KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Troll & Bergtagning
Landskap
Visar 12 av 2413 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Jättar och troll

Ve Svenskberget där ska de ha vatt en ryttare, som hölt på te bli bergtajen en gång. Di kom ut ur berget å bjö'en dricka ur ett horn. Men han försto allt, va de va för dricka, han, å kasta hornet bakom sej, å sen re han sin väg de värsta han kunne. Å trolla di va ätter'en hack i häl. Men då hörde han en röst, som skrek: »Danneman, danneman! Ta över rågfåra!» Å då re han över åkra, å då kunne inte trolla följa ätter'en längre förståss; så han blidde räddader.

Troll

I Nervåsaberget i Lindås Yttergård i Liareds socken bodde troll. Och i Gastahagen vid Tyskan är ett berg, och där bodde det ock troll, och de brukade skaffa sej mjölk och smör och bröd ifrån Tyskan. I Nervåsaberget hade de mera smått om det. Och en gång hörde folket i Tyskan, hur trollkäringen i Nervåsaberget ropade till käringen i Gastahagsberget: "Va ger du dina barn å äta?" Då svarade den: "Lördagsbakat brö' å söndagskärnat smör!" — Se, det har aldrig varit bra att baka bröd på lördagarna och kärna smör på söndagarna, kan la veta! Och de blev så utfattiga till slut i Tyskan.

Kloka

Anders i Valleberg hade svartkonstbok, så han kunde trolla. Di hade byggt en stuga på Vallebergsskogen. Så tände di eld vid stugan. Men Anders sprang runt kashogge och elden gick inte en bit längre än han ville. Stugan var svart av rök men inte en gnista tog i henne. – Pastor Hedrén tog svartkonstboken från honom. "Den boka gör du inte nô mä", sa prästen. Anders var såpass? att han tog piga från Vallberg till Tröneviken högsta natten. Han hade inte mer än linnet på sig. Och han gjorde henne med barn. När hon spände på och trolla och skulle ha henne, så var han tvungen att ge sig iväg på natten. – Det var trolldom förut i Valleberg.

Flygande trollkvinna blir skjuten.

I Lojo Soltis var det förr i världen en värdinna, som kunde trolla. En gång var hon ute om påsknatten att flyga. Så lyckades det så, att länsman, som bodde i samma gård, var ut och jagade. Bäst det var, så fjuade (ven) det i luften bara, och då tog länsman och sköt. Om morgonen sedan så vojade (jämrade sig) värdinnan så, att hon hade så ont i låret. Så sade länsman: »Nå, hur är värdinnan nu så sjuk, i går var ni ju frisk?» »Jo, det är just ni, er tusan jävel, som har gjort det», sade hon. Si det var hon, som länsman sköt på. En annan gång skall hon ha trollat prästgårdskorna, men då fick prosten fast henne och läxade upp henne med Guds ord, och så kom hon inte dit mer.

Olycka trollas på människor och djur.

Förr i tiden var folket här fullt med allehanda slags trollkonster, det blev löss uppå folk och kreatur trollade och vem vet vad allt som blev gjort. - En gång gick en gammal käring till en annan och bad att få ett ärand (en sak) till låns, men måste återvända utan. »Nå, nå, bida dig, goda människa, nog ska du få ångra dig nog», sade gamlan och satte flottlös på dem båda, hustrun och mannen hennes. De andra voro inte heller utan råd, gingo stjälandes till henne, som trollade, och togo en klädsbete från henne, brände den i sängen, och där med försvunno lössen.

Kloka

I Rinforsen hade flera gårdar en gemensam fot- kvarn el. bäckkvarn, dit de brukade fara och mala. Ty där mal de tullfritt. Bugubben och hans son hade så en gång varit till den kvarnen. På hemvägen skulle de över Rinforsbergen. Där var det krång- ligt och stenigt och mycket besvärligt att taga sig fram. Där stannade gubben och lärde sonen sin att trolla. Men det bar inte bättre till än att han kom att öva sitt första försök på far sins häst. Och denne stöp död ned till marken. Då sade "Bugubben": "Du skall inte ta det så hårt, när du trollar än att folk och fä kan stå ut med det." Man skulle inte trolla hårdare än att man skulle kunna bota djuret.

