KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Grava, Värmland 1932

Tomtar.

Berättare: Karl Fredrik Gustavsson (f. 1848)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Själv har jag inte sett tomtar men jag har hört dem. En gång kunde jag inte sova på hela natten för deras skull. De höll på att hugga med yxa i vedskjulet.

Socken Grava
Landskap Värmland
Härad Karlstads hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Grava, Värmland

Tomtar

När en låg å "kôl", så blev en väckt, när det blev nå- got fel med milan. När kolaren vaknade så brann milan. Om det arbetades litet senare än vanligt, så var det farligt. En bonde tussade ut hunden på nat- ten, för att han inte fick fred för tomten. När hun- den kom in igen, så var huvudet på sned. Det blev aldrig sittande rätt mer. På ett annat stäl- le fick aldrig kärlen vara ifred om natten. Rätt som det var, så ramlade de ned. Det hördes så, men när en kom och såg efter, så hang de som de skulle gö- ra.

1934 Läs sägen →
Grava, Värmland

Häxor och trollkarlar

Britta i Månserud och käringen i Bråten var inga vän- ner. Käringen i Bråten kunde trolla. I Månserud dog en gris på natten. Månsers-Britta sprättade upp grisen och tog tar- marna och gick till Bråten med. Bråtkäringen satt och mjölkade. Månsers-Britta tog tarmarna och slog om ansiktet på Bråtkäringen, så gick hon därifrån. Detta gjorde hon för att inte Bråtekäringen skulle rå med att trol- la ihjäl flera djur. Mor kom till Bråtekäringen tidigt en morgon. Då stod hon och hade kärnan på tröskeln och hade ett ben på vardera sidan om tröskeln. Hon tog mjölken från de andra gårdarna.

1934 Läs sägen →
Grava, Värmland

Husdjuren

Jag minns så väl sin i dag när käringarna inte vågade att gå in från lagården med mjölken utan att ha förklädet el. annat skynke över byttan. Det var för att inte mjölken skul- le bli skämd. När en granne kom för att låna eller köpa mjölk, så gick det inte an att hälla mjölken i grannens flaska, förrän det var ett eldkol på botten av henne. När kon hade kalvat, så skulle vigselringen el. en nål vara på botten i mjölkbyttan. Och den kon fick inte gå ut förrän hon var riktigt ren. Man strödde aska under henne, innan hon kalvade, för att inte kalven skulle bli skämd. Så saltade man på efterbörden för att inte kon skulle bli skämd.

1934 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //