Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trollen
Förr i världen fanns troll, vilka bodde i bergen. Trollen ha emellertid blivit ihjälslagna av åskan, så att det numera icke finns några troll kvar. I Ljungbyberg i Ljungby socken, finns en gång in i berget, som ingen människa vågat gå in i. Häri skola en del troll ha haft sin bostad.
Troll
Här är ett berg här uppe på Skephultanäs; det påstås, att där var troll i det. Det är uppe efter Frisjön. De kallte det där berget Tjärberget. Där var en fru i det, Tjärbergsfrun. Min morbror var där och skulle meta en morgon. Då kom hon upp ur sjön. Hon var så fin och grann framtill, men bak var hon ihålig som ett baktråg. Det var mitt om ljusa dan, och morbror var gamle karlen, så han skulle väl inte ljuga. En pojke var där uppe i skogen och gick vall med kreaturen. Han såg en kista full med pengar intill berget. Hade han bara haft nånting och slängt i, så hade han fått det, påstod de. Men det hade han väl inte, utan det försvann igen. Det var trollen, som hade satt ut och sola sina pengar. Min mor talte om, mormor hade fått ett barn; så var hon på Näsen och skulle mjölka. Hon var å ensam; och hon var inte kyrkotagen. Så klämde det till och ropa Anna Katarina i skogen - hon hette Anna Katarina. Men hon fann sej, så hon svarte inte. Det var trollen som ropa. Hade hon svarat, så hade de tagit henne. Det var uppe i Dängevik hon var (vid Frisjön). Jag var väl en 12-13 år; så var jag uppe vid Frisjön och meta en söndag morgon. Det var när grödan var som allra grannast. Jag var vid en ena ändan på Dängeviksviken. Så vid den andra ändan, där var såna där ruter. Där fick jag se en sjufasa massa kreatur gå och beta - och det var medan grödan var som allra bäst. Jag tänkte jag får springa fram till Bottnen och säja till, att deras kreatur har kommit in i säden. Så rann där en liten bäck, så jag måste springa runt en liten bit. När jag kom så jag skulle sett kreaturen igen - så var vartenda kreatur borta. Och det tog då inte mer än en 3, 4 minuter, medan jag sprang runt där. Så det var då inga riktiga kreatur. Det var väl bergatrollens. Det var en präst en gång som kom och for till kyrkan; han red. Då kom bergatrollen ut ur berget och gav honom dricka. Men han drack inte, utan han tömde det bakefter sej. Där kom lite på länden på hästen. och det brände å håret där. Men prästen kom väl undan; han red på åkern, så han kom undan. På åkrar hade trollen inte nån makt. Bägaren fick inte trollen tillbaka. Då ropte det: "Han tog vår största balja". Då skulle de ut så många som fanns efter honom. Min far talte om utåt Halland, där var troll i ett berg. Så brukte de gå dit till berget och låna kittlar av trollen, när de skulle slakta. Så hade bonden en dräng. Han skulle gå tillbaka med kitteln, en gång. Nu brukte de alltid lägga korv och palt i kitteln, när de lämna den tillbaka. Men drängen, han tog och åt upp korven och palten, och sen sket han i kitteln. Sen fick de aldrig låna nånting mer; sen var det gjort. Men så. länge det blev ärligt gjort, så var det ingen fråga om.
Kloka (trolldom)
Här i Töftedal fanns dä en trollgubbe som kunne trolla så att skata kom å satte sej på handen när han ville. Råtter kunne han också locka fram ur deras gömställe.
Häxor och trollkarlar
Det var en urmakare i Ekshärad som hette Tinglöf. Han kunde trolla. En påskkväll reste han i luften på en stubbrot från Mora till Ekshärad. Det hade inte dröjt mer än en li- ten stund. Den stubbroten fanns i behåll länge men nu är den väl borta.
troll
Mormor sa att förr bodde det troll i Trum- me kulle vid mossen. Di såg hur di gick och hämta vatten i kopparspänner i Vättnet (en källa där det aldrig tröt vatten).
Svartkonst
När en ville trolla bort getingar så skul- le en säga: Du gule å brune som bor i bus- ken, du ska steck i stock men int i kött å ben". När en hade sagt det så orkade inte getingen sticka en.
Husdjur
Över lagårdsdörrarna hade de kors i mina barnaår, de måla dem med tjära, det var för att trollen inte skulle göra korna illa. Ett par saltkorn skulle alltid läggas i mjölk, som man sålde eller gav bort. Så gjorde gamla i min barndom, när jag hämta mjölk.
Gudaväsen
Oden var ute och jagade tillsammans med sina undersåtar. Tor var också med på jakten. Den hördes i augusti-september och då lät det som hundskall. Dom jagade efter troll. — 「Trumslagaren var man rädd för liksom för gasten.
Troll
De talte alltid om, att det var en kvinna, som var hea, och hon var ute och mjölkade. Då kom det ett troll, och hon var tvungen ta fast i hornen på kon. Trollet sprang efter länge och ropade: "Hea, hea hea!"
Troll
Det var en kvinna i Torslanda som var ute och mjölkade om kvällen. Då ropade trollen i bergen: "Hea, hea, hea!" — "Hea du", sa hon, "men Kristus har lidit pina för mig och mina, men inte för dig och dina." Det var så farligt att gå ut för en som inte var kyrktagen, efter solnedgången.
Om rötmånaden
Första rötdygna (3 dygn) skulle man inte ta in renhjorden i gärde och mjölka. Var inte bra. I rötmånaden var allt otyg, alla troll framme. Det var inte heller bra att bada första dagarna i rötmånaden.
Trollgumma
Det var en gumma från Kopparberg som gick här vid Vilången å trolla, om det var någon som hade värk någonstans så rita hon ett kors på det onda stället med en penna eller också gjorde hon en ring runt om detta, den drog hon ànljôs (motsols).
Troll
I Attorp är ett berg och det var en lycka därintill. Varenda gång när de rustade och skulle skära säden på den lyckan, blev den alltid skördad på natten. Så var där en dräng som sa att han skulle vakta ut och se, vilka som gjorde det. Han fick se hur det kom så många troll så det myllrade ut ur berget och började skära säden. Till slut kom en stor förfärligt tjock gubbe ut och sa: "Skär i hann å lägg i bann, slå båjna (benen) å´ den som ligger på råjna !" (renen) Då sprang drängen därifrån det fortaste han orkade. Och ald- rig någonsin den lyckan blev skördad av trollen mer. Detta talte mamma om och hon ljög då aldrig.