KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Södra Finnskoga, Värmland 1936

Svartkonst

Berättare: Per Andersson (f. 1873)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

När en ville trolla bort getingar så skul- le en säga: Du gule å brune som bor i bus- ken, du ska steck i stock men int i kött å ben". När en hade sagt det så orkade inte getingen sticka en.

Socken Södra Finnskoga
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Svartkonst

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Södra Finnskoga, Värmland

bergväsen.

Man talade om "bergfolk, bergkäringar." Mor- mor hade hört "bergfolk" och sett kreaturen deras. Det var en som fick se en skock med "berg- kor". Han tog en ko av "bergfolket." Han kas- ta en sax över kon. Kon blev stående, så att de kunde ta henne och leda henne med sig hem. En dag kom "bergkäringa", när de höll på att mjölka kon. Då sa hon åt dem som mjölkade: "Du gjorde dumt att du in- te tog en vattenså och mjölkade i den gång du mjölkade kon första gången, för då hade du fått så mycken mjölk. Nu kan du in- te få mer än stävan full." Det hörs bjällror i skogen ännu. Jag har hört / dem åt Rävåsen till. Det är inte annat än "bergkäringa" som är ute med kreaturen. De är tvugna ut och ha vatten både vin- ter och sommar. Att det finns slikt, det gör det. Min mor hörde att de strök tätt förbi henne. Å i Rävåsen har di hållt till sedan gammalt.

1937 Läs sägen →
Södra Finnskoga, Värmland

bergväsen.

"Bergfolk och bergkreatur" tala di mycket om när jag var barn. Det fanns di som hade sett dem. "Bergfolk" körde vall stora skockar med kreatur. Bjällrorna hördes. Min morbror gick och vallade i Backåsberget. Då fick han se en stor skock med röda och vita kor. Han blev rädd och sade: "Men va i Jesu namn är detta?" Då blev de borta. I Skrockarberget gick min moster och valla- de kreaturen. Hon satt på en stor sten och band på en strumpa. Då fick hon se en skock kor som kom ur berget. De gick nästan förbi henne och hon hörde bjällrorna. Men inte ett ljud hördes annars. Hennes kor gick och betade, men di låtsades inte om något. / Man talade om "bergfolk," "bergkrätter", "berg- hund." Di bodde i bergen. Det var mest i kväll- ningen en kunde få höra dem. Mitt på dagen var de inte framme. Kreatur kom bot. Somliga kunde vara bota i flera dagar men så kom de tillbaka. Då ha- de de varit "bergtagna." Somliga kom aldrig till- baka.

1937 Läs sägen →
Södra Finnskoga, Värmland

Jättar

Det har funnits jättar här. Det tala di gamle på. Di bodd i bergen. Det var ingen som rådde på dem, för de var så starka. Vid Nytorp finns en sten som kallas "jättesten". Först ligger en jordfast sten, se'n ligger det en stor sten uppe på den. Det är en "jätte" som lagt dit den stenen.

1937 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //