Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Här var tomtar. Vi hade en dräng. Han kom in en kväll och slängde av sej rocken och torkade sej i ansiktet. Han sa inget om kvällen, men på morgonen talte han om, att han hade haft en tomte i följe. "När jag sprang, sprang tomten, och när jag stante, stante tomten", sa han. Tomten var rödklädd och hade pickelhätta, sa han. Han visste inte, var tomten var hemma. Tomtarna skulle dra från en till en annan.
Tomtar
Mi mormor tala möcke om tomter å särskelt tala ho om en händelse om tomter. Dä va på ett ställe som di hade en tomte som va alldeles särskelt snäll. Han inte bare skötte om dju- ra i lagårn å stalle utan när dä le fram på kväl så kom han in å deska ôt mattmora. Dette höll han på mä år ätter år. Men så va dä nôn som hade smöge sej på honom å fått se att han va trasi å illevôrn. Dette töckte di va sönn å ställde i årning mä nyjie klär. När di va färdie så la di dôm på den plas- sen där di bruka å ställe maten, å di ble bor- te, dä va en broki å fin dräkt mä tâffser, så att han skulle bli särskelt fin. Ätter den dan kom han inte in å deska mer. Han sa: "Nu allri Tinte tvätter käla mer." / Förr i tiden hade di möcke getter i Sillere. Å dä gamle folke berätta att tomtegôbbera töckte sär- skelt möcke om disse djura. Di va kvecke te å skut- te, å dä töckte som tomtegôbbera om. Om di feck en ny ko på ett ställe där dä fanns tomter, å tomten inte töckte om färgen på den, så mag- ra han ut henne. På môran kunne ho stå uttaför lagårdsdörra. Va dä en ko, som va fet, så va dä mest säkert att tomten vårda sej om henne på ett alldeles särskelt sätt. Di kunne smyge sej te å få se tomten tilit om môran när han kom hem mä koa. Han hade då vôre te nô frodit betesställe mä hen- ne unner natta. När han kom mä henne så kunne han ha en liten hötapp unner armen te å gi henne, när han kom hem. Tomten va go-modi å snäll mot dom som han töckte om, men va dä djur änne folk som kom i onåd mä honom så kunne han bli besvärli. Kom ett nytt husbondefolk / te gården, där det fanns tomter å dessa inte föll i tomtens smak, så kunne han hette på alle för- tretliheter mot dem. Di kunne rive sot å ellbrän- ner i kokgryta, ramle, banke å slå å göre allt ont. Så hörde ja' folk tale om. På julkvällen skulle tomten ha julgröt.
Tomtar
Det var ett vattenflo vid Sinnerud här i Nysund, där det stod vatten jämt. Runt om detta kunde de få se tomtarna dansa, sa' de.
Tomten (Husbygge och flyttning)
Om de flytta frå ett ställe å te ett annat skulle allti lite' mat lämnas kvar. Den skulle vara åt tomten.
Tomtar.
Själv har jag inte sett tomtar men jag har hört dem. En gång kunde jag inte sova på hela natten för deras skull. De höll på att hugga med yxa i vedskjulet.
Tomtar
Det var en gumma här, som stod och loppa sig. Då fick hon en örfil av en tomte. De är så ömma om djuren, så de ville väl inte att lopporna skulle dö.
Emil Nyberg
Kyrkfärder över Skagern, transporter över Skagern, sjunken båt, skogsrået, tomten med sädesaxet, trollskott, botande av trollskott.
Tomten
Tomten (tômten) den kunde kolarna se i skogen Han var liten men såg ut som en gammal gubbe med trindmössa. - Det var en karl, som var ute och åkte, och rätt som det var såg han att kärr- skalmarna lyfte sig så högt för hästen. Och när han tittade sig bak, då såg han två små tomtar, som satt på bakstammen på kärran. "Vart ska ni ta vägen?" frågade han dem. "Vi ska till två kolare här i skogen," svarade de. När de kom mitt för en kolar- kuja, hoppade de av kärran.
tomtar
Benämmning på tomten: "drängen." Man talade mycket ofta om att den och den gården hade osynliga drängar och därmed menade man tomtar. Talesätt: "Dä ä inte kônstit för dôm sôm har tocker dränger" "Den lelle drängen a vâsekt" (duktigast). "Dä ä nog den lelle drängen sôm drar te dôm." Man skulle inte vare sig skryta eller tala illa om dem. I det ena el. an- dra fallet kunde de lämna gården.
Tomtar
Tomtebesa´ - . de kan gå osynliga och dra från och till. De, som hade sett dem, sa, att de var gråklädda och hade rö- da mössor. Det var en som körde åt Göteborg och han skulle se en tomte. Det var en gård de kallade Småhöga. Lagården låg all- deles vid vägkanten, och han såg en tomte, som gick in i tomtninga till lagårn. Så var det en bonde i Hölegårn i Stråvalla. Han hade två tomtar, och dem kallade han sina "gossar". Hans "gossar" gick på sjönbotten och såg efter pengar efter fartyg, som skunkit.
Tomtar
Det var en tomte som bar halm till ett ställe, han var alltid så trasig. Då la' folket ut en ny dräkt åt honom. Då sa' han: "Fin gosse behöver inte arbeta mer." Det var en tomte som drog från en bonde till en annan. Den som han drog till fick se honom en gång när han kom och drog ett halmstrå och pusta- de. "Det var inte mycket att pusta för," sa bonden. "Ja, det skall du få se," / sa' tomten. Sen drog han inte mer, och då blev bonden fattig.
Tomtar.
De satte ut varjehanda av julmaten till tomtegubbarna för hundra år sen. Jag hörde allt tal om att det var på ett ställe de hade en tomtegubbe. Han bar och kastade över lobriket in på lon så mycket hö och säd. Så kom bon- den en gång och träffade på tomten. Tomten tyckte, att bonden skulle vara tacksam. "Vill du att jag ska dra från dej så mycket som jag dragit till dej?" sa han. "Det kan du gärna göra," svarade bonden. Bonden blev utfattig.
Tomtar
Det var på ett ställe som husfolket höll på så länge om kvällarna. Det tog så lång tid, innan maten blev kokad. En kväll efter det de andra hade lagt sig, så stod tomten vid spisen och grät, för att han fick vänta så länge. Medan han stod och rörde i grytan, ropade det utanför stugan: "Dôllsten i Hattersberget har dött." — "Då har han dött av törst", skrek tomten. Så sprang han från byttan. Den fick husbonden behålla. Den skulle vara av täljsten.