En liten så kallad Saga från Veddige i

En liten så - kallad Saga från Veddige i Hallands län. Bröllopet i Vabränna ! Enligt sägen har denna berättelse eller kanske rättare sagt saga, utspelats på 1500- talet. Ett bröllop var som bäst i gång på en gård i Veddige socken. Men fram- på kvällen när glädjen stod som högst i tak, och dansen som bäst på-gick Försvan plötsligt bruden i all sin stora å härlighet. Det blev naturligtvis stor bestörtning bland alla gästerna, alla trod- de eller gissade på att bruden säkerligen blivit "bergtagen", det vill säga att nå- got troll eller annan berginnevånare varit framme. Var man vet ju att trollen tycka om och tråna efter guld och silver eller andra dyrbar- heter. Enligt dåtidens bruk och sed skulle en brud bära så många smycken som stod henne till buds. och nu var hon som sagt försvunnen. Bröllopet stod strax före den stora högtid som vi kalla Julen. på julnat- / ten, voro ju enligt gammal folktro, trollen särskilt i värksamhet. Vid Vabränn- bohöjd, hade de där i socknen boende trollen sitt särskilda tillhåll. Flickan eller rättare bruden hade hamnat bland de vidriga fula trollen, vilka höllo henne som fången. Trots sin fångenskap hade hon likväl tillåtelse att vistas några månader i det fria. Brudgum- men kunde nu ej längre sitta få- färig, och tänka på att hans älskade brud vistades i det mörka berget. Utan på jul- natten tog han en skarper springare ur stallet och styrde honom mot trollens tillhåll. På julnatten dansades, bland trollen, verre och vildare än vanligt. Mitt un- der det leken där inne pågick som vildast, fick flickan en aning om att hennes älskade nalkades och gick därför ut, fast bevakad av trollen. Hon hade under den tid hon varit fången hos trollen lärt sig deras seder, därför gick hon nu ut för att varna sin brudgum. När hon nu fick se honom komma fyldes hen- nes hjärta med glädje för att kanske å- ter bliver fri. I nästa ögonblick höll / han in sin eldige springare mitt framför henne så sade hon så tyst som möjligt, "att om trollen bjuder dig något att dricka skall du endast lottsas göra det, ty du skall snart kasta det över axeln annars blir du förtrollad." När trollen nu fingo se mannen, kommo de springande emot honom en av dem bjöd honom att dricka ur en bägare av renaste guld, brudgummen tog emot bägaren men kastade dess innehåll över axeln som flickan sagt, några droppar träffade dock hästen och där dessa träffat föll håret genast av. När han gjort dett ryckte han till sig sin brud och platserade henne framför sig på sadelknappen sedan bar det av i stark fart mot kyrkan. Trollen börgade genast förfölja dem. Men nu var det emeller- tid så att det var ett av trollen som var vänligt sinnade mot människorna, detta troll ropade därför efter honom: "Rid åker den båra å inte vägen den håre för efter honom kommer dånafod." Brudgummen styrde därför in häst rakt över åkern mot kyrkogården, vilken trollen ej / kunde beträda för det var vigd jord. Han hann emellertid inte fort nog utan hälften av hästen blev utan för kyrko- muren, den delen togo trollen. De båda unga människobarnen bleve likväl räddad i på kyrkogården. Här måste de dock stanna tils folket kom till julottan. Över sin glädje över att hava åter fått sin brud, skängte brudgummen guldbbagaren till kyrkan. Efter vad sägen berättar skall det vara samma bägare som finns där än i dänna dag. Denn saga har min moder Ingrid Andersson berättat för mig hon har återigen hört den a min morfar och så vidare. Min moder ar född den 10 okt. 1867, jag själv är född den 8 sept. 1906. (Men kom ihåg att det blot är en saga, således fins ingen fackta for den.) I hopp att Ni kan tyda min slarviga skrivning tecknar med största Högaktning ! Ernst Johansson avs) Årnäs Fack 39 Åskloster

Troll.

De bryggade på ett ställe, men matmora stod i köket och lagade mat. Då kom det en troll- gubbe och sa: "Därta, gack hajen, Musse kom in, dintelen datt i ejlen och brände upp sig." "Aj, aj, det var min lille Tull Pimpe", sa trollkäringa och sprang fram och lämnade två kopparspänner efter sig, som hon hade stulit drick i. De spännerna kvistade de och hade själv sedan. Det var en bortbyting på ett ställe, och så var det några, som sa till dem, att de skulle bryg- ga. Det gjorde de, och så sa de, att de skulle brygga / sju tunnor herröl och sju tunnor värröl och sju tunnor schwinsekvarg och sju tunnor sekvala- rang, för kungen skulle komma. Så gick bonden och lade sig på oenenen, och så hörde han, hur pojken sa: "Detta var besynnerligt . Ska kungen komma ?" Så kröp han upp ur vaggan och upp genom skorstenen och tittade. Sen kröp han ner i vaggan igen, och så sa han: "Ja har ditt ihjäl sju mära och sju kvinner, och ja skall då ihjäl denna må." Då eldade de upp oenenen och skulle kasta honom i elden, men då kom en trollkäring och sa: "Här har du ditt barn, det har inte gjort så illa ve, som du har gjort ve mett." Ute i Veddige hade bergatroll tatt fäst- mön ifrån en. Men han red dit och tog ut henne, sen då kom trollen och gav honom drick. Det slog han ut, så det kom på hästen. Men så var de trollen o- kontanta med andra troll, och så ropade de: / "Ri på åkeern den båle och inte på vägen den håle." Då red han på åkern, och trollen kom efter och de var så nära, så de högg av bakparten på hästen, så halva hästen blev liggande innanför kyrkomuren och halve utanför. Sen kom prästen och läste över dessa bägge, och så hade trollen ingen makt över dem. Det var ett par, som var i skogen och högg ved, och så luktade det så gott nybakat bröd ur ett berg. Då sa den ene: "Nybakat brö mä smör på, e de a goer mor, så gör ho så." Då kom det en kaka ut, och den som hade sagt detta, han åt och honom gick det ingen nöd på, men den andre han sprang därifrån, och han blev sjuk.

