen. Jag minns inte om jul- slakten alltid var gjord före lusse. Lusse uppkom därigenom, att det var ett troll eller gammal häxa som var ute då på morron. Och så långt hon såg blev marken / förbränd. De skulle de "ta henne av daga" genom att gå opp tidigt så hon inte såg så långt, hann att se så långt omkring. Lussebrud vet jag inte att det förekom här förr o ingen sång på lussemorron. Både kor o får fick lov att ha lite finare lussefrukost de också. Halm på golvet till lusse vet jag ej om, men hackat granris hade de där. I Kristinehamn var en stor torgdag före jul som de kalla "lussemarken", det var en stor svin- marknad, de hade så fult där av slaktade o skållade grisar, o svin- kroppar i alla åkdon. Vi hade allt mer stor- / artat här til jul än till lusse, lusse vara bara "lelle jula." De fick inte gärna mer än varsitt glas brännvin på lusse- morron. Och sedan på dagen fick man vanligen ge sig av till skogen för att hugga där.