Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
mara.
"Mara" var ett elakt fruntimmer. Det fanns fruntim- mer som var "mare". Om de hade mycket och rakt hår under armarna och stora ögonbryn, så var de sådana att de kunde skicka "mara" på folk som sov. Om de ville plåga någon så satte de maran på den personen.
Mara
Det var en här som satte en lie över hästen till skydd mot maran. Då kom där en granne och blev skuren av lien. En annan satte en grep i gödselstan och skulle gå dit innan solen gick opp, då stod där en med grepen genom sig, han hade fastnat på den.
Mara
När hästar blev svetta, då satte de marvasar över dom. Det kunde finnas flere marvasar i ett stall. De togs på börker. En lie hade de t.o.m. i taket i fähuset. De stucke' upp'en över kreatur't.
Mara
Maran var ett djur, som visade sej som en katt med lång hals. Somma påstår, att om en katt går under vaggan, när barnet ligger i den och inte är döpt än, så kan barnet kom- ma i marlek. De blir som förhållna att springa om nätterna och lägga sej på folk som en stor katt. De kan rida på bå- de kreatur och folk.
Mara
Det var maran, som maktstal hästarna. Då skulle man ta en maravase i en björk och hänga över ryggen på hästen, så fick han igen sin styrka.
Mara
En dräng här hade ont av maran, när han vakna till, svor han o bad henne dra "så långt vägen räcker!" De trodde allt mycket att det var kvinnfolk som förvandla sig till sådan.
Mara
De sköt skator och hängde i taket borta i lagården, för att inte maran skulle komma åt kreaturen. Det kunde kreaturen stå i lagården och svettas; då hade de för sej maran red dem. Mara, det skulle vara nån slags troll eller sånt där. Ja, det är en del folk med som kan vara såna och inte veta om det, vara marer. Då kände de sej på trötta. Kannte, på morgonen när alla står upp och är "vila", då är de så trötta för då har de varit å på natten och varit såna där marer. Folk kan ha ont av maran med. Det har jag t.o.m. varit utför. Man tog till att svettas så förskräckligt, och så var det nånting tungt som la sej på en. Men tog man och la nåt järn – nåt eggjärn – under putan, så hörde det aldrig på.
Mara.
Maran red både folk och hästar, så de blev förskräckeligt sveda. Om de satte skorna med hälarne till sängen, skulle maran ha gått ifrån sängen.
Mara
Maran var ett ont väsen, något av den onde. Hon kom och la' sej på bröstet på folk. Jag minns en gammal käring, som hette Kristina. Hon hade ont av maran. Kristina hade en dotter, som hette Hilda. Kristina hade förmanat henne, att så snart hon förstod att maran kommit över henne (= käringen), så skulle hon ropa hennes namn, så skulle maran släppa. Och så fort käringen började gnälla och rya sej, ropade Hilda henne vid namn. Somliga la två pinnar i kors utanför dörren för att inte maran skulle komma in. Har aldrig hört talas om varulv. Vi hade en häst, som hette Jolle. Maran flätade i- hop manen och rumpan på hästen, så vi fick ta sax- en och klippa honom. Vi hade två hästar, men bara / den ene blev svett och ville inte släppa stövel, när vi ryktade honom, och vi kunde inte kamma honom för alla fanerornas skull. Vi klippte av en mängd man eller tagel och gjorde liksom en sopborste och hängde den i en sno över hästen, och det hjälpte. Det var en gam- mal fiskhandlarkäring, som sa att vi skulle göra så. Det är konstigt med sån skit, men det hjälpte.
Mara
De trodde att maran kunde rida både folk och hästar. I synnerhet hästar. Man kan få se, att de är svetta på morgonen, fastän de har stått stilla i stallet. För att inte hästarna skulle bli ridna utav maran, så hängde de en död skata i spiltan över varje häst. Då red hon skatan i stället. De brukade borra hål i trösklarna också, och i det hålet hällde de tjära, och sedan slog de en tapp över. Det var väl mest i ladugårdarna de gjorde det, och det var väl också för att inte något otyg skulle komma in där.
Mara
Det var inte alla som var utsatta för maran. Men de som hade ont av henne fick inte fred. Om de blev liggande på rygg i sömnen, så lade hon sig på dem och red på bröstet. Hon ville kväva dem. De stönade, när hon red dem. Om en ropade den sovande i namn, så vaknade han, och då försvann hon. Om man ställde skorna med tårna mot väggen och inte åt sängen, så skulle hon inte orka komma i sängen. Hon såg ut som en långhårig katt. Hon smög sig in genom alla hål.
Mara
När man har mardrömmar, så ser man eldklot. Det är Maran som rider på en, och då kan man ej röra sig och ej tala.
Mara
För att skydda korna mot maran, använde man risiga kvistar av gran, som sattes upp i ladugården. Dessa kallades margre- nar.