Bergfolk

Några hundra meter norr ut härifrån ligger en myrmark som heter Gillersmyren. På 1840-talet var det en person, som skulle kola en mila där. Den som skulle kola milan hette Per Jönsa och bodde i Norra Locka. Under det att han höll på att hugga veden till milan hade han satt upp en koja att bo i. Kojorna på den tiden voro byggda som ett tak. D.v.s. själva stommen kan man säga bestod av tvenne bockar sammansatta av stockar. Mellan dessa bockar timrade man som vanligt med stockar, men stockarna restes för upp och ned, på så att det hela fick formen av ett tak. Över stockarna lades sedan ris och sådant. En sådan koja hade denne mannen. Det här var på sommaren. Och på sommaren voro trollen i farten. Och efter solnedgången började trollens dag. Så blev också händelsen denna gången. En kväll sedan han lagt sig fick han höra ett förfärligt skrammel och väsen vid kojan. Det kom getter och får och kor och det var ett råmande och bräkande utan en ände. Han hörde hur getterna sprungo uppe på kojan. Och det var bjällerklang i olika tonarter och han hörde klart vallhjonens locktoner från flera håll. Det var en verklig mängd med djur och vallhjon. Han låg still och vågade inte gå ut. En gammal sägen är, att om man stör trollen i sitt arbete så kan man få slag och bli underlig i hela sitt liv eller också dö med detsamma. Därför tordes han inte gå ut, utan lät dem hållas. Han låg tåligt kvar i kojan till dess att de vallat över eller förbi. Se nu var det så att han var oerfaren med trollen och hade kommit att sätta sin koja över ett vägstreck. Här i skogarna gå de [...] strecken eller vägarna tätt. Kreaturen trampar upp vägar och mera förr än nu. Emellertid är en gammal sägen den att man skall aldrig sätta en mila eller en koja över en sådan väg, för det kan hända, att det är bergafolkens väg och då bli de störda. Hur obetydlig vägen än är det kan lätt hända att det är bergafolkensväg. De gamla voro alltid försiktiga. De ville inte vara ivägen för trollen. Det hänger i ännu. Min far, f. 1829 här i Vackeråsen, berättade detta.

Kyrkvin i trollens mat och dryck.

För långa tider sedan var en bonde i skogen och brände pottaska. Bäst han skötte om elden, började han höra, hur det viskade och tasslade mellan träden: »Kom till bröllop mot fredagskvällen klockan nio». Det var trollen, som bjödo till bröllop. »Då skulle det vara lustigt att vara med», tänkte gubben, som inte just var rädd av sig. »Får jag komma alls?» frågade han. »Jo, bara du klockan tolv om fredagsnatten slår tre hugg med yxklacken på det här berget, som är här nära till, så slipper du nog in», svarade bergstrollet. Bonden gick gena vägen till prästen för att fundera om saken. Prästen gav honom något litet nattvardsvin och bad honom att spilla några droppar av det i maten, som trollen skulle äta på bröllopet. På utsatt tid gick bonden till berget och slog med yxklacken tre hugg, som det var sagt, och vart insläppt i en vacker bröllopssal. Där vart han lika väl mottagen som en präst i helvetet, och där satt spelman vid bordet och spelade, och de andra dansade och hade så hjärtans roligt. Då de skulle börja reda till bröllopsmiddagen, bad bonden, att han skulle få vara kock, och det gingo trollen in på. Oförmärkt spillde han några droppar vin i maten. Därav blevo trollen så i strykfyllan, så att de inte visste alls vad de gjorde, utan började träta och rivas och slåss sinsemellan. Till slut sade en av trollen: Det är den där karlen, som vi ha slarvat hit, som rår för det här krakelet, och därför är det bäst, att han lagar sig härifrån så fort som möjligt.» Brudgummen gick då och sade åt bonden, att han skulle laga sig därifrån. Men han svarade: »Inte vill jag gå, förrän bröllopet är överståndet.» »Bara du går», sade brudgummen, så ska du få så mycket penningar, som du orkar bära.» Så tog han fram en säck och öste däri nio skovlar silvermynt och gav säcken åt bonden, som lade den på ryggen och gick nöjd och glad hem.

Husdjur

Om en lade en kvast som var bunden med tre band framför ladugårdsdörren om kvällen, så kunde inte ont ha makt att komma in i ladugården. Om de tog i den kvasten el. gick över honom, så glömde de bort hur de skulle gö- ra, när de skulle trolla.

Odens jakt.

Hoajakta for i lufta, och det låter som lössläppta hundar. Det var en skomakare, som varit ute och jagat en bönedag, och sen får han gå i lufta alltidom höstarna. Men det är bara becka- siner, som låter så. - Odin var ett troll.

« Föregående Sida 41 av 202 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR